Igår kom jag hem efter en otroligt lyckad semester i Malmö och Köpenhamn. Tillsammans med Catja som kom från Helsingfors besökte vi vår kompis Ina som är på ett jobbutbyte i Malmö. Det enda jag visste om Malmö inför resan var byggnaden turning torso (som jag bara såg på avstånd) och att fotboll är viktigt. Och Zlatan! Men det fanns inte (ännu) något Zlatan-museum, snyft! Ja och att Malmö är parkernas stad.
Utsikt från Rundetaarn i Köpenhamn.
Under mina fyra dagar hann vi med en hel del snack, allmänt häng, öl, god mat, Sherlock på Netflix, en visit till Köpenhamn, fotboll … ja det mesta! Kände mig så avslappnad och nöjd med livet hela resan – det var verkligen vad jag behövde just nu. Ni kan ju tycka att jag redan lever livet i Berlin, men i Malmö kände jag för första gången på lääänge absolut ingen press eller några måsten. Det var okej att bara vara.
En av helgens höjdpunkter var helt klart Malmö FF:s match på söndag. Otroligt bra stämning i publiken och bra match! Utökade också antalet länder där jag sett livefotboll (Finland, Sverige, Danmark, Tyskland, Ecuador, Argentina, Spanien) och drömmer nu om att få se Zlatan spela. Blir väl ”tvungen” att åka till Paris då, vad hemskt, eller hur?
Men helgen handlade inte bara om fotboll. I söndags träffade jag också Charlotte! Jag ramlade in på hennes blogg nångång i höstas och har läst den slaviskt sen dess. Var lite smånervös för att träffa henne live, men helt i onödan, Charlotte var precis som jag hade tänkt mig. Dessutom var det så himla kul att få snacka skrivande med någon som är lika intresserad av det som jag. Jag har också läst Charlottes första manus som nu ligger ute hos en massa förläggare – jag säger bara: PUBLICERA DET! Andra måste också få läsa!
Charlotte och jag åt glass i solen!
4 svar
Du är så snäll Michaela!!! Hoppas att någon liten förläggare tycker lika bra om mitt manus som du! 🙂
Det hoppas jag också! Vi kan ju hoppas att nån förläggare surfar in här och tänker att jaha, det här måste vi ju få veta mer om! 😉
Det är fantastiskt roligt att träffa bloggkompisar i verkliga livet!
Ja, det är det! Fattar inte hur folk klarade sig för 20 år sedan?! Är ju så himla lätt att hitta likasinnade i dagens värld! 🙂