fbpx

Jag vill också vara med i leken

Jag hade hört om att det hänt tidigare. Och ju mer det närmade sig för mig tänkte jag att samma kan hända mig. Och i förra november kom brevet, ett tunt brev så där som ett negativt besked ofta är.

Finlands svenska författareförening tackar för din ansökan om medlemskap, som tyvärr denna gång inte kunde bifallas.

Efter två böcker får man alltså ansöka om medlemskap, sedan läser författareföreningen de två verken och fattar beslut om att antingen anta en ny medlem eller så inte.

I mitt fall blev det ett nej.

Beskedet gjorde mig ledsen, arg och en aning upprörd. Jag funderade redan då i november om jag ska orka ta upp detta till diskussion. Det sista jag vill är att hamna i en offentlig debatt om kvaliteten på mina verk så jag valde att avvakta.

Den här veckan kom Kulturfondens stipendiebeslut och det brukar vara en vecka som rör om i den finlandssvenska kulturgrytan. En del är glada, andra mindre glada. Själv hade jag hoppats på att i år kanske få ett arbetsstipendium, men nej, inte i år heller.

Kanske inte så förvånande med tanke på att det var 440 som ansökte om arbetsstipendium och endast 77 som fick det. I morse läste jag dessutom igenom min ansökan och kan nog erkänna att det inte var livets bästa ansökan, så jag tycker faktiskt det är jätteokej. Tidigare år har jag ändå fått projektstipendier för mitt skrivande, men inte ens det fick jag i år. Kanske det också helt okej efter tre år på raken?

För det är ju inte en mänsklig rättighet att få stipendiepengar.

Det är många som vill ha och bara få som kan få. Dessutom är jag jätteglad för väldigt många andra som fått stipendier. Särskilt sådana som hittills blivit utan. Däremot är jag fortfarande förstummad av att Eva blev utan. Igen.

Men tillbaka till författareföreningen. I Svenskfinland är det alltså så att det inte ”räcker” med att man har gett ut två böcker på (etablerat) förlag, utan böckernas kvalitet ska också bedömas av själva föreningen. Som att de två böckerna är ett litet inträdesprov.

Jag vet att jag inte skriver finlitteratur – och jag har aldrig låtsats om något annat – men jag trodde faktiskt att det fanns utrymme för all sorts litteratur? Inte älskar jag heller alla böcker, men jag älskar det faktum att det finns så många böcker. Så mycket att läsa.

Mina böcker är noll procent finlitterära, men det betyder inte heller att de är dåliga. Tycker jag.

Annat tyckte de som bedömde mina verk: I beslutet noterades ändå en positiv utveckling mellan de två verken, trots icke önskvärda brister i språklig bearbetning och ett intryck av en delvis ofärdig sluthelhet.

I slutet av brevet önskar de ändå att viljan och behovet att skriva återstår och att jag gärna får skicka in en ny ansökan när jag kommit ut med en ny bok.

Synd då att jag inte ens vet när det sker. Men det är en annan historia för en annan gång.

Ända sedan november har jag hållit tyst om detta nej, inte skrivit något på bloggen eller sociala medier. I stället har jag dryftat det med författarkollegor och vänner som alla blivit bestörta, en del riktigt upprörda.

Det tråkiga är ju att jag inte fick bli medlem i det som i princip är min fackförening. Som medlem hade jag kunnat ansöka om stipendier och dra annan nytta av föreningen, nu kan jag inte det. Jag svalde mitt nej och tänkte att det får vara som det är.

Jag hade alltså redan bestämt mig för att låta bli att berätta. Jag orkade inte. Vad skulle lite offentligt gnäll leda till? Som sagt så är jag jävligt ointresserad av att vi nu ska göra en gemensam analys av kvaliteten på mina verk.

 

Jag fick ett nej av svenska finlands författareförening

 

Men jag är trött på de strukturer som råder.

Att så mycket är hemligt, hierarkiskt och kanske till och med elitistiskt. Det finns så mycket märkliga grejer i bokbranschen och jag känner ofta att jag inte passar in. Jag är för mycket, för ivrig. För glad. Jag kanske inte borde säga att jag vill sälja många böcker och att jag gillar att marknadsföra dem? Jag vet inte?

