fbpx

Min redigeringsprocess

I dag har jag alltså träffat min redaktör. Efter att i söndags ha läst igenom mitt manus och tyckt att det mesta var riktigt skit känner jag mig mycket mer upplyft nu. Precis som vilket annat projekt går det här är att fixa. Det är så klart en hel del arbete som ligger framför mig, men jag tänker att det är via det där arbetet, via mina misstag, via att göra som jag lär mig.

Jag fick följande fråga tidigare och tänkte att jag nu ska försöka svara på den: Är du nöjd med hur du jobbade med ditt förra manus vad gäller redigeringen eller är det något du tänker göra annorlunda denna gång?

Ända sedan jag läste Nationen nu i söndags har jag tänkt på vad det var som gick snett i den senaste redigeringen och jag har kommit fram till nån sorts teori om hur jag gjort. Jag gjorde mer eller mindre samma sak senast. Efter att jag fått kommentarer på manuset går jag in i nån sorts crazy mode och trycker in massvis med grejer i texten. Jag pladdrar på och förklarar och “fördjupar” och typ skriver sönder min historia. Antagligen för att jag fortfarande själv söker efter de pusselbitar som saknas och i stället för att i lugn och ro sätta mig ner och fundera börjar jag skriva på som en galning.

Det här resulterar i ordspya. Tomma ord, tomma kapitel som upprepar sig och gräver ner sig i samma saker om och om igen. Det blir tomgång i texten och inget berör. Det blir för mycket och för utskrivet. Det blir inte bra. Inte alls.

Redigeringsprocessen till en roman är ofta tuff

Foto: Mel Poole/Unsplash.

Under nästan alla redigeringsrundor, både med Nationen och Vad heter ångest på spanska? har jag haft sjutusen andra projekt i gång samtidigt. Någon annan kanske klarar av att redigera i ett sånt kaos, men jag inser att jag behöver mer ro. Jag behöver ett lugn. Jag behöver en tillvaro där jag inte måste hoppa mellan femhundra olika tankar varje dag. Jag behöver fokus.

Så nu ska jag försöka lära mig av allt kaos jag skapat och försöka hitta ett lugn. I stället för att rusa in i texten ska jag suga på den. Kanske skriva ett synopsis, ta till post it-lappar, fundera och analysera. Vad är viktigt för berättelsen? Varför ska just den här scenen vara med? Det räcker inte med att något är träffsäkert och roligt, det måste också sitta in i historien och föra den framåt. Inget ska finnas med av lättja eller av en slump. Allt ska ha en betydelse.

När jag funderat klart ska jag börja med att stryka. Mycket. Av de 100 första sidorna kommer antagligen hälften att ryka. Kanske mer? Vi får se. Lyckligtvis är jag inte en som känner ångest för att slänga text. Är det dåligt kommer ju boken bara bli bättre av att jag slänger. Om det är bra kan jag spara det till senare. Eller publicera på bloggen som nåt sorts extra material, hah!

Men framförallt ska jag inte skriva något nytt. Min redaktör sa det säkert fem gånger i dag: skriv inget nytt. Så egentligen ska jag ju bara radera och komprimera lite. Hur svårt kan det liksom bli, hehe?

I stället för att känna hopplöshet försöker jag tänka att det är just så här det skulle gå. En liten omväg bara för att göra boken bättre. Foto: Thiébaud Faix/UNSPLASH.

I stället för att känna hopplöshet försöker jag tänka att det är just så här det skulle gå. En liten omväg bara för att göra boken bättre. Foto: Thiébaud Faix/UNSPLASH.

Så i korthet: jag tror att jag har lärt mig rätt mycket om mig själv om min skrivprocess och nu ska jag försöka undvika de misstag jag gjort tidigare. Det är helt uppenbart att jag behöver mer fokuserad skrivtid för att det ska bli bra. I stället för att skynda fram ska jag fundera fram. I ett lugnare och mer eftertänksamt tempo. Så länge jag lyckas med det är jag helt säker på att den här romanen kommer att bli så himla bra.

Dessutom är jag så otroligt tacksam för att jag har min proffsiga redaktör att bolla med. Planen är att jag ska skriva om (eller snarare banta ner) de första hundra sidorna, skicka den nya början till henne och sedan ska vi se vad som händer med resten. Men bok ska det bli! Jag vet egentligen om jag svarade på frågan om redigeringen, men kanske jag är lite klokare efter den här rundan och kan skriva ett nytt svar sen. Kanske.

Hur brukar du tänka när du ska redigera ett manus eller göra om ett större projekt? Var börjar du? Vad är din strategi?

0

4 svar

  1. Tusen tack för (ännu) ett inspirerande inlägg! Vad skönt att höra att det var ett positivt och bra möte, vilken grym redaktör du verkar ha! Igenkänningen är total, jag slänger mig också in i grejer och kan inte låta bli att gå helt banana, istället för att vara cool och fundera igenom saker och ting först. Men det känns så svårt att ändra på vem man är som det nästan blir om man helt ska byta arbetssätt. Och framförallt att ändra på det sätt man gillar att jobba. Men det är klart, har man ett bokkontrakt som hägrar är man nog beredd att gå rätt långt utanför bekvämlighetszonen. Gillar också bättre att stryka än att skriva nytt, det blir alltid så bra när man skalar ner det tycker jag. Stort lycka till, kommer ju bli hur bra som helst detta! Ser fram emot att läsa när den kommer ut 🙂

    1. Ja hon är verkligen bra! 🙂 Jag tror nog att det går att ändra på sig (åtminstone på nåt plan) för att hitta ett ännu bättre arbetssätt. Uppenbarligen är det här ju inte ett speciellt bra sätt för mig att göra på, hehe. Men tack! Kommer nog att bli bra, bara det blir färdigt!

  2. Intressant att ta del av dina tankar kring redigering. Jag har nog lite ångest över att stryka text, men samtidigt vet jag också att det blir så mycket bättre då. Jag är ungefär halvvägs in i mitt råmanus nu och både längtar efter och bävar inför att sätta igång med redigeringen. Hur har du tänkt angående det här att låta texten vila? Börjar du redigera direkt efter att du skrivit färdigt råmanuset eller låter du det ligga en tid?

    1. Ju mer och längre jag har skrivit, desto enklare blir det att stryka. Jag skriver ju varje dag i mitt yrke så jag förhåller mig kanske inte riktigt lika sentimentalt till text som författare som inte har ett skrivande yrke vid sidan om. Eller vad vet jag? Men om du känner att det är jobbigt att stryka kan du ju spara de meningarna nånstans. Är de riktigt bra kan de komma till användning i ett senare skede!

      Jag låter manuset ALLTID ligga. Nu hade jag ju inte kollat på Nationen sedan jag gav det till min redaktör i december. Ju längre vila, desto enklare är det att verkligen se texten för vad den är. Ett större avstånd före redigering resulterar antagligen i ett bättre slutresultat. Lycka till!! <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

Berlin

Jag mötte våren i Berlin

”Va, är du inte i Berlin?””Hur var Berlin?” Nu är det över en månad sedan jag kom hem från vårens resa till Sverige och Berlin. Den första tiden tillbaka i Helsingfors fick jag förvånade frågor av människor som

Läs mer »
företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »