Jag har äntligen inlett redigeringen av Nationen och är både glad och lättad över att vara i gång. Samtidigt känner jag sån obeskrivlig ångest över det här manuset. Mitt förlag är väldigt ivriga på att läsa och det är väl där skon klämmer – jag tänker hela tiden på att de ju har all rätt att säga att de inte vill ge ut det.
Nu inbillar jag mig så klart inte att jag kommer att skicka in ett perfekt manus där min redaktör bara ska flytta på några kommatecken, men ändå är jag livrädd för responsen. Det är den konstanta tanken om att inte vara tillräckligt, inte skriva tillräckligt bra. Det kallas väl andraboksångesten har jag förstått.
Ändå vet jag att det finns så otroligt mycket potential i den här texten. Förra veckan hittade jag dessutom äntligen rätt med stackars Astrid som har bråkat med mig hur länge som helst. I samma veva skrev jag om hela första kapitlet med henne och det blev så mycket bättre – det fick jag också bekräftat av min kompis som läste det.
När jag började skriva fick nationen underrubriken ”en akademisk fylla – en galen roman av Michaela von Kügelgen. Nu blev det ju inte riktigt så och det säger ganska mycket om processen, haha. Det blir liksom aldrig som en tänkt sig. Varken i livet eller i böcker. H: filosofen
För den som missat det så är Nationen ett projekt som funnits med mig i fyra (!!) år. Då skrev jag de första anteckningar i ett häfte och i november 2014 skrev jag råmanuset under NaNoWriMo. Så Astrid, Mikael och Saga har hängt med rätt länge redan och väntat på att jag ska ge dem lite tid och kärlek.
Men mitt skrivsätt är verkligen inte det mest ”ekonomiska” eller smarta. Jag hackar ner en massa ord och kapitel för att sen först börja fundera på vad jag egentligen vill berätta och vem människorna jag skriver om egentligen är. Men å andra sidan tror jag att det är mitt sätt att hitta till historien – skriva om cirka tretusen gånger för att göra det bra.
>
“Det kallas väl andraboksångesten har jag förstått.”
Nu ligger siktet på att jag ska bli ”färdig” till påsk – alltså så pass färdig att jag då kan skicka till min redaktör och några testläsare. Sen vet jag ju att det ännu återstår massvis med jobb men för att ens komma i gång behövs en deadline.
Har du förresten några frågor om Nationen eller min skrivprocess? Kanske det skulle kickstarta det här bloggandet som hamnat i skymundan på grund av diverse orsaker. Och så lovar jag (på hedersord) att jag äntligen (!) ska svara på de här två frågorna jag fick i november. Är ju kanske världshistoriens långsammaste svar, men bättre sent än aldrig, eller hur?
0
