Okej tvåan, nu kör vi!

I dag inledde jag äntligen redigeringen av tvåan som tills vidare går under namnet Nationen. Det här manuset har jag alltså skrivit under NaNoWriMo i november 2014 (!), läst igenom en gång ungefär för ett år sedan, lite bearbetat under en av skrivkurserna förra hösten men aldrig riktigt tagit tag i texten som helhet. Mest på grund av tidsbrist.

I Berlin började jag med att läsa igenom manuset från början till slut på min Kindle. Jag bänkade mig på en av mina favoritbarer Blechbilderbar och läste läste läste (och drack lite vin). Två tredjedelar av manuset är helt okej, den sista tredjedelen totalt usel. Bland annat så här kommenterade jag en del i slutet av manuset för ett år sedan: 

Det finns alltså mycket jobb kvar och eftersom jag vetat det har jag bävat för jobbet. Hur ska jag orka jobba mig igenom speciellt slutet? Samtidigt är jag rädd för att jag koncentrerar mig för mycket på detaljer och för lite på helheten – det här är nog mitt största problem. Fastän jag vet att det är helheten det brister i pillar jag kanske i för små grejer. Men jag försöker verkligen jobba med att fördjupa texten och tänka på de olika scenerna och varför jag har dem med och vad jag egentligen säger i en scen. I slutet kommer jag vara tvungen att stryka rätt mycket och skriva mycket nytt, fastän det blir jobbigt ser jag ändå fram emot det.

Oberoende så kan en ju konstatera att det inte blir något jobb gjort om en inte sätter sig ner och verkligen jobbar. Jag har en tight deadline, om en månad ska jag lämna över manuset till min handledare på Litterärt skapande. Texten behöver naturligtvis inte vara perfekt (därför får vi ju handledarhjälp), men jag vill täta till de luckor jag vet att finns och de brister jag redan ser. Har också otroligt mycket nytta av min handledare på höstkursen som läste ca 30 sidor av manuset och kom med mycket konstruktiva kommentarer och bra frågor.

I dag satte jag mig då med Kindlen, min anteckningsbok, handledarens kommentarer och mina egna kommentarer. Hade en rätt bra redigeringssession, så i kväll är jag nöjd. Jag gick igenom 9 av nuvarande 57 kapitel, eller ungefär 10 000 ord. Jag har både pillat i små grejer och försökt skriva in fördjupning där det behövs.

Jag hoppas kunna fortsätta i samma effektiva takt så att jag kan läsa igenom manuset en gång till och verkligen koncentrera mig på dramaturgin, fördjupningen och helheten. Men få se hur det går med den planen, hehe. Mest önskar jag att jag kunde se förbi pillet och bara tänka på helheten, men kanske jag ändå delvis lyckats med det med tanke på hur snabb dagens process var?

Mest glad är jag över att den här berättelsen känns bra och att jag verkligen tycker om mina karaktärer och vill jobba vidare med dem. Det var också med en snutt från det här manuset som jag sökte in till LittSkap och Peter Sandström sa över en öl att han verkligen gillade texten, jag satt (för en gångs skull) bara stum och tog emot berömmet. Min handledare från höstkursen skrev också ett jättefint utlåtande till mig (för en stipendieansökan):

Texten är stilsäker, underhållande och lättläst, har framåtdriv och stark nukänsla och den målar med osviklig precision upp träffande scener ur tre olika personers kamp med tillvaron och sig själva. Här fångas ambitioner och studieleda, studentlivets frestelser och framtidsdrömmar, livslust och ångest på ett trovärdigt sätt. Karaktärerna är intressanta men behöver ännu fördjupas.

Så det ska nog bli en bok av det här ännu. Nu gäller det bara att fortsätta jobba! Hur brukar du tänka kring stora projekt? Eller ni som skriver, hur ser er redigeringsprocess ut?

P.S. Vill du läsa om hur det går till att få ett manus antaget som etablerad författare rekommenderar jag Christin Ljungqvists blogginlägg från i dag!