fbpx

Hur långt är du beredd att gå?

Det finns en sliten sanning som säger att de som blir publicerade författare inte nödvändigtvis är de som är bäst på att skriva, utan de som inte ger upp. Samma gäller för mycket annat. Det spelar liksom ingen roll om någon är bäst eller snabbast om hen inte är redo att jobba hela vägen ut. Det är jättelätt att börja något, men tusen gånger svårare att avsluta.

När jag blev refuserad första gången i februari 2015 hade jag två val. Antingen att ge upp eller kämpa vidare. Jag kan lova er att jag hade lust att bränna upp manuset, gräva mig ner under täcket och aldrig mer skriva en skönlitterär mening till. Men jag är ju inte sådan. Den tillfälliga svackan klargjorde också för mig att jag inte skriver bara för skojs skull, utan att jag verkligen verkligen vill skriva. Och inte bara det, jag ville ju verkligen också att det jag skriver skulle läsas av andra.

Men vad är då skillnaden mellan en som drömmer om att skriva och en som faktiskt skriver? Jag snubblade över en bra artikel som jämför amatörer och proffs med en massa olika påståenden. Listan är lång, men jag plockade ut några favoriter som jag översatte till svenska:

  • En amatör har en målsättning. Ett proffs har en process.

  • En amatör ser feedback och coaching som kritik av den egna personan. Ett proffs vet att hen har svagheter och vill ha uppbyggande kritik.

  • En amatör fokuserar på att ha rätt. Ett proffs fokuserar på att hitta bästa möjliga lösning.

  • En amatör tänker kortsiktigt. Ett proffs tänker långsiktigt.

  • En amatör skyller ifrån sig. Ett proffs tar ansvar över det egna arbetet.

  • En amatör är snabbare. Ett proffs når längre.

Är du redo att Hoppa och satsa fullt ut?

Är du redo att Hoppa och satsa fullt ut?

Nu är det ju så att alla som skriver inte kan (eller vill) bli författare och alla som springer inte har siktet på att vinna OS-guld (haha jämförde jag just författarskap med OS-guld?). Det är mer än okej att ha en hobby som är kul, men som inte behöver leda någonstans. Skillnaden uppstår om du verkligen vill blir författare eller OS-medaljör. Det är så himla lätt att ge upp halvvägs, så himla svårt att komma i mål.

Nu ärjag på väg på Förlagets höstfest. För tre år sedan drömde jag bara om den. Mitt manus fanns hos dem och jag hade varit och diskuterat med dem, men inget var säkert. Jag visste inte ännu då om det skulle bli en bok. För två år sedan höll jag min debutroman i handen för första gången. Nästa vår är jag författare till två böcker. Inget har kommit gratis, nästan inget har varit lätt, stundvis har det varit väldigt frustrerande.

Men skulle jag byta bort en dag? Nej. För det här är ju faktiskt det jag vill. Jag är inte världens bästa författare, men jag kan avsluta, jag kan ta emot kritik, jag kan ändra min text om den inte fungerar. Jag vill utvecklas, jag vill bli bättre och jag vill skriva många många romaner och böcker till.

Vad vill du och hur långt är du beredd att gå för att nå det?

0

4 svar

  1. Jag vet inte ens längre vad jag vill med mitt skrivande. Jag vill berätta historier, liksom det är bara vad jag gör. Tänk på det som en hund som skäller. Det är vad de gör, ibland har de inga större planer än att skälla. 😀 Och visst skulle jag älska om någon publicerade det jag skrev och ännu gladare skulle jag bli om någon skulle läsa texten. Jag dagdrömmer om det ibland, att skriva en riktigt bra berättelse. Men samtidigt så känns det nästan viktigare att jag håller fokus på vad jag har rakt framför mig i denna stund, vilket är en text som jag bearbetar.
    Jag vill utvecklas och det är faktiskt delen jag älskar med att skriva: Att läsa en gammal text och inse att jag är bättre nu än då jag skrev den och samtidigt veta HUR jag skulle förbättra texten. Till först var jag rädd att då jag nådde DEN biten på min skrivar-resa (ärligt talat så trodde jag inte ens att jag skulle komma till den biten på min skrivar-resa) så skulle jag bli så lamslagen av hur dålig den biten var skriven att jag inte skulle våga fortsätta arbeta med texten. Istället tycker jag att det är otroligt fascinerande.

    Och några saker om det där med att vara ett proffs… I en bok jag har om att ha disciplin då det gäller kreativa saker så hade skribenten sagt att det är otroligt hur disciplinerade somliga är när det kommer till det dagliga kneget, men kan inte måla eller skriva. Liksom även om du rent ut sagt hatar ditt jobb så är du ändå där varenda morgon fem dagar i veckan i åtta timmar, oberoende hur du känner för det. Tänk om det var likadant med det kreativa?
    Så den filosofin försöker jag (och har misslyckats flera gånger än så länge, men får försöka igen) hålla. 🙂 Liksom om jag har disciplin att vara på jobb varje morgon klockan sex så kan jag nog ha disciplin att, säg, bearbeta min text varje dag.

    1. Jättebra poäng – att om en har disciplin nog att jobba och göra såna grejer, ska det ju lyckas att skriva varje dag också. För mig har skrivandet lyckats bra när jag kört utmaningar som NaNoWriMo, måste försöka få in samma attityd i vardagen också.

      Låter också bra med ditt skrivande – för det låter som att du skriver allra mest för dig själv och för att du vill!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

skriva

Vi har en litterär agent

Redan ifjol sa Anne att vi ska testa på att skicka deckaren till en litterär agent innan vi skickar till förlag. För ett par år sen hade jag kontakt med en svensk agent för min chicklit (den som

Läs mer »
drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »