Utomhusbio, hamburgare och kompishäng

Ytterligare en bra Berlinhelg har passerat. Jag hade inga andra planer än middag med mina kompisar på söndag och funderade varje dag vad som skulle vara kul. Samtidigt kände jag också en sorts press, jag måste ju ”passa på” nu när jag är här. Försökte ändå inte låta stressen ta över utan göra sånt som kändes kul. Och som vanligt med min rastlöshet: den släpper så fort jag tar mig ut ur dörren. Så också denna helg.

I fredags hängde jag först på ett kafé nära mig och åt en gigantisk bit cheesecake och senare på kvällen gick till Flammkuchen-restaurangen Hugo Ball. Flammkuchen är alltså en sorts tysk/fransk pizza men i stället för tomatsås så är det créme fraiche. Sjukt gott och jättemysig stämning på restaurangen.

På lördag satt jag några timmar på ett annat kafé och fixade och trixade med bloggen. Efter det kände jag mig igen lite rastlös och osäker på vad jag skulle göra. Jag bestämde mig för att jag skulle cykla till Burgermeister och äta en hamburgare men när jag kom fram så var kön så lång att jag valde att cykla vidare till Markthalle neun. Där finns ett antal försäljare – en del säljer mat, en del dryck och en del produkter du kan köpa med dig hem.

Eftersom jag hade siktet inställt på en hamburgare blev jag jätteglad när jag hittade ett hamburgarställe där. Och vilken hamburgare! Kan ha varit det godaste jag ätit under hela resan?! Drack också ett jättegott rödvin till = perfektion. Därifrån cyklade jag vidare till ett annat ställe, drack en rhaberberschorle och funderade på livet. Så här skrev jag i mitt anteckningsblock:

”De sista dagarna i Berlin kommer rastlösheten krypande. Jag känner mig redo. Redo för hösten och allt nytt. Samtidigt känner jag mig ängslig. Vad ska förlaget tycka om Nationen? Kommer jag att ha tillräckligt med jobb? Och jag undrar – när ska jag slippa gå omkring och vänta och fundera på vad som kommer att hända? Blir det nånsin stabilt? Antagligen inte. Och kanske vill jag inte ens ha det så. Skulle antagligen bli uttråkad. Kanske jag jagar utmaningar, spänning, nåt nytt.”

Efter det här kan det hända att jag klämde i mig en gigantisk och god våffla, men ingen vet. Sedan var det dags för dagens höjdpunkt: utomhusbio! Efter väldigt varma dagar i Berlin kändes det konstigt med en kyligare kväll och jag fick nästan kallt, men det löste sig med några värmande slurkar rödvin ur biografens kiosk. Jag såg Three billboards outside Ebbing Missouri och jestas så den var bra! En av de bästa filmerna jag sett på länge!

På söndag morgon, eventuellt lätt bakis efter det värmande vinet under filmen, cyklade jag iväg till mina gamla hoods i Friedrichshain och åt brunch på en gammal klassiker (för mig). El Fida var väl ungefär som jag mindes. Helt okej, men inte sjukt mind blowing. Sedan traskade jag omkring på loppiset vid Boxhagener Platz. Efter det skulle jag bara gå en kort sväng ner till Raw-området. Det är Deutsche Bahns tidigare banområde, numer fyllt av loppis, restauranger, barer och konst. Väldigt Berlin if you ask me. Hängde där några timmar tills det var dags att cykla iväg på middag till mina kompisar.

”The last supper”, sa jag skämtsamt när vi högg in i efterrätten. På onsdag åker jag hem till Helsingfors och kommer inte att se Berlinkompisarna på länge. Blev tårögd när jag skulle vinka hejdå, samtidigt som jag är glad över att ha kompisar utspridda i världens olika hörn. Dessutom är det inte alls osannolikt att jag en dag bor en längre period i Berlin. Vi får se vad som händer.

Men för just den här resan var tre veckor perfekt. Jag har hunnit äta på mina favoritställen, jag har hunnit hänga med mina kompisar och släktingar, jag har hunnit upptäcka nytt. Och jag har nästan haft lite tråkigt mellan varven. Det är väl tecknet på en bra semester – att en haft det jättebra men också längtar efter att komma hem. Så nyfiken på vad allt hösten för med sig.