Mitt första långa förhållande började på en numer nedlagd dejtingsajt. Det var redan tredje gången jag aktiverade mig på ifrågavarande sajt och hade nästan gett upp hoppet. Det här var 2011, tiden före Tinder och andra dejtingappar. Det gällde att sitta framför datorn och svara på meddelanden. Ibland kunde det gå flera dagar innan en fick något svar. Men då kunde svaret vara en hel sida, i stället för ett kort ”hej” som är mer regel än undantag i dag.
Sedan jag började nätdejta nångång för typ tio (?!) år sedan har jag gått på otaliga dejter. Jag vet inte ens hur många. Men minst 50, kanske 100? I perioder har jag berättat galen historia efter galen historia för mina kompisar om jobbiga män, sjuka dejter och allt annat en stöter på. Otaliga chatdiskussioner med screenshots på Tinderprofiler och meddelanden har skickats mellan mig och mina kompisar. Och hela tre gånger har jag faktiskt blivit kär. Tänk, utan internet hade det kanske inte hänt?
Så jag kunde väl titulera mig nån sorts erfarenhetsexpert på dejting. Därför är det kanske inte så konstigt att varken Fuckboy – Praktisk handbok i konsten att dejta eller Tinderdejten bjuder på speciellt mycket nytt. Men eftersom jag längtat efter historier om dejting slukade jag nyfiket bägge böcker som utkom i fjol.
Båda böckerna bjuder på underhållande historier och igenkänning för alla som dejtat. För en lite mer ovan dejtare kan böckerna bidra med pepp och goda råd – eller i värsta fall vara avskräckande, haha.
Tinderdejten bygger på inskickade berättelser och frågor av finlandssvenskar och gör inte någon djupdykning i dejtandets väsen, utan är en snabbläst bok som funkar perfekt när en vill underhålla sig en stund. Själva strukturen känns lite råddig för mig när det är frågor och berättelser blandat, i stället är det indelat enligt rubriker som Profiler, I chatten och Tinder for dummies. Styrkan ligger ändå i att det är riktiga historier (ifall inte nån lurats och hittat på), men jag tror att det nästan är omöjligt att hitta på de riktigt sjukaste historierna?
I Fuckboy går Salamon igenom sin dejtinghistorik och sina erfarenheter. I slutet tackar hon faktiskt alla sina ex som läsaren fått “bekanta sig med”. Själva boken består av korta kapitel på ungefär en sida med rubriker som Så känner du igen en fuckboy, Är du för kräsen? och Bli dejtredo. Eftersom Salamon har mycket erfarenhet blev jag lite besviken på att mycket stannar på humornivå och inte går djupare in i ämnet, i det som verkligen gör ont. Men å andra sidan tror jag inte att det var hennes ambition heller, utan tanken var att göra rätt och slätt en underhållande dejtingbok.
Fuckboybokens absoluta styrka ligger i det snygga formatet och de otroligt härliga bilderna av Louise Winblad (mer känd som Hej hej vardag). Samma går det tyvärr inte att säga om Tinderdejten som illustreras med ClipArt-bilder. Jag tycker det är jättesynd med tanke på hur många otroligt begåvade illustratörer det finns i Svenskfinland! Unika illustrationer hade verkligen gett boken ett lyft.
Men det som saknas i utseende kompenserar Tinderdejten med alla historier från Svenskfinland. Och nu har du en ypperlig chans att vinna ett exemplar! Jag fick ett recensionsexemplar av Schildts & Söderströms och tänkte att den här lilla tipsboken kanske skulle behövas mer av någon som fortfarande krigar där ute i dejtingdjungeln, själv är jag ju så där äckligt och lyckligt kär just nu och klarar mig utan det här stödet.
Delta i utlottningen genom att berätta om din sämsta (eller bästa!) historia från dejtingvärlden. Kommentera senast på söndag den 13 januari så lottar jag ut en vinnare på måndag. Kom ihåg att skriva in din e-postadress så jag kan kontakta dig om du vinner. Så nu vill jag höra: Hur var din sämsta (eller bästa då) dejt? Det här blev (lyckligtvis) aldrig någon dejt, men den här snubben kommer nog rätt högt upp på katastrofflistan.
