För ett år sen kom refuseringen. Jag hade fått några standardrefuseringar från Sverige, men exakt för ett år sen meddelade det stora finlandssvenska förlaget (som numera är ett av två stora) att de inte är intresserade av att ge ut mitt manus. Jag fick ändå konstruktiv kritik, så det var mer än bara ett nej tack vilket jag så klart var väldigt glad över. Vad som hänt efter (och före) det har jag skrivit om tidigare och tänker inte dra allt igen. In och läsa det gamla inlägget!
Nu känns refuseringen från i fjol som en evighet sen. Har det verkligen bara gått ett år? Det känns som om att jag och min text har utvecklats otroligt mycket under den här perioden. Fast just nu utvecklas jag och min text inte så mycket ihop. Manuset är på andra rundan hos förlag och kanske det just nu sitter en förlagsredaktör där ute som funderar på vad hen tycker om texten.
Så nej, inget svar sedan jag skickade in i januari. Men det hade jag i och för sig inte väntat mig heller. Jon frågade redan i veckan om han redan ska boka en restaurang (jag svarade NEJ), själv ligger jag sömnlös om nätterna. Tänk om det blir refuserat igen? Nå, det får tiden visa. Nu undrar jag mest om jag borde fira fjolårets refusering på nåt sätt? Kanske korka en vinflaska, det är ju ändå fredag. Glad helg gott folk!
0
2 svar
KLART du ska fira! Champagne! Har en kompis som säger att minsta lilla orsak för att fira något ska användas till att fira!
Wihoo! Just nu firar jag med syltsmörgåsar! 😀