Rastlöshet och det glada tjugotalet

Ända sedan jag började jobba efter semestern har jag känt mig lite rastlös. Det kryper i kroppen och jag går mest omkring och väntar. Jag vet inte ens riktigt på vad. Eller visst, jag väntar på kommentarer på Nationen, jag väntar på andra små grejer och besked, jag väntar på att handbollssäsongen ska kicka i gång och det blir vardag “på riktigt”. Jag har rätt lämpligt med jobb nu, men i och med att jag är så effektiv som jag är betyder det att jag ofta sitter och väntar på att nåt ska gå vidare. Jag väntar på mejlsvar och jag väntar på annat.

När jag blir rastlös måste jag känna att jag har nåt att göra, så nu har jag fått för mig att göra om hela min blogg och webbsida. Igen. I går och i dag har jag lagt ner en massa timmar på att göra om designen. I dag chattade jag närmare en timme med deras support för att fixa en del kluriga grejer jag helt enkelt inte lyckades lösa hur mycket jag än googlade. Det känns som att jag kunde plöja ner hur många timmar som helst i det här. Och jag är ju inget proffs, men tycker det är kul att leka med designen.

Men, en kommande bloggdesign och min rastlöshet är väl inte speciellt spännande teman så därför tänkte jag fokusera på nåt roligare – nämligen det glada tjugotalet! Under sommaren har jag kollat om alla säsonger av Downton Abbey på Arenan (för kanske femte gången?) och än en gång uppslukats av den världen. Serien börjar redan 1912 men går långt in i 1920-talet. Fastän jag inte är nån modeälskare så älskar jag alla klänningar kvinnorna i serien bär. Överlag måste Downton Abbey vara en av de bästa tv-serierna nånsin? Så bra karaktärer, så snyggt, så lockande. Det tappar lite på slutet men ändå. Jag ser så fram emot filmen som kommer i höst!

Ett annat tjugotalstips är utställningen Sorglös stad i Villa Hagasund som jag såg förra veckan. En otroligt kul utställning om Helsingfors på 1920-talet. Det finns många roliga detaljer och det är som att bokstavligen kliva in i tjugotalet. Min favorit var det orientaliska rummet som låg dolt bakom tjocka gardiner. I alla rum fanns också böcker med gamla urklipp och foton, det kändes nästan som att kliva in hos någon och bläddra i deras fotoalbum. Utställningen stänger redan nästa vecka, så det gäller att passa på om du vill se den!

Och hur sjukt det än känns så är det ju bara drygt fyra månader kvar tills vi faktiskt kliver in tjugotalet, den här gången 2020. Undrar om det blir en lika glad tid som under förra århundradet? Lika mycket sprit ur tekoppar, blottade knän och en vurm för det inhemska? Börskraschen från 1929 kan vi däremot skippa, men den lär väl komma i nåt skede ändå. Men så galet att vi snart levt igenom två årtionden (!) på 2000-talet?!

Om du får spekulera vilt – hur tror du att 2020-talet kommer att bli? Jag tror att vi kommer att se en eskalerad klimatkris, men också många lösningar på den. Mest hoppas jag på en framåtanda och öppenhet, men det kanske är önsketänk?