I början av veckan kände jag stressen hänga över mitt huvud. Det var många artiklar jag skulle skriva, många skrivuppgifter att tackla och jag kände mig bara dränerad och trött och undrade varifrån jag skulle dra fram alla ord.
Jag känner mig fortfarande rätt trött men i dag har något lossnat i mig. Jag har skrivit massvis. Vi hade jobbdejt med Bianca under förmiddagen och det var otroligt bra för mig. Jag måste ju jobba om jag är på en jobbdejt. Jag hade på förhand bestämt att jag skulle skriva på min antologitext och filade och funderade också på mina hemuppgifter för LittSkap.
En av uppgifterna är att skriva en text som tar två minuter att läsa upp. För att veta att det ska ta två minuter så jag har läst texten högt säkert tjugo gånger i dag och tagit tid med mobilen. Först var texten en minut, sedan tjugo sekunder för kort, tio sekunder för kort och till slut landade jag ungefär på två minuter.
Inspirerande böcker både utanpå och inuti (men In transit har jag inte börjat läsa ännu).
På eftermiddagen översatte jag en text för Addeto och läste slut Sandra Beijers Allt som blir kvar. Efter det hände något. Jag vet inte om det var Sandras ord, gårdagens releasefest för In transit, efterdyningar från bokmässan eller vad, men nu har jag skrivit som en tok. Det bara kommer ord efter ord efter ord.
Tror faktiskt jag saknat orden lite. Visste kanske inte ens att jag saknat dem. Men nu verkar de vara här en stund och det är jag glad över. Hoppas orden vill hänga med mig ett tag framöver. För jag har massor jag vill berätta.
0
2 svar
Ååååh, ge mig lite av dina ord!!! Redigerar och det är SÅ segt. Och eftersom jag har deadline kan jag inte strunta i det och återkomma senare så jag harvar på kväll efter kväll och liksom tvingar mig igenom. INTE KUL!!! 🙁
Äh fan. Vi kan ta ett inspirationssnack på Skype nån dag om det skulle hjälpa! Heja du, jag VET att du fixar det och att det blir magiskt bra! Kram!