Vårens sista dag i dag. Coronavårens sista dag, tack och hej. Återkom aldrig. För knappt tre månader svängdes livet upp och ner för oss alla och i morgon återgår vi till det “nya normala”. Restauranger öppnar, simstadion öppnar och vi kryper försiktigt ur våra hålor. Vi gnuggar oss i ögonen och frågar varandra, är det här sant? Får jag gå på kafé?
Den här våren har varit märklig på många sätt. Jag har inte sedan barndomen tillbringat så mycket tid på lande som nu (under sommarloven var jag så gott som hela tiden på lande).
Men vad har våren handlat om? Vi har målat köksskåp, Markus har planterat rädisor, rödbeta, morötter och en massa örter. Vi har väntat på att krikonträdet ska slå ut i blom och det gjorde det äntligen den här veckan. Jag har börjat syssla med frivilliga morgondopp. Promenaderna har varit längre och fler än någonsin tidigare. Nästan alltid med en vän i hörlurarna som sällskap.
Och mitt i allt detta konstiga har mitt liv varit mer eller mindre som förr – åtminstone när det gäller jobb. Jag har varken haft mer eller mindre frilansjobb och har mer än en gång känt mig otroligt tacksam för att vara ekonomiskt privilegierad när många andra har det tufft just nu.
Men sen allt det andra. Ingen handboll, uteblivna författarbesök, inget hejdundrande kalas på Nylle för att fira Nationen. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med releasefesten? Jag vill ju ordna den, men när? Vill någon gå på sits just nu när det står både Koskenkorva och handsprit på bordet?
Men vad kommer jag att minnas från coronavåren 2020 då? Är det bara skit? Nej, absolut inte. Jag kommer att minnas alla de där promenaderna, min intensiva redigering av min chicklit, spelet Carcassonne på dator tillsammans med vänner, de få glädjestunderna i form av Zoom-vapp, workation med god vän eller vinkväll med en annan.
Många har under våren kommit till insikt att de också i fortsättningen vill leva livet i ett lugnare tempo. Mindre jobb, mer tid för allt annat. Det har jag strävat efter i flera års tid. För mig är min frihet det viktigaste och när många andra under våren har fått ställa om livet totalt har mitt fortsatt rätt lika som förr – men i en avskalad version.
En viktig insikt för mig har varit att jag verkligen gillar mitt liv såsom det är. Jag gillar min måndagshandboll, mina två kontor, mitt sociala liv. Det finns så många beståndsdelar i mitt vanliga liv som är bra och som jag trivs med.
Så om den här våren inte har gett mig någon annan insikt, låt det vara denna: jag har lyckats bygga ett liv jag verkligen vill leva. Och hur fantastiskt är inte det?
Vad har varit din viktigaste insikt den här våren?
0
4 svar
För mig är den viktigaste insikten (om man ens kan kalla det insikt) att det är så mycket som fungerar bra på distans. Jag gillar förstås inte att folk blir sjuka och dör, men jag tycker väldigt mycket om att jobba hemifrån och inte behöva fara nånstans. Jag har ju gjort det tidigare också, men i vår har jag av förekommen anledning fått jobba ännu mera hemifrån, och det känns utmärkt! Först kändes det väldigt märkligt att t.ex. hålla zumba på distans, men det gick bra! Och utan coronavåren hade jag nog inte skapat Wonnes Sommaryoga på distans – en grupp som sakteliga får fler och fler medlemmar. Visst kommer de flesta av mina uppdrag i höst att ske IRL, om inte nya restriktioner kommer, men jag fortsätter också med onlinegrupper och det känns utmärkt.
Ja alltså vi har alla tagit ett så enormt kliv mot att utnyttja teknologin mer. Så kul med din sommaryoga, jag tror att den kan bli riktigt populär! <3
Så härligt att få ett kvitto på det ändå?!
Jag har nog insett att det ständiga resandet tar ganska mycket på krafterna, och det har varit ett skönt avbrott att inte behöva tänka på, planera, eller göra en enda resa. Vet inte ännu vad jag ska göra med den insikten, men det visar sig kanske.
Intressant, jag insåg däremot förra veckan att jag kände mig lite nere och kom ganska snabbt på vad det beror på: inget Berlin i sommar, inga andra äventyr heller. Men jag reser ju inte heller lika mycket som du så tror det är annorlunda för mig. Viktig insikt ändå för dig, framtiden får visa hur det kommer att påverka dig! <3