Det kan vara en efterhandskonstruktion men nu som vuxen känns barndomens somrar som evighetslånga. Den här sommaren känns nästan som en av de somrarna, och jag har redan i flera veckor tänkt att det här måste vara livets längsta sommar – men på ett bra sätt. Efter två rätt så skräpiga somrar kom den här sommaren och visade hur det kan vara när det är riktigt bra. Min sommar började redan sista veckan i april när jag var i Budapest och efter det har den bara fortsatt? Det är inte bara värmen utan också tempot i livet överlag.
I maj hade jag jättelite jobb och fastän jag i juni och juli redigerade Nationen och också hade en del jobb har det ändå varit en väldigt kravlös sommar. För att inte tala om vädret som högt och tydligt förkunnat att det faktiskt är sommar. Varmt, svettigt och klarblå himlar dag efter dag. Nästan så att jag blivit lite glad om det varit mulet på morgonen.
Men allt fint har sitt slut och den här helgen har känts som sista sommarhelgen för mig. Inte för att sommaren är ”över” utan för att jag från och med inkommande vecka äntligen ska få lite rutin i livet. Tänk att jag faktiskt längtar efter den där vardagen? Men kanske det inte är så konstigt efter närmare fyra månader lugnare tempo. Den här helgen har ändå varit en perfekt sommaravslutning. God mat, gott vin, läsa böcker, sova länge, bastu och några dopp i sjön. Kunde inte ha önskat mig nåt mer.
Men i morgon är det nytt som gäller. Den här sajten ska som sagt få en make over och så ska jag faktiskt börja med nåt jag inte gjort på länge! I fredags skaffade jag nämligen ett gymmedlemskap och tänker inleda med BodyCombat i morgon kväll. Är liksom orimligt pepp på det här ”nya” livet, haha. Men just nu låter det mer än perfekt: lämpligt med jobb, en träningsrutin och överlag en massa nya möjligheter jag knappt vet nåt om ännu. Kanske livets längsta sommar följs av en fantastisk höst?
0
