fbpx

Så kom den, refuseringen

Förra veckan fick jag äntligen förlagets kommentar på mitt manus och det blev en refusering. En refusering som så klart gjorde mig ledsen och nedstämd – helst skulle jag ha raderat hela mitt manus, glömt bort alla författardrömmar och bara grävt mig ner någonstans. Men är man envis så är man. Jag deppade ungefär en dag, smälte kommentarerna som jag fick av redaktören. Kommentarer som jag naturligtvis (åtminstone delvis) håller med om och nu ska försöka jobba vidare med. Jag visste att manuset hade brister, men hade ändå hoppats på att de skulle se potential i det hela.

Men så blev det inte den här gången. Nu gäller det att se framåt, utvecklas, bli bättre. Den senaste veckan har mitt undermedvetna jobbat med att lösa de problem som redaktören såg i min text. Dessutom har jag på riktigt tänkt på egenutgivning som ett alternativ. Varför inte?

För jag ger inte upp. Dels så passar det inte mig alls och dels så är det ju det här jag vill. Det här är bara början och ingen har väl en rak väg till bästsäljartoppen? Nu kanske jag kan bli författare på riktigt när jag faktiskt blivit refuserad, haha.

Allt jobb jag gjort hittills är inte heller bortkastat, jag har ju lärt mig så otroligt mycket sedan jag skrev mina första ord i dokumentet som jag döpte till 1 för drygt två år sedan. Nu har jag redan ett till dokument som heter 2. Jag har planer och drömmar som jag inte är redo att ge upp, snarare förstärktes behovet av att bli bättre på det jag vill.

För några veckor sedan sa min kompis att mitt liv är så spännande. Jag ryckte lite på axlarna och skrattade. Men tja, tråkigt är det ju i alla fall inte!

0

24 svar

  1. Heja dig! Ge inte upp. Det är väldigt få som lyckas vid första försöket. Så skriv på bara. Tro på det du gör, utveckla lite till och så skickar du till fler förlag sedan. Prova och prova igen. Det kommer säkert gå bra bara du inte ger upp. Och skulle du inte hitta ett förlag som vill ge ut din bok kan det gå lika bra med egenutgivning. Finns många bra förslag på hur man gör och vilka man kan använda i Författargruppen på Facebook. Kör så det ryker! Skriv på och skicka, skicka och ge inte upp 🙂

    1. Tack Anni! Jag vet ju att det är så och visste hela tiden att det fanns en risk för att bli refuserad. Nu när jag hunnit smälta allt en vecka känns det redan bättre – som om jag bara fick mer krafter av det här!

  2. Just det – ge inte upp! Jag skickade till många förlag och det blev bara nej, nej och åter nej.Sedan gav jag ut på eget förlag. Säljer inga tusental av böckerna men har gett ut tre stycken, de läses, köps av bibliotek, finns som ljudböcker osv.
    Är numera också medlem av Finlands svenska författareförening, så trägen vinner.
    Kram!

    1. EXAKT så tänker jag! Vill också vara ärlig i min skrivprocess, kanske någon annan kan bli inspirerad eller få en insikt i hur bokbranschen ser ut?

  3. Neeeej, kan föreställa mig besvikelsen. Men bra att du kör vidare, att skriva är ju en muskel som blir starkare ju mera man tränar den (höhö, fantasilös analogi, sorry), och det att du fick kommentarer är ändå jättemycket bättre än att bara få ett kallt refuseringsbrev (vilket inte heller betyder att man inte kan bli författare nån gång). Så kämpa vidare och skriv på! Heja heja!

    1. Haha Malin, ska jobba på min skrivmuskel! Och jo, det var jättebra med kommentarer, mycket var sådant jag kanske visste innerst inne, men inte riktigt orkat ta itu med.

  4. Nej, vad tråkigt! 🙁 Men jag håller med Malin, en refusering med kommentarer är ju faktiskt inte helt illa! Nu vet du ju vad förlaget vill att du ska jobba på, så skriv om och skicka in igen! Och annars finns det massor med svenska förlag och egenutgivning är heller inte fel. Bara att köra! Jag är övertygad om att ditt manus blir utgivet förr eller senare!!!

  5. Trist och trist och trist ju. Men som alla andra säger, det är rätt normalt att bli refuserad mer än en gång och grejen är ju mest att ändå köra på för att hitta det där som är just ens egen röst. Hur du än vill ge ut den alltså. Och att du kämpar på råder det ju inget tvivel om.

    1. Tack Mia! Känner mig helt som en ny människa av alla positiva kommentarer här! Nu går hjärnan på högvarv för att skruva till texten och göra den ännu bättre. Spännande tider!

  6. Skrev nyss en kommentar som jag tror försvann! Men jag fick precis ett likadant besked som du från ett förlag nyss, en refusering med kommentarer om hur jag kan förbättra manuset. Så nu är det väl ” bara” att göra det då… Lycka till med ditt! 🙂

  7. Det här gör dig säkert inte gladare men: som etablerad författare till tre böcker har jag just blivit refuserad med mitt senaste manus. Inte ens nu har man sina garantier, mao: du måste ständigt vara på hugget och redo att arbeta och arbeta om och arbeta om igen. Var aldrig nöjd. Ge dig inte. Utvecklas hela, hela tiden.Om en redaktör tagit sig tiden att lämna kommentarer är det STORT. Jävligt stort. Det betyder att ditt manus är bra men inte färdigt och att förlaget inte har tiden att arbeta om det tillsammans med dig. Förlagen vill som regel komma in först när manuset ”bara” behöver redigeras lagom, dvs. flytta ett kapitel här och där möjligen, granska varje mening, leta efter logiska luckor och kolla bakgrund och research. Det är liksom mycket jobb bara det, då kan de inte vara med från grunden, den måste du lägga själv.

    Som sagt: ge dig inte. För mig tog det sju år, det är ett livsåtagande att vara författare.

    1. Jag blir aldrig glad över att höra om en refusering, men jag förstår vad du vill säga och det värmer. TACK så mycket för all din pepp, känslorna har verkligen åkt berg-och-dalbana de senaste veckorna och motivationen har åkt i samma vagn. Men jag VET ju att det är så himla massa jobb bakom ett färdigt manus och att jag faktiskt bara är i början. VÄLDIGT i början. Nu gäller det för mig att rycka upp mig och göra upp en redigeringsplan, för det SKA BLI bättre! 🙂

  8. […] texten blir så mycket bättre nu. Jag hade verklig ångest inför den här redigeringsfasen med refuseringen färsk i tankarna. Jag har brottats med mig själv och min självkänsla. Tyckt att jag är […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

Berlin

Jag mötte våren i Berlin

”Va, är du inte i Berlin?””Hur var Berlin?” Nu är det över en månad sedan jag kom hem från vårens resa till Sverige och Berlin. Den första tiden tillbaka i Helsingfors fick jag förvånade frågor av människor som

Läs mer »
företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »