fbpx

Vem ska jag lyssna på?

Foto: Unsplash.

Foto: Unsplash.

Min författarkarriär har knappt ens börjat (eller beror ju på vad som räknas som en början) och jag har redan fått höra massvis med olika åsikter om hur jag skriver och om mitt språk.

Jag har fått höra att jag skriver slarvigt, dåligt och att texten måste bli bättre för att kunna bli utgiven. Men jag har också fått höra att jag är en ”elegant och säker prosaist som behandlar språket både med auktoritet och avspändhet” och att mina texter ”präglas av intelligens och exakthet men samtidigt stor smidighet”.

Jag har fått höra att folk har haft svårt att lägga ifrån sig mina manus när de testläst – också i situationer då personen i fråga testläst manuset flera gånger. Jag har fått refuseringar och jag har fått höra att jag öser på för mycket.

Med andra ord har jag fått höra både det ena och det andra och blivit behandlad på olika sätt av olika litterära ”auktoriteter”. Orsaken till att jag bloggar om det här är Författarpoddens nya avsnitt (ja! äntligen är de tillbaka!) där de funderar på just de här frågorna – vilka auktoriteter ska diktera åsikterna om ens eget skapande?

Vems åsikter väger mest?

Om jag en dag blir publicerad kommer jag att få en hög av åsikter via recensioner och övriga kommentarer. Jag inbillar mig absolut inte att alla kommer att gilla det jag skriver. För det finns väl inte någon som lyckas med det – och jag har absolut inga ambitioner att göra det.

Men vem ska jag lyssna på? Vems ord ska jag ta till mig? Ska jag blint lyssna på dem som älskar mitt sätt att skriva eller ska jag också ta till mig (den ibland inte så konstruktiva) kritiken? Naturligtvis måste jag lyssna på olika röster och åsikter men i slutändan handlar det om vad jag själv tycker.

Om jag känner att jag kan stå för det jag skrivit och om jag vet att det kommer att finnas människor som gillar det jag skriver struntar jag i resten. Visst, jag vill utvecklas och bli bättre, men ibland känns det som om en del åsikter jag får höra handlar mer om de personer som framställer dem än om min text och mitt sätt att uttrycka mig (alltså: INGEN FÖRSTÅR MIG, hahaha).

Snart ska jag i väg på releasefesten för Hannele Mikaela Taivassalos nya roman In transit (kanske världens finaste omslag?). Jag har turen att ha Mikaela som min handledare för LittSkap och hon är definitivt en av dem jag lyssnar på, eftersom hon alltid förklarar och peppar när hon framför sin konstruktiva kritik. Med hennes hjälp känner jag att jag blir bättre.

Vem lyssnar du på?

0

4 svar

  1. Jag kan tänka mig att detdär med kritik är en generationsfråga. Skriver man för ens jämnåriga så kanske inte äldre generationer direkt faller för ens texter.

    Viktigt förstås att veta vad man är bra på och tycker om, det är en bra grund att stå på.

    Tror det är viktigt att så mycket som möjligt exponera ens texter för olika mänskor man litar på, inte bara litterära auktoriteter. Om många tycker lika vad gäller det som bör förbättras så kanske där finns ett korn av sanning att ta fasta på!?

    1. Bra poäng det där med generationer! Ibland känner jag också att många vill att jag ska skriva "finare" fastän jag vill hålla en lätt ton på texten (så klart vet ja också att jag har mycket att utvecklas inom!). Men vet också var mina styrkor ligger och vilken typ av text som jag är bäst på.

      Och japp, viktigt att få höra olika åsikter – och det har jag ju fått tack vare fantastiska vänner och testläsare – som jag faktiskt tror har varit väldigt ärliga mot mig. Just om det är många som påpekar om samma sak så vet jag att jag måste fixa det (ofta är det ju sånt jag innerst inne vet att inte funkar, men som jag lite försöker gömma, haha! som om det skulle fungera).

  2. Superintressant! Fattar inte grejen med ej konstruktiv kritik? Kanske man kan bolla tillbaka det och be om konstruktiv feedback? "Du tycker det är slarvigt och dåligt, skulle du kunna ge några exempel på hur jag skulle kunna förbättra texten?"

    En nära vän fick nyligen feedback på jobbet om att hen inte var diplomatiskt nog och de andra fick intrycket att hen kunde mycket mer och gärna visade det. De var förvisso sant, men istället för att fokusera för mycket på att "shit detta är saker jag MÅSTE förbättra" så var sanningen att det inte var rätt person på rätt plats. Och de egenskaper som där beskrevs som negativt, kan for sure vara fördelaktiga i andra sammanhang och på ett annat, mer lämpat, jobb. MEN, personen i fråga kunde ändå ta till sig feedbacken och förstå att i vissa sammanhang kunde det vara bra att tona ner vissa personlighetsdrag 😉

    Så ja, jag tänker att det är lite av en balans – inte tappa bort vem man är men också våga ta till sig feedbacken. Tänker också på det du sa om att fokusera på sina styrkor, det gillar jag!

    1. Ibland har jag försökt fråga (och inte fått svar), ibland har det varit situationer där jag helt enkelt inte kunnat fråga… Men alltså för det mesta brukar jag få konstruktiva kommentarer, ville bara exemplifiera hur det kan se ut.

      Och bra om jag kunde plantera ett litet för i ditt huvud gällande styrkorna. Det var en insikt jag fick först i somras och som jag försöker tänka allt mer på. Jag ska göra det JAG är bra på och försöka utvecklas inom det, i stället för att försöka göra något som inte känns lika naturligt. Så länge jag gör det som känns rätt för mig känner jag att jag ändå är på rätt spår – oberoende av responsen jag får. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

Berlin

Jag mötte våren i Berlin

”Va, är du inte i Berlin?””Hur var Berlin?” Nu är det över en månad sedan jag kom hem från vårens resa till Sverige och Berlin. Den första tiden tillbaka i Helsingfors fick jag förvånade frågor av människor som

Läs mer »
företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »