Mitt nya skrivliv

När jag startade eget för snart fem år sedan var en av mina främsta tankar att jag ville skapa utrymme och ro för mitt skrivande. Hösten 2014 gjorde jag inhopp på radionyheterna och frilansade och det blev helt enkelt för mycket, så jag valde att sluta på nyheterna och helt satsa på frilansande och mitt skrivande. Att vara min egen.

Åren gick och för varje år gick också frilansandet bättre. Jag fick större kunder som betalade mer men också krävde mer. Mellan oktober i fjol och maj i år har jag jobbat som en dåre. Levererat till hundra olika håll, varit sur och stressad. Och det värsta? Jag har knappt haft någon tid för mitt skrivande.

Mer än en gång under våren tänkte jag: det var ju inte alls så här det skulle gå. Jag blev min egen chef för att ha mer tid och energi för att skriva, inte mindre. Så nån gång i maj satte jag mig ner med penna och papper och skrev följande ord: Så här ser min drömhöst ut. Efter det följde en lista som ser ut så här:

• yoga varje dag

• firmajobb måndagar & tisdagar

• skriva onsdag–fredag (med undantag för mejl varje dag)

• två veckors skrivresa i oktober/november

• säga nej till allt som känns fel i magen eller inte är tillräckligt välbetalt – fråga: vill jag verkligen lägga min tid på detta?

• läsa varje dag/minst en bok i veckan

• fria skrivövningar

• gå på museum 1–3 gånger per månad

Det jag längtade efter var att få tänka fritt, att få vara kreativ, att skapa något i lugn och ro, att skapa något som inte behöver bli något. Leka, testa, undersöka. Helt enkelt hitta nån sorts skrivglädje igen. Så som jag jobbat på sistone har jag inte haft någon kapacitet att skriva. Skrivandet har hamnat längst ner på listan och när jag avklarat allt annat på to do-listan orkar jag inte vara kreativ, så jag skippar skrivandet, vilket å sin sida leder till att jag är sur och tvär för att jag inte hinner/får/kan skriva. En klassisk ond cirkel.

Så nu, i dag faktiskt, har jag börjat mitt nya skrivliv. Det började mer än väl. Jag skickade in den redigerade versionen av Nationen till min redaktör och en testläsare. Jag vet att mycket arbete ännu återstår, men nu känns den faktiskt mycket bättre och rätt så färdig (men vi får säga vad jag får för kommentarer). I dag är det också faktiskt exakt två år sedan Vad heter ångest på spanska? kom från tryckeriet, så det blev en fin symbolik. Som ni kanske vet älskar jag sånt, att hitta symmetri och likheter i tillvaron. Det ramar in livet på nåt sätt.

Efter att jag hade skickat in manuset kände jag mig nöjd och glad och sedan … Lite vilsen. Vad är det liksom meningen att jag ska göra under alla dessa kreativa dagar? Och är det verkligen tillåtet att göra så här? Att inte “jobba”? Sedan påminde jag mig själv om att jag faktiskt jobbat svinhårt första halvan av året och att jag har en väldigt snäll chef som inte bryr sig om traditionella arbetstider och lutherska värderingar. Att jobba måndag till fredag, nio till fem är så himla 1990-tal.

För att råda bot på min ångest skrev jag en lång lista på saker som jag kan göra under mina kreativa dagar. Hittills har jag kommit på 23 grejer, antagligen kommer jag på många fler. Men som exempel kan jag göra till exempel följande: göra skrivövningar, läsa en bok, ta en tupplur, yoga, läsa igenom gamla texter och se om det finns nåt i dem, cykla eller åka buss till random stadsdelar, gå på gator jag aldrig gått på, anteckna allt, skriva poesi, se inspirerande Ted talks, tjuvlyssna på folk.

Alltså helt enkelt försöka skapa utrymme för nya tankar, lite luft i tillvaron.

Jag är så otroligt nervös för att jag inte kommer att lyckas med det här, att jag liksom glider in i jobb-jobbet och tackar ja till sånt jag inte vill, orkar eller hinner med. Att mitt “riktiga” jobb äter upp av min kreativa tid. (När ska jag lära mig att mitt kreativa jobb också är riktigt jobb?)

Det kommer att bli en utmaning att hålla sig ifrån att skriva artiklar eller boka intervjuer om jag inte har nåt annat än tupplurar och tjuvlyssning på dagens agenda. Men jag lovar att jag ska göra mitt bästa! Jag ska också försöka göra upp nåt sorts regler, typ att jag får jobba en timme varje dag om det känns värt att göra det. Men max en timme och inget mer. Sen är det museum, okända gator och poesi på listan.

Vad tror du, kommer jag att lyckas? Jag är också nyfiken på om du gjort något liknande och har tips. Överlag vill jag höra vad du tycker om mitt experiment. Är det liksom okej att göra så här? Eller va fan, klart det är okej! Jag behöver ingens tillstånd.

Follow my blog with Bloglovin