fbpx

Fredagsfeminism

Förra veckan skrev Linn ett inlägg om att hennes feministiska uppvaknade kom rätt sent. Jag hör definitivt till samma kategori – det var kanske för några år sedan som jag började förstå det här med feminism och kanske det allra viktigaste: det handlar inte om mig. Eller det kan också handla om mig, men på det stora hela handlar det om strukturer. Ett uttjatat ord tycker kanske de flesta, men just så är det.

Jag skrev en råddig kommentar på Linns blogg där jag nämnde att jag som ung varit omringad av starka kvinnor och en mamma som kör bil som en rallychaufför. Svenskfinlands feminist nummer ett, Peppe, kommenterade genast att det klingar falskt att tala om starka kvinnor. Vi talar sällan om starka män – och dessutom, vad är de andra kvinnorna då, svaga?

Tankarna har snurrat på sedan dess. Först och främst är jag livrädd för att ”ge mig in” i den feministiska debatten. Det är så lätt att det blir missförstånd och det är så lätt att någon påpekar att ens argument inte håller eller att en inte tänkt igenom det ur alla perspektiv. Dessutom känner jag väl att jag inte vet tillräckligt mycket om feminism och därför inte har ”rätt” att uttala mig – liksom suck.

Nå jag har funderat och funderat och kommit fram till att när jag var liten så fattade jag helt enkelt inte att kvinnor och män hade olika förutsättningar och villkor. Jag har aldrig fått höra att jag inte kan eller får göra något på grund av att jag är tjej. Mina föräldrar och lärare och alla i min omgivning har alltid hejat på mig om jag tagit mig an något. Under både lågstadiet och högstadiet var det fler killar på min klass/årskurs, men jag kände mig aldrig i underkant. Ingen har sagt åt mig att jag ska tala tystare eller ta det lugnare. Jag har hojtat och härjat och inte set några gränser på det jag kan göra. Jag var precis som alla andra tjejer och killar. Som vuxen har jag däremot råkat ut för att någon (ofta en man) inte tar mig riktigt på allvar för att jag är ung och blond.

minikuggeEn mini-Kugge som nog inte visste nåt om feminism, men hade desto mer viljestyrka.

Men. Det handlar ju inte om mig. Utan det handlar om vårt samhälle som fortfarande värderar kvinnor och män olika. Det handlar om glastak som inte spräckts. Det handlar om kvinnor som går hem på nätterna och är rädda för att bli våldtagna. Det handlar om pappor som vill umgås med sina barn efter en skilsmässa. Det handlar om att vi måste tänka om för att få jämställdhet på riktigt.

Jag förespråkar ingen tvärtom-värld där män och kvinnor byter plats – då har vi ju precis samma problem som tidigare (men som Markus Haakana skriver i den här kolumnen kan det vara bra att leka tvärtomleken en stund). Jag förespråkar en värld där vi ser alla som individer och ger alla likadana chanser. Vare sig en drömmer om att bli rallychaufför eller balettdansare.

Vi lever i 2016 och jag tycker vi borde ha kommit så långt som att alla människor har lika värde. Oberoende av kön, ålder eller hudfärg. Jag är en naiv idealist och hoppas på en sådan värld, men vet att vi inte lever i en sådan. Just nu känns det dessutom som om det finländska samhället tagit några rejäla kliv bakåt i stället för framåt. Det känns riktigt obehagligt och jag hoppas att vi snart, helst i går, ändrar riktning.

Nej huhhu. Känns som att jag bara svamlar på och kommer inte med några nya eller tankeväckande argument och har riktigt ångest för att trycka på publicera, men jag tror på att göra saker som känns lite skrämmande. Det här var mitt första, men knappast sista, inlägg om feminism. Vad betyder feminism för dig? Glad fredag, var snälla med varandra!

0

9 svar

  1. Hej och trevligt med mer feministiska tankar i den finlandssvenska bloggvärlden :). Jag skriver mycket (nästan uteslutande om när jag tänker efter) om feminism och kampen som aldrig upphör på min blogg. Kika in om du är intresserad 😉 och tack för en härlig blogg!

  2. Ber om ursäkt om min kommentar var brysk. Vill inte vara en sån som glider in och ska korrigera folk för fel sorts feminism. Jag kan nämligen också känna en rädsla för sånt. Att skriva eller uttrycka sig fel. För fel feminism existerar inte. Feminismen ska vara inkluderande och alla ska få vara med (läste mitt manus igår och där hade jag skrivit att feminismen ska vara som ett födelsedagskalas på lågstadiet: Alla ska få en inbjudan). Sen tänker jag att man kanske kan lära något sig av folk som sysslat med feminism länge (eller så försöker jag tänka).

    1. Nej, kommentaren var inte alls brysk! Utan jag fick ju mig en tankeställare. En bra sån dessutom! Tycker absolut att en ska lära sig av dem som lagt ner jobb och tankearbete på feminism. Tror inte heller det finns nåt sånt som fel feminism, alla som jobbar mot en jämställd värld är bjudna på mitt födiskalas!

  3. Jag blev döpt efter två feminister; Nora från Ett dockhem och Eleanor Marx. Jag har aldrig fått ett feministiskt uppvaknande, det har alltid varit en del av mig på något sätt… Men nu när jag har barn känns det mer aktuellt på något sätt, jag känner att jag måste anstränga mig mer. Tvillingpojkar har ju typ i alla serier och filmer rollen som störande, högljudda, agressiva hyperpojkar. Jag vill att de ska förbli lika empatiska och snälla som de är nu. Och jag vill att Raul ännu om fem år med tindrande ögon ber mig bygga en rosa, glittrande rymdraket tillsammans.Mer feminism i bloggar!

    1. Ja tänk så olika kan vara, vissa får det med modersmjölken! Och jag kan ju inte säga att jag inte skulle ha fått en feministisk uppfostran, för som sagt, kvinnor och män har alltid setts som jämställda hemma hos oss.
      Intressant det där med tvillingpojkar, och helt säkert nåt som är värt att fundera på. Men du verkar ju ha läget under kontroll!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »
livet

Vad är en blogg utan ord?

Jag skulle vilja säga att det var med bloggen som allt började. Det är sanning med modifikation. Allt började mycket tidigare. Jag var blott fem år och drömde om att bli författare. Om att skriva historier. Om att

Läs mer »