fbpx

”Lite mer omsorg”

Motivationen har verkligen varit på villovägar. Jag började läsa mitt manus med förlagets kommentarer och tyckte att det mesta var skit, skit, skit. Helt sjukt att jag ens skickat in något sådant, satt jag där och tyckte. Men sedan när jag skulle göra något åt saken stod det bara stilla i huvudet. Jag visste inte alls hur jag skulle göra och sjönk bara djupare i ”nu ska alla tycka synd om mig”-träsket.
Jag gnällde lite på internet (närmare bestämt i en sluten skrivargrupp på Facebook) och fick så enormt mycket pepp att jag rycktes upp med fart. Bäst var nog insikten om att refuseringar hör till. Jag visste ju det så klart, men den här jämförelsen är bara så rätt: ”Tänk om du går ut på krogen en kväll och ALLA du ler emot vill följa med hem!”

Fick också kommentaren att kanske mitt manus bara behöver lite mer omsorg. Och det gör ju det så klart. Jag skulle så gärna ha varit en wonder woman som hittade rätt direkt, men nä, det är jag ju inte. Hårt jobb och slit (och Berlin) ska se till att det blir något mycket bättre av manuset.

Har under eftermiddagen tittat på mitt synopsis (eller hoppat mellan mina kapitel i Scrivener) och raderat några, funderar på att radera några till och kommit på helt nya grejer till manuset. Inget drastiskt, men små grejer som jag hoppas kommer att lyfta texten. De här små grejerna gör att jag också känner mig ivrig inför redigeringsjobbet!

0

2 svar

  1. Lite mer omsorg låter som bra ledord. Att helt enkelt försöka mejsla fram det där som man verkligen vill få fram. Det går inte alltid fort och man ser det inte genast.
    Jag tycker för övrigt att det är helt okej att känna eländet komma krypande när man refuserats, det har jag också gjort. Sen hittar man på nåt bättre sätt att tackla det. Men först får man tycka synd om sig själv.

    1. Tack Mia! Du har alltid så himla bra kommentarer. Känner mig helt lugn i själen varje gång jag läser din ord! Nu har jag tyckt synd om mig tillräckligt länge, så det är dags att börja jobba i stället. Och utan bloggar och Facebook och INTERNET skulle det här vara så mycket tyngre. Är helt överrumplad över hur fin skrivargemenskap som finns online!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »
skriva

Det skrivna året 2023

Att summera det skrivna året är en kär tradition här på bloggen. Lika mycket som jag vill summera året för att du som läsare ska få ta del av vad som hänt vill jag skapa ett eget arkiv

Läs mer »