Här sitter jag igen och redigerar. Fast just nu sitter jag och gör tusen andra saker för jag känner att det går så trögt med redigeringen. Strök i dag ytterligare ett kapitel och skrev nytt i stället. Det blev inte så bra. GAAH att det ska vara svårt ibland. Tydligen ligger jag ändå på +36 ord i dag trots att jag raderade ett helt kapitel. Så vi kan väl säga att det går framåt.
Samtidigt är jag fullt medveten om att det inte är så där bara att skriva en bok. Ingen (allra minst jag) kan väl förvänta sig att jag skulle skriva utkastet under en månad och sedan redigera till något fantastiskt och färdigt under en månad till. Men det går så långsamt. Jag försöker ändå tänka att långsamhet är bra. Då hinner jag tänka, då hinner jag processa grejer i huvudet. Men ändå, vill bara bli klar.
Paradoxen där? Sitter och skriver blogginlägg, läser blogginlägg, kollar Facebook, Instagram och allt annat viktigt i stället för att redigera. Jag vet att jag kan bättre. Ingen idé att sitta och låtsasjobba (något vi kommer att tala om i nästa avsnitt av podden).
Så vad jag försöker säga är väl att jag borde fortsätta redigera. Det blir inte gjort om jag inte gör det. Vill ni läsa mer om redigering och processen kan jag varmt rekommendera Simona Ahrnstedts inlägg (överlag är hennes blogg guld när det kommer till skrivtips) och Marias inlägg.
I dag är det dessutom fredag och i morgon ska vi åka till min systers lande nära Kotka. Så då blir det automatiskt paus i redigeringen. Bara att bita ihop nu och verkligen redigera, inte snacka så mycket om att göra det. Jag börjar riktigt snart, bara jag … Äh!
0
8 svar
Det påminner mig om en viss artikel som jag ska ha in för femtielfte (nä, fjärde…) gången för peer review… urk. Den prokrastinerar jag verkligen. Men nu är jag ledig, så det blir inte i dag!
Njut av din lediga dag! Jag ska ta en liten paus och se om jag efter det skulle lyckas redigera lite till!
Hehe, vi är visst lika du och jag. Skillnaden är bara att jag skriver nytt. Eller alltså, jag låtsas att jag skriver nytt för du har jag stått här i över en timme och bara mailat och kollat sociala medier. Suck! När man har en bebis på magen får man INTE slösa med skrivtid. Tiden han sover i bärsjal är ju för fasiken helig skrivtid och det finns faktiskt folk som VÄNTAR på en uppföljare – ändå verkar jag inte komma loss idag. Suck. Jag får väl amma lite, äta lite och sedan försöka igen. För några rader skrivna ska det banne mig bli idag! Heja oss! 😛
Heja heja! Ibland går det bara trögt, men jag försöker tänka att det antagligen händer något i huvudet hela tiden, fastän det känns som om att det inte sker några framsteg alls. Men nu har jag ju en tight deadline och vill ju skicka ett så bra manus som möjligt till handledaren!
Jag tycker du verkar jobba på bra jag! Och hjärnan kan ju arbeta under prokrastineringen ;)Och vilket bra inlägg om struktur med post-it-lapparna du hade skrivit. Jag läser just nu en bok om struktur och blir mer och mer sugen på att strukturera upp nästa bok så man har koll på vad man egentligen skriver (å gärna i förväg också) 🙂
Tack Maria! Ja visst kan det ske underverk medan en prokrastinerar!
Struktur är något jag har blivit tvungen att ta till som en metod för att mina historier ska ha nån poäng (eller strukturen var det största problemet i mitt första manus). Nu försöker jag se det som ett bra hjälpmedel för att ha koll på allt som händer och BORDE hända.
Jag blev nyfiken på skärmdumpen, har du något program för att följa med utvecklingen av mansuet? 🙂
Ja! Scrivener, det är alltså ett helt skrivprogram och världens bästa! Skulle aldrig få för mig att skriva en roman i Word eller nåt annat program längre. Har bloggat om det tidigare (sök på Scrivener så hittar du inläggen).