Jag har också fått höra att jag skriver för snabbt. Att bra litteratur ska få ta sin tid. Jag vet riktigt aldrig hur jag ska förhålla mig till den kommentaren. Dessutom har jag hållit på med alla mina böcker i flera år, men kanske det är för att jag jobbat parallellt med dem som gör att det känns som att jag sprutar ur mig manus till höger och vänster?

Så jag väljer att berätta om det som skaver.

I går kväll skrev jag redan ett lite halvkryptiskt inlägg på Instagram om alla tankar och fick sånt otroligt gensvar att jag bestämde mig för att berätta att jag inte fick bli medlem i författareföreningen. Alla de som hejade på mig trodde nog att jag skulle gnälla om stipendierna, men det var bara en katalysator till detta.

Jag har inte låtit bli att berätta om nejet för att jag skäms, för det gör jag inte. Däremot väljer jag att berätta för att jag hoppas att det kan leda till en mer allmän diskussion om denna praxis. I Sverige blir man automatiskt medlem efter två böcker (om man skickar in sin ansökan) och jag förstår inte varför det ska finnas extra grindvakter hos författareföreningen i Finland?

EDIT 20.3.2021: Tydligen blir man inte automatiskt medlem i Sverige heller, men jag vet om tex egenutgivare som blivit medlemmar.

Mig veterligen finns det inte ett överflöd av nya medlemmar och en förening lever väl uttryckligen av och tack vare sina medlemmar?

Märkligt nog är jag inte bitter eller ens ledsen, bara ganska fittig (ursäkta svordomen) och trött. Och jag hoppas att ingen annan författare ska behöva uppleva samma som jag. Någon annan kanske inte tar det lika bra som jag? Någon annan kanske faktiskt blir knäckt av ett sånt besked och tappar all den där viljan och behovet att skriva.

Så nu har jag gnällt. Skrivit allt och det känns ändå som att jag inte lyckas formulera mig riktigt som jag vill. Garanterat kommer någon att missuppfatta det jag skriver och så finns det garanterat sådana som tycker att jag skriver skräp. Både i inlägget och mina romaner. Och det är fine.

Men jag önskar bara att jag också skulle få vara med i leken.

P.S. Den här texten om stipendier av Peter Mickwitz är jättebra och läsvärd!

0

34 svar

  1. Men gud. Så otroligt elitistiskt. Det är den delen jag verkligen avskyr med den finlandssvenska kulturbranschen och en av de främsta anledningarna till att jag som utbildad kulturproducent valt att byta bransch. Tycker det är skamligt att du fick ett nej. Här hade dom kunnat få in lite friskt och glatt blod men istället tackar dom nej och fortsätter helt säkert sin fest för inre beundran. Heja dig och heja dina böcker.

    1. Ja det finns tyvärr ganska många elitistiska strukturer i Svenskfinland. 🙁 En orsak att jag valt att blogga om skrivandet & vägen till författarskap handlar om att jag vill föra fram vissa saker och kanske bara ta bort lite av all "mystik". Tack Lina för ditt stöd! ❤️

  2. Låter så märkligt och dömmande! Om man fått två böcker utgivna på förlag sån har ju böckerna granskats ganska mycket redan OCH blivit godkända för utgivning. Och som du ger det skall finnas böcker för alla sorters läsare!

  3. Jag är så glad att du väljer att berätta nu. Föreningens beslut kändes egendomligt och motiveringen var direkt snorkig (och jo, jag är medlem och trampar säkert nån bekant på tårna nu, ursäkta ursäkta). Just i ditt fall tycker jag att det också borde spela in att du iom blogg, skrivkurser etc gör en stor insats för att lyfta fram finlandssvenskt skrivande, inspirerar andra skrivsugna och är en allmänt frisk fläkt! Detta i kombination med två utmärkta böcker i en genre få andra finlandssvenskar skriver i borde ha lett till medlemskap utan tillstymmelse till pjunk. Så det så.

