Man kunde ju tro att jag inte tycker om att blogga, det stämmer inte. Varje dag har jag gått omkring och tänkt på att jag ska blogga, men tankarna har bara snurrat runt och inte riktigt stannat kvar hos mig någon längre stund.
Efter refuseringen har min motivation varit både upp och ner. Jag har försökt göra upp en plan för min redigering, men inte riktigt orkat ta tag i det. Dessutom var jag mitt i läsningen av mitt nano-manus som jag hade tänkt redigera nu. I stället blir det en helomvändning. Jag läste slut nanomanuset, men om det senare, men bestämde mig ändå för att nu satsa allt på ettan.
Jag har redan kontaktat en lektör som sagt att hon kan läsa manuset i slutet av april. Nu ska jag då ”bara” försöka bearbeta manuset med hjälp av de kommentarer jag fick från förlaget så att jag kan få mer ut av lektörens arbete.
För nån kväll sedan började jag faktiskt skriva en helt ny inledning. Eller inte helt ny beträffande innehåll, men nog gällande tonen. Jag har kommit fram till att huvudkaraktären Erika är rätt jobbig och att hon egentligen inte alls ska vara så. Men HUR är hon då? Det var väl kanske det grundläggande problemet. Att jag inte riktigt visste. Inte riktigt vet ännu heller. Men det blir tydligare.
Nu känns det problemet glasklart och jag förstår mer än väl varför manuset refuserades. Från förlaget fick jag bland annat följande kommentar: ”Det är en välskriven ambitiös helhet som stilmässigt hänger samman, du håller ihop det från början till slut.” Däremot går jag inte tillräckligt på djupet, ger inte läsaren en chans att faktiskt bry sig.
Det här är något som några testläsare också sagt eller antytt, men jag förstod kanske inte riktigt var problemet låg. Nu förstår jag. Synd bara att det kommer att betyda sjukt mycket jobb. MEN ingen sa att det här kommer att vara enkelt. Om jag trott det ens för en stund har jag nog varit lite korkad.
Och TACK ännu för alla peppande kommentarer som jag fick på förra inlägget. Det har betytt otroligt mycket för mig! Nu är det dags att slänga tvivel och depp och jobba ännu hårdare (för att nu avsluta det här blogginlägget med extra hurtighet).
0
4 svar
Jag är SÅ glad att du inte ger upp! Och vet du, förlagen letar efter folk som faktiskt kan bearbeta en text. Det betyder att de i framtiden kan ta feedback och går att samarbeta med.Jag blev själv refuserad tre gånger innan jag debuterade och vid varje omskrivning lärde jag mig massor. I efterhand är jag ju hemskt glad att de inte publicerade den där första versionen 🙂
MEGAKRAM och kämpa vidare!
Tack Maria! Jag VISSTE ju att det är så här, men man vill ju så gärna tro att man själv är ett underbarn. Men eh, nej, det är jag ju inte. Nu börjar jag äntligen bli pepp på att göra texten bättre och på att få kommentarer av lektören (som jag har hört mycket gott om). För hur jag än vrider och vänder på texten blir den knappast sämre! 🙂
Vilken fantastiskt fin kommentar från förlaget! Uppenbarligen gillar de vad du skrivit men det håller inte riktigt hela vägen. Låt kommentarerna peppa dig att arbeta om, du skriver så bra att jag är säker på att du blir utgiven förr eller senare!
Tack Charlotte! Nu när jag läst förlagets kommentar med mindre ledsna ögon ser jag att det finns mycket bra saker att ta fasta på. Nu måste jag då bara kavla upp ärmarna och köra i gång med redigeringen. Du är min stora idol!