Nu vill jag höra din historia!
0
8 svar
Endast en (1) tinder date so far.
Det gick…bra.
Låter ju … bra! Perfekt till och med!
Året var 2000, och jag var frånskild tvåbarnsmamma med några riktigt tuffa år bakom mig. På den tiden fanns det nåt som hette deittinetti men jag hade ingen egen dator. Min exmans syster lånade sin och tillsammans skrev vi en kontaktannons åt mig, för hon tyckte att nu skulle jag väl vara värd en bättre karl. Jag gick på en del träffar sen, en del dåliga och några ännu värre…
Tillslut tänkte jag ge upp men tittade en gång extra på ett av breven jag ännu inte svarat på. Det var ganska kort och stack inte ut ur mängden på nåt vis alls. Det var från en frånskild kille med en dotter i samma ålder som mina barn.
Jag skrev snigelpost åt honom då, för jag bara inte orkade dejta mera och han svarade ganska fort. I hela två månader skrev vi sen snigelbrev och det blev bara tätare och tätare mellan breven. ( gud så spännande det var att komma hem från jobbet på den tiden och jag brukade låsa in mig på toan för att barnen inte skulle veta vad jag sysslade med hihi) Tillslut växlade vi foton och efter två månader ringdes vi och bestämde oss ganska snabbt sen för att äntligen våga träffas irl.
Han sitter brevid mig här just nu i skrivande stund och vi har varit tillsammans i 19 år! Efter 1 1/2 år tillsammans friade han.
Det bästa med hela den här dejtingperioden var verkligen det att vi skrev riktiga hederliga handskrivna brev! Man hinner tänka så mycket mer när man skriver och också när man får vänta några dagar på att få svar. Den tiden gav nog en spännande guldkant åt en sliten småbarnsmamma och slutet blev ju helt fantastiskt för han är verkligen min stora kärlek. <3
Alltså den här berättelsen gjorde mig så glad! UNDERBART! <3
Har egentligen aldrig dejtat, men däremot nog fått en del lite mystiska (om vi snackar snäll nu) försök till att närma sig mig. Som killen som trodde att jag skulle falla pladask då han kallade mig mättad lösning. Han tyckte alltså jag var så söt att han jämförde mig med det där klassiska experimentet på kemilektionen i högstadiet då en testade att lösa upp socker i ett glas vatten tills det inte gick längre om lösningen var mättad.
Eller killen som på dansgolvet artigt kom fram och frågade om han fick dansa med mig. Och efter ett jakande svar ungefär 30 sekunder senare försökte trycka ner tungan i mitt svalg. Men schysst att han frågade om han fick dansa i alla fall…
Varifrån kommer alla dessa fantastiska män(niskor)?? Men haha, mättad lösning. Hjälp!
Har haft tinder on/off, dejtat en hel del både killar från Tinder och killar jag träffat irl (ofta på nåt studieevenemang). Funnit både guldgryn och stolpskott. En favorit var en kille jag började snacka med på tinder och senare whatsapp som tyckte det var lägligt att träffas första gången ute på krogen "då vi nu ändå båda var på väg ut". Jag förklarade att jag måste ta det lugnt pga hade en årsfest nästa dag varpå jag fick svaret "int måst du väll va full för ti va likeable". Well, utekvällen kom och våra vägar korsades på krogen, han var aspackad och verkade inte ha något speciellt att komma med ens, ändå hängde han prompt efter mig trots mina försök att dissa honom. Slutligen sa jag att jag ska snacka med en klasskompis (kille) varpå min "dejt" skickade mig frågan ifall jag ska ligga med killen i fråga (han är upptagen…). "Dejten" började nästa dag tydligt visa morkkis och ånger åt mig men behöver jag ens säga att jag inte riktigt köpte vad han sa…
Meeeen Saga! Nu låter det ju som om du sagt nej till drömkillen. Eller vänta nu?! Haha!