Kreativitet och kreativa drömmar är en rätt märklig grej. Det är många som till exempel drömmer om att skriva en bok, men aldrig kommer i gång. Eller som Karin Erlandsson skriver i Alla orden i mig:
”Vid någon punkt måste man inse att tiden det tar att läsa skrivtipsen och gå på kurserna tas från tiden då man hade kunnat skriva boken. Vid någon punkt blir också skrivarkursen en ursäkt för att inte skriva.”
Ja, om du drömmer om att skriva bok måste du i något skede sluta läsa böcker om hur du ska göra, men jag är ändå ett stort fan av böcker som handlar om kreativitet. När jag började skriva slukade jag böcker som var mer som nån sorts manualer: skriv så här. Nu orkar jag inte läsa riktigt såna, för det mesta måste var och en ändå lära sig själv att skriva (just genom att faktiskt göra det), men jag älskar fortfarande att läsa inspirerande böcker som handlar om kreativitet. Och Erlandssons bok är definitivt inspirerande.
Boken är ett recensionsexemplar från Schildts & Söderströms.
Jag läste Alla orden i mig under början av min interrail och hade svårt att lägga den ifrån mig. Jag intervjuade ju Erlandsson i våras och fick då en glimt av hennes skrivtempo och besatthet, men boken gav naturligtvis en fördjupad bild. Erlandsson skriver frenetiskt och massvis. Jag både avundas henne samtidigt som jag blir lite illa till mods – måste en verkligen kämpa så där hårt? Kanske, om målet är att ge ut böcker på löpande band. Eller som jag snarare tror: i Erlandssons fall handlar det inte om något val. Antingen skriver hon inte alls eller så skriver hon frenetiskt.
Mest av allt imponeras jag av Erlandsson. Om hur bestämd hon är, hur viktigt skrivandet verkligen är för henne. Hon skriver att hon är lös i kanterna när hon inte skriver och jag kan känna igen mig själv. Jag märker att jag är på sämre humör när jag inte skriver, det är som om nåt viktigt saknas i mig. Men det är så lätt att göra något annat, att inte skriva. Men som Erlandsson skriver:
”Du tror väl inte att du kan förverkliga dina drömmar utan att offra något annat?”
Boken igenom är Karin Erlandsson rakt på sak. Vill du skriva ska du slänga alla ursäkter och faktiskt skriva. Hon skriver också ärligt om pengar och öppnar upp författarskapets alla sidor och de enorma kontrasterna. Hur det är att största delen av tiden sitta hemma i mjukisbyxor och sen nån vecka om året ta på sig nåt snyggt och kanske sminka sig.
Första delen i boken består av korta kapitel som handlar om skrivandet ur olika perspektiv. Andra delen är Erlandssons skrivdagbok. Trots att den mest handlar om hur många ord hon skrivit varje dag (imponerande många oftast!) är det ändå otroligt intressant. På några få meningar per dag blottar hon otroligt mycket om sitt skrivande och hur hon förhåller sig till det. Vilka alla tankar som snurrar på. All oro, allt tvivel, alla förhoppningar. Jag hittar också en referens till mig själv i dagboksdelen:
Jag tänkte att det lät bekant och gick till bloggarkiv, och visst var det mitt inlägg Att få ett nej som Erlandsson läst. Kände mig på ett märkligt sätt lite stolt och glad över att få finnas med i boken, haha.
Alla orden i mig är ingen handbok i skrivande, men en rejäl spark i röven för alla som vill skriva. Flera gånger när jag läser boken tänker jag att jag kanske inte vill skriva tillräckligt mycket. Jag känner ju inte alls samma frenesi och vilja inom mig som hon. Men sedan inser jag att jag inte behöver skriva precis som hon, utan jag måste skriva på ett sätt som passar mig. Viktigast är att jag skriver. För att jag måste och vill, men också för att det faktiskt gör mig lycklig.
Har du läst boken eller blev du nyfiken? Jag kan varmt rekommendera den för alla som tampas med sin kreativitet och kanske har svårt att komma i gång. Efter att du läst den här boken kommer du faktiskt att vilja börja skriva. Det lovar jag!
1
