fbpx

Min cykel är här!

processed_IMG_20190710_195909-01.jpeg

I onsdags fick jag äntligen min cykel och har sedan dess susat fram drygt 30 kilometer på Helsingfors gator med den. Det går så lätt, så lätt med elassistans. Många har undrat hur det egentligen funkar med elcykel och i korthet är det som en helt vanlig cykel, men med lite hjälp av elektricitet.

Min cykel har fem olika nivåer av hjälp och när jag lägger på femman är det nästan som om cykeln susar fram för sig själv – men tricket är att det faktiskt inte händer nåt om jag inte trampar. Alltså: för att få elhjälp måste jag trampa, men ju högre nivå av hjälp, desto lättare går trampandet. Känns faktiskt rätt märkligt att komma upp för alla backar utan desto mer svett i pannan, men herrejestas så det är skönt. Jag är ju en som svettas av minsta lilla, så den här cykeln är rätt magisk.

Jag köpte alltså en Kompis från Wheelström, ett finländskt företag som grundats av två finlandssvenska systrar. Kändes så rätt att kunna understöda dem. Jag valde dem för att de erbjöd en möjlighet att teståka och det känns ändå rätt viktigt när det gäller en cykel. Hur känns den? Hur funkar den? Jag märkte snabbt att det här med elcykel är en djungel och det finns så otroligt många modeller och jag hatar verkligen att ställas inför såna val, så det här kändes som ett enkelt beslut. (Obs! Inte sponsrat på nåt sätt!)

processed_IMG_20190712_133125-01.jpeg

Cykelns elektricitet kommer från ett löstagbart batteri som går att ladda hemma. Det väger några kilo, men är sist och slutligen inte så klumpigt. Jag kommer att ta in det alltid när jag är hemma. Det minskar på stöldrisken plus att då kan jag ladda det. Enligt Wheelström ska en laddning räcka för ungefär 50 kilometer cykling, men jag har inte ännu kommit underfund med vad det betyder i praktiken. Ju mindre hjälp jag tar av cykeln, desto längre håller ju batteriet. Ska bli spännande att se vad räckvidden är.

Jag ser verkligen fram emot att bekanta mig mer med cykeln. Det känns också som om Helsingfors plötsligt blev så mycket mindre. Nu behöver jag aldrig fundera om jag orkar cykla någonstans eller hur svettig jag kommer att vara när jag kommer fram. Och om jag har lust att bli svettig så är det bara att stänga av elektriciteten och cykla med egen motor. Inte konstigare än så.

Har du elcykel eller blev du sugen? Själv har jag alltså drömt om en hur länge som helst men trodde av nån anledning att tekniken inte är så utvecklad ännu, men oj så fel jag hade! Om du inte testat elcykel nånsin kan jag verkligen rekommendera att teståka kompisens eller grannens om du får chansen. Det är så otroligt skönt att susa fram med hjälp av lite el!

0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

skriva

Vi har en litterär agent

Redan ifjol sa Anne att vi ska testa på att skicka deckaren till en litterär agent innan vi skickar till förlag. För ett par år sen hade jag kontakt med en svensk agent för min chicklit (den som

Läs mer »
drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »