Bästa sortens helg

Alltså vilken helg! Så mycket nyskriven text. Närmare 32 000 tecken på 11 sidor. Det är mycket. Jättemycket faktiskt. Helgens huvuduppgift bestod av en femdelad historia (se bilden längre ner). Inför varje del fick vi cirka 15–20 minuter tid och en del instruktioner.

Bland annat skulle texten börja med en viss mening eller sluta med en viss mening och innehålla vissa ingredienser som vi samlat ihop innan vi började med uppgiften. En kunde tro att alla instruktioner och restriktioner skulle göra det svårt, men det är nåt med regler som väcker kreativiteten. Extremt fascinerande!

Själv började jag skriva om ett gammalt trähus som heter Äppelgården. Jag blev inspirerad av alla fina trähus i Karis och berättelsen utspelade sig automatiskt i en mindre stad. Nu är jag väldigt sugen på att fortsätta arbeta med texten men jag vet inte när jag ska hinna med det, haha. Här ett litet smakprov:

”Ja förlåt, vi kan så klart sätta oss, vill du ha en kaffe?”
”Nej tack, det är bara en snabb fråga”, säger mannen och sätter sig vid bordet som Tove pekar på.
Han ser vagt bekant ut men hon kan inte komma på vem det är.
”Ja mitt namn är Rolf Andersin, jag förstod att Äppelgården är till salu.”
Tove som stått sätter sig också. De har inte gjort något avtal med mäklaren och nu finns här redan någon som är intresserad. Rykten sprider sig verkligen fort här.
”Ursäkta, känner vi varandra?” säger Tove för att vinna lite tid.
”Jag brukade jobba för din pappa i gården när jag var ung, du var väl så liten då så du kommer inte ihåg mig. Och nu när jag hörde att Äppelgården ska säljas …”
”Det är inte bestämt än”, avbryter Tove.
”Men jag förstod att …”
”Ja du kanske har förstått fel. Nu hinner jag tyvärr inte prata mer med dig, jag har en restaurang att få i skick.”
Mannen plockar upp sin portfölj från golvet.
”Jag trodde restaurangen var din mans …”
”Ja men jag hjälper till här under somrarna när jag är ledig från mitt jobb”, säger hon och visar med armen ut mot dörren. ”Det kan hända att Äppelgården kommer att säljas men det kommer att finnas annonser sedan. Nu måste jag jobba vidare.”
Mannen går med långsamma steg över golvet. Det skarpa sommarljuset avslöjar alla skavanker och allt smuts. Tove gör en mental anteckning om att hon måste dra ett varv med moppen.
I dörröppningen vänder sig mannen ännu om, gräver efter något ur en sliten läderplånbok.
”Jag är alltså väldigt intresserad av Äppelgården”, säger han och sträcker fram ett litet kort till Tove. ”Där är mina kontaktuppgifter, hör av dig när ni vill sälja.”
Tove nickar och stänger sedan dörren bakom honom. Hon sjunker ner på golvet och läser texten på kortet.
Rolf Andersin, revisor på Andersin AB.

Men nu får jag lämna Äppelgården och fokusera på sånt som är viktigare. Jag finslipar Vad heter ångest på spanska? och när jag är klar med det är det dags att ta tag i Nationen och så börjar deadlinen för antologitexterna närma sig. Efter att ha slitit och tvivlat kring dem börjar det kännas bättre, men mer om det i ett annat inlägg.

Kanske jag kan plocka fram Äppelgården senare och se om det kunde bli nåt mer om jag fortfarande är lika förtjust i texten då som nu. Så märkligt ändå. Nån ger direktiv och så skriver jag och så händer det saker. Väldigt spännande och framförallt roligt.

Jag kan varmt rekommendera Mias kurser, nästa ordnas i juni. Gå den! Jag lovar att du kommer att komma hem med datorn eller anteckningsblocket fullt av nya idéer och berättelser.

Tyvärr fick helgen ett lite snöpligt slut. Jag glömde min ryggsäck på tåget (som tur är innehåller den mest smutsiga underkläder). Men jag hoppas jag kan återförenas med den i morgon. Det är min superfina från Ecuador som jag inte vill skiljas från.

Brukar du glömma saker efter dig? Jag inledde helgen med att glömma tandborsten i Helsingfors och avslutade med att glömma väskan på tåget. Inte är det lätt alltid. Kanske jag kan skylla på att jag är en lite virrig konstnär, hehe.