fbpx

Årets mest lästa blogginlägg

Årets sista dag och vad passar väl bättre än att ta en titt på de mest lästa inläggen här på bloggen? Med det här inlägget medräknat har jag skrivit 208 inlägg i år, alltså bloggat lite oftare än varannan dag. Rätt bra ändå, men målet för 2019 är att blogga oftare än så. Men vilka inlägg har varit de mest klickade? Här kommer årets topp tio. Jag har med inledningen av varje inlägg här, men om du har missat inlägget eller vill läsa igen är det bara att klicka på rubriken så kommer du till inlägget!

P1020667.jpg

PLATS 10: Shorts från herravdelningen
Ett par vanliga shorts. Bekväma, lämpligt långa och snygga. En omöjlighet att hitta för en kvinna (i min storlek) verkar det som. Jag har letat och letat och letat. Jag har gått i flera affärer, kollat på nätet men nej, inte ett enda jävla par shorts jag vill ha.

PLATS 9: Scrivener – ett organiserat skrivprogram
När jag började skriva min första roman gjorde jag som många andra: jag öppnade ett nytt dokument i Word. Efter ett tag började jag ha så mycket text att det blev tungt att scrolla i Word och jag började leta efter alternativ. Jag minns inte längre hur, men på nåt sätt ramlade jag över skrivprogrammet Scrivener och är nu både en trogen och nöjd användare. Därför tänkte jag dela med mig om varför jag använder Scrivener och vilka fördelar jag ser med programmet.

nationen3.0.png

PLATS 8: “Och ändå vågade jag älska igen”
För exakt ett år sedan var jag så otroligt hjärtekrossad. En vecka tidigare hade ett kort men intensivt förhållande tagit slut och inte nog med det. Den här dagen för ett år sedan var jag nämligen med i ett radioprogram (!) där jag kvittrade om hur lyckligt kär jag var. Vi tar det från början.

PLATS 7: Ett halvår senare är jag en annan människa
Första halvan av 2018 har gått och jag kan inte låta bli att förundras över hur mycket som hänt. När det här året andades sina första andetag klamrade jag mig fast i en man jag var nästan panikartat förälskad i. Vi planerade en gemensam framtid, ville så mycket men klarade inte av att leva i den fantasi vi ville leva i.

PLATS 6: Lär dig ta tillräckligt betalt som frilans
Att ta tillräckligt betalt som frilans. I teorin låter det rätt enkelt men aj aj så svårt det är i praktiken. Men jag har goda nyheter: precis som med allt annat så går det att lära sig och bli bättre. Allt börjar i att du inser ditt eget värde. Det här gäller inte bara frilansare utan alla som löneförhandlar. Generellt sett brukar kvinnor kräva lägre lön än män i löneförhandlingar och det är något vi definitivt måste sluta med. Som Daniela så klokt skriver: du måste våga kräva. Ingen annan kommer att göra det för dig.

bokhögar.jpg

PLATS 5: Tack Svenska Kulturfonden!
Tre gånger tidigare har jag fått negativa besked. Och det förstår jag. En opublicerad författare har så klart mycket sämre chanser till att få ett bidrag för sitt skrivande men visst har det känts surt ändå. I dag när jag kollade mejlen såg jag att jag hade fått två mejl av Kulturfonden. Det stod faktiskt redan i rubriken ”Ansökan behandlad” och ”Ansökan beviljad” men jag fattade typ ingenting. Ni vet den där stunden när en plötsligt ska försöka ta in information men fattar inget av orden en läser?

PLATS 4: Ett år efter debuten – ett år av känslostormar
Det här inlägget har jag funderat på länge länge. Ruvat på det i min hjärna och funderat på hur jag ska skriva så att det inte låter helt fel, men nu är det dags. Nu har det snart gått ett år sen jag första gången höll min bok i handen och jag vill skriva ner hur det var. Citatet i början är från Charles Dickens bok A tale of two cities (var tvungen att googla det), men meningen ”it was the best of times, it was the worst of times” har känts som den perfekta beskrivningen av förra hösten.

PLATS 3: Två år är en livstid för ett brustet hjärta
Ganska exakt den här stunden för två år sedan slogs nästan allt jag trott och hoppats på sönder. Killen jag trodde jag skulle vara med resten av mitt liv sa att han inte längre vill vara ihop med mig och så var det plötsligt bara över. Slut. Jag var trasig, ledsen och vilsen. Det var ju inte alls så här det skulle gå. För ett år sedan skrev jag om hur det kändes då för två år sedan. Det är faktiskt ett av mina mest lästa blogginlägg någonsin. Ett brustet hjärta är alltid en bra historia, eftersom alla vet exakt hur det känns.

beer2018.jpg

PLATS 2: 75 kg kärlek
För tretton år sedan i februari firade jag och mina klasskompisar att vi klarat av alla gymnasiekurser, då väntade ”bara” själva studentskrivningarna. I vår skola hade vi abi-halare (overaller) som tradition och jag hade så klart också en. Jag spraymålade min rosa och på ryggen skrev jag ”75 kg kärlek”. Som 18-åring skrev jag alltså ut min vikt på en overall jag skulle hänga runt i en hel dag tillsammans med alla mina klasskompisar.

PLATS 1: När jag blev kär i en pilot
En vacker vårdag i april, lite före klockan 10 en fredag morgon klev jag in på ett kafé nära mitt hem. Jag var några minuter tidig, men det var också min dejt. Han satt redan där och log stort mot mig. Efter ett stort antal dejter de senaste åren är jag sällan nervös inför en första dejt och hade inte varit så nervös inför den här dejten heller, men när jag klev in där kände jag hur det började fladdra i magen.

***

Överlag känns det ändå som ett rätt så bra bloggår? Minus de första månaderna på året då jag knappt bloggade (av förståeliga skäl). Men en blogg är inget utan sina läsare, så därför vill jag tacka dig att du läser, kommenterar och gillar inläggen! Älskar att ni är som min hejarklack och mitt stöd, både när det går bra och när det går dåligt. Helt otroligt alltså denna kärlek som finns på internet.

För mig har bloggen aldrig handlat om envägskommunikation utan jag vill att det ska bli ett forum för diskussion och tankar. Jag älskar när ni ställer frågor till mig (och jag SKA bli bättre på att svara på dem, jag lovar!). Om det är nåt du saknat på bloggen eller vill ha mer av har du en ypperlig chans att göra det i kommentarsfältet. Vad vill du läsa 2019 här?

Gott nytt år! Hoppas du får en fin avslutning på det gångna året och att du har både energi och iver för 2019. Är ju faktiskt sista året på 2010-talet så vi ska väl passa på att göra det till ett bra år? Men mer om det på nästa års sida. Nu skickar jag en virtuell skål ut till universum, hoppas vi möts på andra sidan av årsstrecket! <3

0

2 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

skriva

Vi har en litterär agent

Redan ifjol sa Anne att vi ska testa på att skicka deckaren till en litterär agent innan vi skickar till förlag. För ett par år sen hade jag kontakt med en svensk agent för min chicklit (den som

Läs mer »
drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »