Tidigare i veckan när jag bloggade om alla dessa böcker fick jag massvis med intressanta kommentarer och Yvonne skrev bland annat att hon kanske inte är så solidarisk i och med att hon inte läser/köper så mycket finlandssvensk litteratur. Och det är ju hur okej som helst. Alla läser och köper det de själva är intresserade av.
För mig har det ändå blivit viktigt att läsa mycket finlandssvenskt eftersom jag själv försöker ”komma in på marknaden”. Jag vill ha någorlunda koll på vad som händer inom den finlandssvenska förlagsvärlden och vilken typ av litteratur som ges ut – eller inte ges ut (och där jag i stället kanske kunde segla* in). Jag har också tidigare skrivit om att jag tycker att det är viktigt att vi finlandssvenskar är redo att konsumera på finlandssvenska.
Spontanshoppade Karin Erlandssons Missdåd förra veckan och läste boken på en dag. Så himla snyggt omslag och en läsvärd historia – som gärna hade fått vara längre om jag fått bestämma!
Den största orsaken till att jag läser finlandssvenskt är ändå igenkänningsfaktorn. Tänk att få läsa om sånt som kommer nära en själv, det handlar nästan om en men ändå inte. Tror det här faktiskt är en av de största drivkrafterna i mitt skrivande. Jag vill skriva texter där folk kan känna igen sig, jag vill beskriva den verklighet jag lever i idag. Naturligtvis blir det alltid en berättelse ur berättarens perspektiv, men oberoende så tror jag att den kan ge mycket åt andra som upplevt liknande saker.
En av de finaste komplimangerna jag kan få på mina texter är just att det är hög igenkänningsfaktor. Då high fivar jag mig själv och känner att jag lyckats – ens med något. Jag tror att det är oerhört viktigt att få uppleva kultur som baserar sig på sånt som kommer var och en nära. Samtidigt som jag tycker att det magiska med musik, litteratur och film är att det går att resa jorden runt och uppleva massvis med andra kulturer.
Vad läser du helst? Det som kommer nära och där du kan känna igen dig eller texter som tar dig till alla världens avkrokar? Och ja, igenkänning behöver absolut inte basera sig på texter från eller om den egna kulturen. Vi är ju alla människor och för det mesta ganska lika – oberoende av vilken kultur vi representerar.
*Tja, segla är väl fel ord. Eller kanske iofs inte. Seglatser är väl sällan mysiga och lugna, utan kan innehålla allt från stormar till alla möjliga hinder. Men nåja, ni fattar poängen.
Nu måste jag ju slänga in kuriosa om segling: Jag har varit på seglats en gång i mitt liv (där rök all min trovärdighet som finlandssvensk) – i Karibien 2009. Den här utsikten var ju ungefär det vackraste jag sett, men nästa dag stormade det så att jag trodde att jag skulle dö. Just så här känns min seglats in i den finlandssvenska bokbranschen. Åtminstone blir det aldrig tråkigt.
0
6 svar
Jag satt just också och funderade på det där om igenkänningsfaktorn. Jag kom fram till att jag gärna vill skriva om saker jag upplevt som finlandssvensk i den finska sjukvården. Både för att andra kan känna igen sig och för att jag tror att det är det jag kan beskriva bäst. Varför inte rida på det och göra något av det? 🙂
Ja men precis! Ett av de mest klassiska skrivtipsen är ju ”gräv där du står”. Tror definitivt att många kan ha glädje av att läsa om dina erfarenheter och säkert känna igen sig själva i det du skriver.
Hej Michaela!Först vill jag bara tacka för en väldigt inspirerande blogg. Jag har följt den ett tag, och måste säga att jag är grymt imponerad av hur ambitiös och målinriktad du verkar vara. Häftigt att man kan bli så inspirerad av någon som man inte ens har mött! 🙂
Och för att svara på din fråga – jag tänker lite som du, när du är inne på det gemensamma för oss alla, oavsett kultur osv. Så en kombination – jag gillar att genom läsningen få besöka nya platser och lära mig nya saker – men igenkänningen är alltid kul att uppleva. Kanske särskilt när det man läser om utspelar sig långt ifrån ens egen värld.
Stort lycka till med ditt skrivande!
Mvh, Sara
Hej Sara! Tack för din fina kommentar, blev otroligt glad och hedrad av dina ord. Du gjorde verkligen min dag! Härligt om jag kan inspirera! 🙂
Tack för ännu ett intressant inlägg! Jag funderar på det där med igenkänningsfaktorn… jag tror att det är olika saker man känner igen, och känner igen sig i. Och INTE känner igen sig i. Jag gillar också det som jag inte känner igen, för att jag tänker att det vidgar mina vyer på något sätt. Men om jag känt igen mig mera i finlandssvenska böcker än i andra… det tror jag faktiskt inte. Jag får fundera vidare!
Ja så är det naturligtvis – vi reagerar på olika grejer och därmed beror också igenkänningen på egna erfarenheter. Men jag tycker det kan vara mysigt att läsa romaner som t.ex. utspelar sig i Helsingfors och jag fattar hur gatorna hänger ihop och har liksom ”kartan” framför mig. Men för nån som inte bott i Helsingfors är det knappast lika kul. 🙂