Jag tror att många tänker att det som krävs för framgång är en jättebra idé. Ska du skriva en roman behöver du komma på världens bästa idé för storyn och sen är det ”bara” att skriva ner allt och casha in.
Så är det ju inte riktigt. Efter att en kommit på den där guldidén gäller det att verkställa och det är sällan ”bara”. Oberoende av vad en väljer att syssla med så krävs tålamod (och envishet!) och ofta inser en i något skede av processen att den där guldidén kanske inte var så bra sist och slutligen – eller att den åtminstone kräver revidering och omarbetning.
Själv älskar jag att brainstorma och slänga fram nya idéer – det är ju roligt. Speciellt om jag får göra det i grupp. Men hur många idéer slängs inte fram varje dag, också bra idéer, som sen blir ogjorda för att ingen orkar verkställa.
Det jag försöker säga är att idéer är kul, men det krävs så mycket än en bra idé för att åstadkomma något. Men visst, en bra idé är en otroligt bra startpunkt.
Själv är jag rätt öppen med mitt skrivande och de teman jag skriver om – med andra ord har jag outat idéerna i ett relativt tidigt skede. Är jag rädd för att nån ska stjäla min idé? Nä, det är jag inte, för ingen kommer ändå att göra precis som jag skulle göra. Men vet också många som inte vill säga något alls om det de jobbar med och det är ju också så klart hur okej som helst.
Vad tycker du om idéer? Är de heliga eller delar du gärna med dig?
Förra veckan när jag var på simstadion fick jag en idé om Raimo som älskar simhopp och måste så klart sedan skriva om honom. Kanske inte någon guldidé, men en rolig text att skriva ändå. Och fritt fram att stjäla idén och skriva om Raimo som gillar simhopp!
10 svar
Jag delar gärna med mig, jag tänker som du – att det jag gör och det nån annan gör ändå inte blir samma sak!
Ja alltså det märker vi ju ren på LittSkap under skrivarövningarna. Samma övning generar heeeeelt olika texter. Vi tolkar ju världen på olika sätt – tur är det! 🙂
Vissa idéer håller jag helst för mig själv – kanske för att jag känner mig osäker på att yttra något som låter galet och osannolikt just nu och för att jag inte orkar med människors pessimism och realism.
Andra idéer delar jag gärna med mig för ofta har andra synpunkter som gör min idé så mycket bättre än det jag själv funderat på. Och det är ju sist och slutligen inte så många som själv absolut har noll idéer och bara väntar på att någon ska försäga sig så att de kan köra igång!
En del idéer håller jag också så klart tyst om – men det mest pladdrar jag fritt om. Har ganska låg tröskel för det. Om nån tycker min idé är skräp får hen tycka det i lugn och ro, haha.
Det där med att få synpunkter är superviktigt – speciellt när jag skriver behöver jag ABSOLUT inputen från andra.
Och hahah, ser framför mig idétjuvar som står i varje hörn och bara väntar på att nån ska servera guldidén! 😀
Ja, det är bra om du kan skaka av dig sånt, själv tar jag till mig andras åsikter allt för lätt.
Kanske du kan skriva om idétjuvarna! 😉
Klart jag också tar till mig, men ofta är jag för envis för att ta till mig kritiken. Och jaaa vilken rolig idé att skriva om idétjuvar. Kanske!
Hur är det att förverkliga en roman som lagarbete? Jag tänker att det finns många missförhållanden i samhället som journalister av en eller annan orsak inte tar sig an. Alltså författaren möter drabbade mänskor i någon sorts förtroendefullt sammanhang och alla får komma till tals med sin story. Lite brainstorming tillsammans om bokens teman och kontrakt hur de kommande royaltyn skall fördelas 🙂
Kräver att en grupp mänskor sammarbetar under en tid ja. Författaren gör grovjobbet men det blir mindre ensamt med gruppen som bollplank.
Tema storytelling som leder till en roman som berör!?
Önsketänkande eller….!?
Alltså det där tror jag att kommer att bli allt vanligare – dels iom att det är lättare att komma i kontakt med människor med liknande öde/intressen. Till en viss grad är det där ju drömmen, att verkligen tillföra något till samhället (det jag skriver nu kan jag ju inte påstå att förändrar världen på nåt sätt).
Samarbete är naturligtvis alltid lite krångligt, men kring viktiga frågor klarar folk oftast av att samlas och samarbete. Med andra ord tror jag inte alls att det är önsketänkande, krävs ju bara den där rätta idén (haha!) och rätt människor. Och rätt timing är också viktigt tror jag!
Jag tycker du har en bra poäng! Camilla Läckberg skrev ett intressant blogginlägg om "hur man skriver en bok" och pratade också lite om att det som krävs är verkligen att man sätter sig ner och skriver – och inte väntar på att en awesome story ska dyka upp bara sådär i sin helhet. Och det är ju lite samma sak, en idé är ju bara en idé – att slutföra den kan ju vara något helt annat.
Här är hennes inlägg: http://blogg.mama.nu/lackbergochskold/2016/09/13/skrivtips/
Hon skriver också att hon inte tycker berättelsen är det absolut viktigaste utan att karaktärerna måste vara bra, kan du hålla med om det eller vad säger du?
Jo jag råkade se Läckbergs inlägg och höll med om mycket (fastän jag är rätt långt ifrån hennes status och värld).
En berättelse kan vara viktig – det beror ju lite på vilken typ av bok en skriver, men karaktärerna är viktigast, det kan jag hålla med. Om läsaren inte alls bryr sig om karaktären så då finns det inte så mycket kvar att intressera sig för. Och det är jätteknepigt att få karaktärer helt rätt.