Det mesta vi företar oss i livet brukar leda till ett misslyckande på ett eller annat plan. Åtminstone till en början. Testar man något för första gången är det inte så konstigt om det inte genast blir perfekt.
För många många många år sedan var jag på aerobictimme tillsammans med min kompis Pupi. Träningen i sig var inget problem, men plötsligt skulle vi svänga hit och dit, framåt och bakåt och allmänt koordinera kroppen att vända sig i rätt riktning. För både Pupis och min del handlade det mer om magmuskelträning i form av nonstop skrattattacker. Alltså jag var så dålig. Helt sinnessjukt dålig. Nuförtiden älskar jag danstimmar som Sh’bam fastän jag fortfarande har svårt att koordinera armar och ben. Ibland skuttar jag bara åt nåt håll och hoppas att jag inte springer in i andra människor.
I våras har jag misslyckats eller blivit refuserad ett antal gånger. Förlaget ville inte ge ut mitt manus (åtminstone inte i dess nuvarande format), jag fick avslag på min ansökan från Kulturfonden och jag är inte nästa stora finlandssvenska litterära hopp efter att inte ha kommit in på prispallen i Arvid Mörne-tävlingen.
Svider det? Ja så klart, men inte så att jag inte skulle komma över det. Mitt liv faller inte på en refusering eller en icke-placering i en extremt hård tävling. Men kanske jag kan lära mig något, och det har jag garanterat också gjort. Dessutom har jag fått en ny kontakt i skrivarvärlden!
I kväll skulle jag delta i ett webinarium med författarcoachen Ann Ljungberg om refuseringar. Ironiskt nog blev det inte något webinarium på grund av strul med tekniken. I stället tipsade Ann om en video. En video som handlar om att bli refuserad, en video om att våga misslyckas.
Nu känns mina misslyckanden lite mindre. Dessutom finns det massvis som jag (och alla andra) dagligen lyckas med men kanske inte fäster så mycket uppmärksamhet vid. Nu känner jag mig som någon självhjälpstyp som bara pratar en massa självklart strunt, men ibland kan det vara bra att påminna sig om att det är helt okej att misslyckas. Man kan ju till exempel säga sitt namn fel i nationell radio. Ingen skada skedd, utan kanske ännu mer skratt än Pupi och jag lyckades med under den där aerobictimmen för många många år sen.
0
5 svar
Intressant tema! Innan jag läste själva blogginlägget försökte jag tänka på vad jag räknar som ett misslyckande. Jag tänker mig att det finns en hel del som inte går som jag tänkt, men som jag ändå inte ser som ett misslyckande. Så kunde jag inte låta bli att le då jag läste din text, eftersom jag bestämt mig för att mitt senaste misslyckande var då jag fick en artikel refuserad för andra gången 😊 Till mitt jobb hör bl.a. att skriva och publicera vetenskapliga texter. Jag var färdig att kasta in handduken, med medförfattarna säger att vi inte ska ge upp, så snart blir det trejde gången gillt och tredje tidskriften. Jag läste nyss ett sånt där citat som cirkulerar på fb, minns inte den exakta ordalydelsen men det gick ut på att mästaren har misslyckats flera gånger än den genomsnittliga ens har försökt… Nu ska jag titta på länken du har satt in.
Heh, det var en annorlunda historia, som rör och berör. Men jag tänker mig också att det där med att bli ”rejected” är lite annolunda än att misslyckas. Alltså, att de går in i varann, men att de inte är helt synonyma. Tack för alla tankar du väckt, nu ska jag fundera vidare. Kanske jag skriver ett eget inlägg om saken så småningom 😉
Kul om det väckt tankar! Och ja, du har nog rätt. Rejected och misslyckas är väl inte helt synonymt men handlar ändå om skammen om att det inte blev som man tänkt sig. Tror faktiskt det ibland kan vara skammen som är värre än själva misslyckandet i sig eftersom så mycket bygger på att vi ska lyckas och vara framgångsrika här i livet.
Jag hatar att misslyckas, haha, men det är oftast ett så bra tillfälle för tillväxt. Det gör det inte mindre trevligt dock. 🙂
Ja, inte är det ju speciellt kul att misslyckas, men jag tänker att det hör till. Men nog suger det varje gång som något inte går som man tänkt sig.