Post-it-redigeringen

I måndags satt jag flera timmar och funderade på min roman. På struktur och dramaturgi och hur det hela hänger ihop. När jag jobbade med ettan förra sommaren tog jag hjälp av post-it:s och tyckte att det fungerade så bra att jag körde samma metod nu också.

Det jobbiga var att jag har nästan 60 kapitel (de är rätt korta i och med det konstanta perspektivbytet mellan tre huvudkaraktärer), så det tog rätt länge att skriva en post-it för varje kapitel. Men medan jag gjorde det upptäckte jag vissa problem/frågor som jag måste lyckas lösa och få svar på. Att få stirra på post-it:sen gjorde också historien mycket konkretare för mig.

I Scrivener har mina karaktärer alla en egen färg, så det fick de också på post-it:sen. Jag valde också att rada en karaktär enskilt för att få bättre uppfattning om utvecklingen hos hen. I vilken intern ordning kapitlen kommer spelar inte alltid så stor roll och jag har faktiskt flyttat runt rätt många kapitel – något som jag tidigare inte alls förstod att kunde fungera, men uppenbarligen så går det att göra så.

I det här fallet har jag flyttat på kapitlen för att få dramaturgin att fungera bättre. Det fanns logiska luckor i karaktärernas beteende och också i historien. Eftersom jag redan om två veckor ska lämna in min text till min LittSkap-handledare kommer jag inte hinna att åtgärda alla problem med texten, men jag skulle vilja få den övergripande handlingen i skick.

Det finns ändå några problem som jag känner att jag inte hinner åtgärda innan handledaren läser. Jag har bland annat på känn att jag måste lägga till fler kapitel i nästa redigering för att ge lite fler glimtar av varje karaktär. En annan grej är fördjupningen som nog är mitt största problem. Jag rusar förbi vissa grejer och så återkommer jag aldrig till dem senare i manuset.

Den här redigeringen skiljer sig rätt mycket från min förra i och med att jag nu har tre karaktärer som jag måste ha koll på, tre karaktärer att fördjupa mig i. Jag vill inte att den framtida läsaren ska hoppa över någon karaktär för att hen inte blivit lika djup som de andra. Tidigare övervägde jag att skippa någon av karaktärerna om det behövs, men nu vill jag inte längre göra det. Allas historia är värd att berättas och de har alla olika perspektiv på studielivet och livet i allmänhet.

Oberoende så vet jag att det finns mycket jobb kvar. Jag har faktiskt dragit mig för att redigera den sista tredjedelen, eftersom där finns mest problem. Att skriva ett manus under NaNoWriMo var jätteroligt och lärorikt, men den sista tredjedelen är rätt kass. I dag fick jag slänga 1200 ord (ett helt kapitel) och antagligen får jag ta fram yxan senare också.

När jag redigerade ettan låg väldigt mycket av mitt fokus på små grejer, nu försöker jag verkligen tänka mer på helheten. Finslipningen (bland annat gestaltningen) kommer att komma sen när jag vet vad som händer mellan början och slut, hehe. Det är också med stor bävan och mycket ångest som jag kommer att räcka över mitt manus till min handledare. I normalfall skulle jag knappast lämna ifrån mig ett så här ”ofärdigt” manus till ett proffs, men samtidigt känns det jättefint att få hjälp så tidigt in i processen.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, men tror det får räcka för den här gången. Fråga gärna om det är nåt du undrar över eller inte fattar. Har på känn att det kanske blev lite väl mycket information för komprimerat. Ni som skrivit med flera perspektiv, tyckte ni det var svårt att hålla koll på de olika karaktärerna?