Att ordna en retreat – lärdomar och tankar om framtiden

Inlägget innehåller länkar till sponsorer för retreaten

För två veckor sedan tog mitt livs första retreat, Kaamos Getaway, slut. Alltså första retreaten som jag själv ordnat. Jag tror jag aldrig varit lika slut i mitt liv, men ändå kände jag mig främst nöjd och stolt. Vi hade liksom gjort det?! Tillsammans med min fantastiska retreatpartner Laura och Suski som hjälpte oss så fixade vi det!

Vi hade tolv väldigt nöjda deltagare, lagade god mat, Laura höll underbara yogatimmar och en workshop i självmedkänsla, jag ledde skrivövningar och fick ta del av många fina texter som folk vågade läsa upp och det blev på många sätt mycket bättre än jag ens hade kunnat drömma om.

På söndag innan lunch bad vi om respons av deltagarna och blev totalt överväldigade av alla fina ord. Vi fick massvis med beröm för allt. Eller vad sägs om följande omdömen (som jag fritt översatt till svenska): “underbart som helhet, skulle komma på nytt och rekommendera till en kompis” eller “magisk atmosfär och perfekt flykt från vardagen” eller “underbara kursledare”.

Mest glad blev jag personligen över följande kommentar om skrivövningarna: “Toppenbra – did the trick. Kärleken till skrivandet kom tillbaka efter en flera års writer’s block och jag känner mig ivrig över skrivandet. Tack!”

Många tyckte också väldigt mycket om stället – alltså mitt lande (som jag kanske också nu kan se med utomstående ögon). Vi har alltså två stora hus “mitt i skogen” omringade av vacker natur. På lördag hade vi dessutom magiskt väder med solsken och en otrolig solnedgång när himlen mest liknande en målning. Vi hade hoppats på snö, men det här var minst lika underbart.

Helgen förgylldes av att vi hade lyckats få några sponsorer som ville vara med på retreaten. På fredag överraskades deltagarna med en goodiebag från Dermosil som väntade i rummen, under lördagens middag och som tillägg till lunchsopporna bjöd vi på handgjord och ekologisk tofu från Mama Mem’s och hela helgen drack vi kaffe och te från Kaffecentralen. Jag vill rikta ett stort tack till alla tre som var med och gjorde retreaten ännu bättre!

Lärdomar & tankar om framtiden

Att ordna en retreat är tungt och slukar en totalt. Det visste jag nog redan innan, men jag hade nog ingen aning om hur slut jag skulle vara. Ännu en vecka senare hade jag ont i fötter och hälar efter att ha stått mer eller mindre hela tiden fyra dagar i sträck.

På torsdag handlade vi mat i flera timmar och ägnade sedan resten av dagen att laga mat och förbereda allt som skulle förberedas. Laura och jag höll i alla trådar. Hon för yogan och workshopen, jag för skrivövningarna, men det var ju så mycket annat också. Elda i bastun, tända ljus, se till att alla har det bra. Lyckligtvis är mina föräldrar snällast i världen. De hade städat och bäddat och hjälpte också med städningen efteråt. Så snällt! <3

Det som krävde allra mest och tog mest tid var matlagningen och disken. Det blir rätt mycket disk när 15 personer äter flera gånger om dagen. Jag tror diskmaskinen snurrade ungefär 10 gånger om dagen, hehe. Den jobbade minst lika hårt som vi!

För maten gjorde vi allt själv. Allt från hummus och andra röror till att baka bröd och fröknäcke och fixa chokladmousse till efterrätt. All mat var vegansk och nästan allt också glutenfritt. Vi fick många tack för den goda maten och att det fanns tillräckligt. För mig är det här viktigt. Kunde inte tänka mig nåt värre än att vara ute i en stuga mitt i skogen och inte få tillräckligt med mat?!

Jag hade nog inte på förhand insett hur tidskrävande köksjobbet skulle vara och utan vår volontär Suski (som deltog gratis i retreaten och hjälpte till i köket) skulle vi säkert aldrig ha klarat oss. Nästa gång måste vi ha fler som hjälper till eller fundera på vad som kunde göras smidigare eller enklare.

Nästa gång ska vi också ha färre deltagare. Nu var vi 12 + 3 och det var nog lite för många. Optimalt skulle vara runt 8 deltagare och så 3–4 som fixar. Då får också några deltagare egna rum (så att man inte behöver dela med någon man inte känner) och också vi kan få ett rum. Själv sov jag på en madrass i grovköket intill tvättmaskinen, det glamourösa retreatlivet ni vet!

Vår Kaamos Getaway var trespråkig, men i praktiken pratade vi främst engelska så att alla skulle förstå. Nästa gång får vi nog fundera på det här med språk. Kanske köra enspråkigt på finska eller svenska? Eller sen helt tydligt gå ut med att programmet är på engelska.

Ja, ni märker att jag flera gånger skrivit om nästa gång. För jag vill ju så himla gärna ordna fler retreat! Jag tror dessutom att första gången är den allra tyngsta. Nu har vi lärt oss både och ett och annat och vet hur vi kan göra vissa saker på ett annat och smidigare sätt. Jag funderar faktiskt på att det skulle vara roligt med en mer renodlad skrivretreat med kanske ett litet inslag av yoga. Eller kanske så att det skulle vara en yogaretreat där Laura ansvarar för program och jag har köksansvaret. Jag tror överlag att det är lättare om den ena har huvudansvar för programmet och den andra för maten.

Hur som helst: Jag vill göra det här igen! Exakt när och med vilket koncept återstår att se, men med tanke på all den fina respons vi fick, så måste vi ju helt enkelt göra det här på nytt! Klicka på hjärtat eller kommentera om du kan tänka dig att delta i en framtida retreat. Och skriv gärna önskemål eller tankar om hurdan retreat du allra helst skulle delta i! Inget är bestämt så vi är öppna för förslag!