    1. Ja det är många saker jag inte alls förstår. Många tyckte ju också att det inte hjälper att diskutera saken så här offentligt, men jag kände att det nog var dags nu. Få se om det leder till något eller om vi bara står på två sidor och tycker diametralt olika? Tack för ditt stöd redan tidigare och nu! ❤️

  4. Otroligt elitistiskt och omodernt! Så bra att du skriver och berättar om det, heja dig!

  5. Har du läst den där barnboken om en prickig och en vit kanin som växer upp i varsin familj där ingen ser ut som de? och sen rymmer hemifrån och träffar de andra familjerna. kom att tänka på den nu, känns som att man inte passar i sin miljö, jag önskar SÅ att jag skrev mindre "finlitterärt" och typ genrelitteratur, för det hade passat så perfekt att bara kunna säga "skriver en feel good-roman" om någon frågade. (Jag är ofta i situationer där jag får frågan "Mhmm, äre en deckare eller?" som fråga om vad jag skrive roch har svårt att bygga vidare på det. Däremot aldrig i situationer där jag söker stipendier. typ.).
    babblar på här på fredagskvällen men kontentan är typ: jahopp. vad man än skriver ska det va tjafs att det är "fel" sorts skrivande… värna hårt om att du är glad, pepp och vill sälja böcker. låter underbart enligt mig!

    1. Haha nää har faktiskt inte läst, men den känns kul. Och ja, varför känns det alltför ofta att man är fel eller inte passar in? Tack för ditt babbel! ❤️

      1. Pricken av Margaret Rey! Läser den med barnet och det har varit givande även för en vuxen. 🙂 Känslan av att inte godtas fullt lika mycket som ("alla") andra och sorgen i att bli utanför känner man antagligen igen oavsett ålder och oavsett vem man är. Pricken är inte ensam om det och inte du heller Michaela! Fint att du berättar.

        1. Åh, tack för boknamnet! Tack Linnea! ❤️ Min största sorg handlar ju inte ens om att JAG blivit utanför, utan om hela det här systemet …

  6. Nej, vad trist! Vill bara skriva att man inte alls blir medlem automatiskt i Sverige heller. Jag har gett ut åtta romaner och skickade precis in min ansökan. Fick veta att de ville läsa och bedöma två alster, trots att jag är utgiven på flera olika traditionella förlag (dock inte Bonniers då) och bara två av romanerna är hybridutgivna. Så jag vet inte riktigt var gränsen går, men det finns ett system här också, där bara författarna på de allra största förlagen "kommer in automatiskt". Själv anser jag att Ordberoende Förlag är etablerat. Men vad vet jag. Har dock inte fått svar än, så vi får se.

    1. Tack Lovisa, jag ska rätta i texten! Jag har helt tydligt fått fel information om detta så det är bra att du säger till. Och hoppas (och tror!) att ditt medlemskap godkänns. Allt annat vore väl konstigt?

  7. Men alltså blä för elitistism! Nu vill jag bara läsa dina böcker och motbevisa det här avslaget❤️
    Himla märkligt att det är smak som avgör och otroligt förlegat att värdera finkultur över populärkultur. Tänker på när jag pluggade på universitet, hur enkelt det var att bara apa efter kurslitteraturen och skriva akademiskt med invecklade formuleringar. Den riktiga utmaningen ligger ju i att kunna alla svåra fackord och fancy ord, men att göra dem lättillgängliga och skriva på en nivå som vem som helst förstår. Tänk om man gjorde samma sak med legitimationsyrken, typ fysioterapeut, och tog ifrån dem licensen för att man tyckte deras rehabövningar var för folkliga😂
    Plus om Finlands svenska författarförening också är en facklig organisation vinner de väl på att ha fler medlemmar (som uppfyller krav på två böcker) som representerar hela den litterära marknaden.

    1. Åh härligt, åtminstone Nationen är riktigt bra prissatt på bokrean nu, hehe! Men ja, de hävdar ju att det inte är genren jag skriver i som är problemet, utan att jag helt enkelt inte skriver bra nog – och hur ska man argumentera mot det? 😅 Vem och med hurdana kriterier görs en sådan objektiv bedömning?

      När jag själv studerade och skrev tentor på svenska (men visste att tentatorn var finskspråkig) brukade jag skriva sjukt komplicerad svenska som lät bra, men kanske inte betydde så mycket. Jag fick oftast halvbra vitsord genom att göra så.

      Författareföreningen är ju i grund och botten inte en facklig organisation – men det närmaste man kan komma en som finlandssvensk författare.

  8. Du och dina böcker fick mig att börja läsa igen efter flera års paus. Var precis det lätta och inte finlitterära jag behövde för att tycka att det skulle vara roligt att läsa. Så snävt att det sitter någon, som dessutom knappast är i målgruppen för din bok, som ska läsa och avgöra vare sig dina verk "duger"..

    1. Tack Ida för din kommentar och vad glad jag blir! ❤️ Jag brukar ju säga att mina böcker kan fungera som en inkörsport till tyngre litteratur. Hoppas läsglädjen fortfarande finns kvar!

  9. Jag brukar säga att en förening förstås fungera hur den vill, och välja vem helst den vill till sin medlem. Alldeles tydligt är att den finlandssvenska författareföreningen inte är en allmän ”fackorgansiation” för alla som skriver, utan något annat. Själv tog jag vid negativt besked den inställningen att en ”yttre” diskussion och debatt om invalskriterierna är ganska överflödig, den skall ju föras av medlemmarna internt. Vad är nu det att bli sur för? I själva verket är det ju tydligt att vi som inte skriver gängse ”finlitteratur” (jag skriver action-thrillers) eller publicerar på nya sätt (självutgivning, bloggar) starta en egen rivaliserande förening. Under tiden rekommenderar jag att gå med i Finlands svenska publicistförbund.
    Varma hälsningar,
    Rabbe Sandelin

    1. Ja så är det ju – en förening får och ska fungera som den vill, men ibland vill man ju skaka lite om i leden. I mitt fall hoppas jag att min kommentar kan leda till interna diskussionen som jag (åtminstone ännu) inte har någon möjlighet att påverka eller driva.

      Jag är faktisk med i publicistförbundet (iom att jag också är journalist), men tack för tipset!

  10. Bra att du skriver och berättar om det Kugge, förhoppningsvis kan det leda till några förändringar. Så tråkigt med elitism! Dina böcker har självklart en lika viktig del i bokvärlden, helt oavsett genre! Kram ❤️

  11. SÅ jävla mossigt elitistiskt! Kan riktigt föreställa mig stofilerna som anser sig kunna bedöma vad som är "giltig" litteratur och vad som inte är det. "Icke önskvärda brister i språklig bearbetning och ett intryck av en delvis ofärdig sluthelhet"!!! Ursäkta, men jag bara skrattar. Oerhört fånigt. Man undrar vilka de önskvärda bristerna skulle vara, f.ö. Hang in there, Michaela, OM du verkligen vill bli medlem (och ja, jag fattar varför du vill det, trots allt).

    1. Jag har också undrat över vad de önskvärda bristerna kunde vara, vore ju fint att få veta det. Men tack Elin! ❤️

  12. kommenterar lite sent här eftersom jag först tänkte att "äh en massa andra människor har redan sagt samma sak", men har tänkt på det här inlägget flera gånger sen dess så vill bara säga att jag tyckte så mycket om det <3

    är framför allt så fruktansvärt trött på hela debatten om finlitteratur, det är klart att det måste finnas både finlitteratur & underhållningslitteratur, men det känns så ofta som om debatten främst bottnar i typ klassförakt & att folk ser ner på litteratur som är tillgänglig för alla & inte bara tilltalar folk som pluggat litteratur i 10 år 🙃

    1. Tack Déa, uppskattar verkligen att du tog dig tiden att kommentera. ❤️ Och du sätter nog fingret på något viktigt i kommentaren om klass. Jag vill ju att böcker ska vara tillgängliga för alla.

  13. Okej, då vet jag ett gäng som jag kommer att hålla mig långt ifrån om jag någonsin når upp till två böcker. 🙂 Förstås lätt att säga där jag är nu, jag jobbar på ett fjärde utkast till en roman som högst antagligen inte blir publicerad i svenskfinland, men jag tänker ändå försöka.
    Har annat att göra än att försöka behaga ännu flera litteratursnobbar som fortsättningsvis ägnar sig åt kulturellt "circlejerking".

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »
skriva

Det skrivna året 2023

Att summera det skrivna året är en kär tradition här på bloggen. Lika mycket som jag vill summera året för att du som läsare ska få ta del av vad som hänt vill jag skapa ett eget arkiv

Läs mer »