Jag har skickat in Nationen!

Det är en märklig känsla att släppa ifrån sig ett manus. Jag har varit nästan färdig med Nationen i flera dagar men inte riktigt klarat av att konvertera Scrivener-filen till ett Word-dokument. Det känns så slutgiltigt. Baserat på det jag skickar in kommer mitt förlag att fatta ett beslut om de vill ge ut romanen eller ej. De har all rätt att säga nej. Bara för att jag blivit publicerad en gång tidigare är absolut ingen garanti för att det här manuset blir antaget.

Men nu är manuset inskickat och jag kan inte göra något mer åt det – åtminstone inte just nu. Jag tror ingalunda att texten är färdig eller perfekt utan ser fram emot kommentarerna som kommer att komma. Jag vet att jag inte kommer att hålla med om allt, men bara jag mjuknat lite så kommer jag att inse att vad det än är för en kommentar så finns det en poäng. Det finns alltid en poäng bakom en kommentar av någon annan, hur fel jag än tycker att hen först har.

Jag fick ett önskemål om att jag skulle blogga om hur en ska tackla respons (till exempel från lektör eller redaktör) – och jag ska skriva ett skilt inlägg om det. Jag planerar också att skriva ett inlägg om hur min redigeringsprocess sett ut och så ett inlägg om Scrivener som jag anser vara ett fantastiskt skrivverktyg – åtminstone fungerar det väldigt bra för mig. Så mycket skrivrelaterade inlägg på kommande här!

Fram tills det ska jag fortsätta svettas här i Berlinvärmen, sätta mig med en tidskrift nånstans utomhus tillsammans med en kall öl och bara vara stolt över mig själv. Jag har fasen skickat in mitt andra romanmanus till förlag. Rätt stort ändå?! Nu ska jag hålla tummar och tår att mitt förlag gillar det de läser och vill ge ut!