fbpx

Vasa, Viking Grace och en stulen cykelsadel

processed_IMG_20200911_193033-01.jpeg

Efter en mycket stillsam vår då så gott som allting avbokades har den här hösten verkligen kommit i gång. Under de senaste veckorna har det hunnit hända mer än under vårens tre coronamånader totalt (känns det som). Senast vi hördes var jag på väg till Vasa. Där möttes jag av en mycket entusiastisk och engagerad publik bestående av tre (!) personer. Men alla tre råkade vara väldigt fina typer och samtalet med Linnea blev väldigt bra (tycker jag)!.

Det är inte första gången som det sitter under fem personer i publiken när jag är nånstans för att prata om det jag skrivit och det är ju så klart aldrig kul men jag tröstar mig med att Fredrik Backman pratat för tomma stolar på Helsingfors bokmässa nån gång i tiderna och att Kjell Westö också lär ha turnerat för tomma salar – åtminstone i Sverige. (Grattis! Du läste just veckans längsta mening!)

Redo för att snacka i Vasa.

Redo för att snacka i Vasa.

Böcker och den finaste planschen med bästa texten!

Böcker och den finaste planschen med bästa texten!

Däremot blev jag positivt överraskad i torsdags när jag hade en pop up shop i samarbete med Arcadas studentkår – jag sålde hela 15 (!) böcker och det var till och med en som redan hade läst Nationen men ändå ville köpa den? Kanske det finaste betyget, eller hur?

Men nu backar vi lite.

Från Vasa åkte jag nämligen tåg till Åbo och fick hänga en stund med Christa (och Christas familj, och nya hund!) som jag inte sett på minst hundra år. På kvällen klev jag sedan ombord Viking Grace för att kryssa på Östersjön i ett dygn. Tekniskt sett vaknade jag i Stockholm, men gick naturligtvis inte iland, bara vinkade till Gröna Lund från den fina hytten. I stället hängde jag ombord, åt gott och beundrade havsutsikten. Ett mycket fint dygn!

processed_IMG_20200911_155903-01.jpeg

processed_IMG_20200911_145952-01.jpeg

Efter det har det mesta handlat om att få allt på kontoret i skick. I fredags målade jag med hjälp av min kompis Mia (som jag inte heller hade sett på länge) och det blev SÅ fint. Men det har du ju redan sett på Instagram, eller hur?

Ja ska också så fort som möjligt skriva ett helt inlägg om kontoret – när allt är mer eller mindre färdigt. Men nu har jag i alla fall en nymålad vägg och världens skönaste rosa fåtölj. Det börjar kännas mycket hemtrevligt och så här på söndag kväll längtar jag efter att det blir måndag morgon och jag får gå till jobbet. Bästa känslan ändå?

Det har också funnits mindre bra känslor i kroppen i dag. När jag i morse klev ut på balkongen och tittade ut över mina ägor (alltså ner på gatan) såg jag att min cykel inte längre hade någon sadel. Nån jävel har stulit den och jag är mest irriterad. Hatar att fixa sånahär vuxengrejer, önskar bara att nån skulle leverera en ny sadel och saken skulle vara ur världen, men så funkar det ju inte. Men har i alla fall mejlat Wheelström och frågat om det är möjligt att få en ny sadel och vad en sådan kan kosta.

Nymålad vägg i kvällssol.

Nymålad vägg i kvällssol.

Helsingfors är nog kanske vackrast om hösten??

Helsingfors är nog kanske vackrast om hösten??

I dag har jag också gjort något jag inte gjort på nästan tjugo år – sprungit ett coopertest! Inte helt frivilligt dock och trots att det gick helt okej var det ju inte jätteroligt. Åtminstone inte de sista minutrarna. Men som man för det mesta gör så överlevde jag och är nöjd över att jag lyckades spräcka 2000 meter.

Men varför utsätta sig själv för sånt, undrar du kanske. Nå, jag har anlitat Lina som min online-PT och det här ingick i träningstestet jag skulle göra. Jag har ju tränat med henne för fem (!) år sedan och kände att jag behöver lite yttre motivation för att komma i gång med träningen. Kanske det hjälper med alla ryggproblem och gör att jag sover bättre. Alltid välkommet.

Ja, sånt här har hänt i mitt liv på sistone. Både högt och lågt och mycket gå gång. Men för det mesta ändå rätt bra grejer. Ändå känns det som att det ligger lite av en envis dimma på allt just nu, men jag hoppas att den dimman så småningom skingras.

Hur mår du?

0

6 svar

    1. Tack! Det bästa med det är ju att det ändå är ganska snabbt över! 🤣 Och jättebra jobbat själv med swimrun!!

  1. lägger till din lista av folk som är coola och stora men ändå suttit övergivna att Sandra Beijer satt för att signera böcker i en bokhandel en gång och ingen kom? så alla har ju varit där, det är tillfälligheter och småsaker och man ska väl vara hedrad att ens vara inbjuden. kul att ni var fler än du och Linnea i alla fall (även om hon är hemskt trevlig, så det hade ju säkert också blivit ett kul samtal, om än annorlunda).

    1. Jaa man undrar. Speciellt när jag fick veta att den kostar 35 euro. Så onödigt!! Kram Amanda. <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

Berlin

Jag mötte våren i Berlin

”Va, är du inte i Berlin?””Hur var Berlin?” Nu är det över en månad sedan jag kom hem från vårens resa till Sverige och Berlin. Den första tiden tillbaka i Helsingfors fick jag förvånade frågor av människor som

Läs mer »
företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »