Foto: Unsplash.
Jag fick en fråga här på bloggen som handlade om vad jag lärt mig under Litterärt skapande hittills. Och när ni frågar svarar jag så klart – bara att ösa på med frågor i kommentarsfältet om du undrar nåt. Nu dags för den här frågan.
Ofta sägs det att skrivarkurser och författarutbildningar leder till en likriktning, att alla på kursen börjar skriva på samma sätt. Den myten tycker jag vi direkt kan ta kål på, för så är det verkligen inte. Alla vi som går kursen har våra egna sätt att uttrycka oss och det bästa med kursen är att försöka bli bättre på just det egna uttrycket.
En sak jag klagade på för min handledare var att det kändes som om att jag skrev samma text. Om och om igen. Det är liknande situationer och dialoger och jag kände mig så otroligt fantasilös. Sedan sa hon det bästa jag nånsin fått höra om just mitt skrivande.
Det är bra att skriva ”samma text” flera gånger – för det är då jag skärper till mitt eget sätt att skriva. Inför kursen hade jag rätt mycket ångest för att just mitt sätt att skriva inte är tillräckligt fint. Jag skriver ingen stor prosa, absolut inget som kan anses vara finlitteratur. Men jag har lärt mig att mitt sätt att skriva är precis lika viktigt som alla andra sätt.
Skriver jag bättre nu?
Men vad har jag då konkret lärt mig? Det är så otroligt svårt att säga. Jag tror att nästan alla kreativa studier sker lite i skymundan, det är svårt att greppa och peka på vad som lett till vad.
Har jag blivit en bättre skribent under kursen? Säkert, men det är inget jag kan bevisa. Men jag har lärt mig att tackla olika sorters uppgifter och tvingat mig själv att tänka i andra banor och fått många insikter om både min egen text och andras. Det viktigaste är kanske att jag lärt mig läsa olika sorters texter. Jag har också blivit bättre på att förstå texter som jag egentligen inte alls förstår – om ni alls fattar vad jag nu menar.
Jag har inte planer på att börja skriva som någon annan, men det finns alltid något i andras uttryckssätt som sätter i gång min egen kreativitet. Och det är kanske just det mycket handlar om – att lära sig att se möjligheter och mönster. Både i egen text och andras. Liksom öppna ögonen på nåt sätt.
Det här är något jag tänkte fundera vidare på i inspirationsbrevet – skickar ut det första i morgon (iih så spännande!) så ännu hinner du haka på. Fyll i namn och e-postadress så lägger jag dig på listan. Som sagt är det absolut ingen spam utan en kreativitetskick i mejlformat.
Utöver mer tankar kring kreativitet och möjligheter ska de som beställer brevet få läsa om Raimo som älskar simhopp. Och det vill ni väl alla, eller hur? Skrev texten rätt fort och vet inte riktigt vad jag ska göra med Raimo, så de som prenumererar får en chans att hänga med honom i stället för att han ska behöva hänga på min dator i all ensamhet.
Och på tal om skrivarkurser – vill du gå en kurs i höst hinner du ännu haka på på Nylands litteraturförenings kurs som går måndagar varannan vecka klockan 18–20 på Richardsgatans bibliotek i Helsingfors, första träffen är om en vecka. Mejla mig på michaela.vonkugelgen@gmail.com för mer information.
Vet nu förresten inte alls om jag svarade så tillfredsställande på frågan om LittSkap men fråga vidare om det är nåt du undrar över! Eller fråga om nåt annat. Som sagt, frågor är alltid välkomna här!
0
