fbpx

En text om tid

Hej från tåget, här sitter jag trött och sliten och luktar eventuellt gårdagens roliga julfest. Den här Litterärt skapande-helgen har varit extra bra känner jag. Många roliga skrivövningar, julfest och allmänt bra stämning. Det blir bara bättre och bättre hela tiden.

Helgens största nyhet är att Hanna tog initiativ till att skapa ett Instagram-konto för vår kurs. Den får du jättegärna följa! Tanken är att vi ska bjuda på skrivpepp och presentationer om oss själva och annat skoj.

Men eftersom jag just nu knappt kan tänka en klar tanke ska ni få läsa en text jag skrev i går under en av skrivövningarna. Alla skulle säga ett klockslag och sedan skriva en text där allas klockslag ingår. Ganska kul uppgift och blev (än en gång) många bra texter. Så här blev min, 10 minuter tid, ingen redigering:

upload.jpg

Om bra tider

Inget bra händer efter klockan två påstås det. Men minns du den där gången när vi stod i taxikön 3:23 och sjöng Bryan Adams Summer of ´69.

Och liksom när tar ”efter två” slut? Sju på morgonen? Kvart över åtta? Jag tycker att också de är ganska dåliga tider. Liksom vem vill ens existera den tiden? Och då kan väl något knappast bra hända. Efter två måste väl ändå vara bättre än sju på morgonen.

Men vad är då en bra tid? Det beror ju så mycket på vad man vill göra. Lunch tjugo över tolv är ju egentligen perfekt. Den värsta lunchrusningen är över men det är inte för sent, utan man är så där lämpligt hungrig.

Eftermiddagar är värst. Efter tre, antingen fem över eller kvart över, då kommer tröttheten och drar ner en. Men sen när en ska lägga sig, just har stängt av tians nyheter och kryper ner i sängen, 22:22, då är man ju inte det minsta trött. Det är som om det är något fel i systemet.

I stället ligger man vaken. Vrider och vänder sig och plötsligt är klockan James Bond som pappa brukar säga. Alltså 0:07. Varje gång jag ser just det klockslaget tänker jag på James Bond och funderar på att det måste vara det sämsta skämtet någonsin. Jag tycker ju inte ens om James Bond. Inte om Roger Moore, Sean Connery eller ens Daniel Craig. Nej nej nej.

Men om det är fest så då är ju det nästan som roligast just där vid James Bond, eller möjligtvis är det ännu roligare sjutton över ett när man just har druckit kvällens andra tequilashot och dansgolvet är lika packat som en själv.

Sen blir ju klockan plötsligt över två och så börjar allt om från början. Men jag tror ju nog inte riktigt på att inget bra händer efter två. Det beror ju så mycket på vad man vill göra. Vill man hångla är allt efter två rätt bra. Då är det inte så noga.

0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

Berlin

Jag mötte våren i Berlin

”Va, är du inte i Berlin?””Hur var Berlin?” Nu är det över en månad sedan jag kom hem från vårens resa till Sverige och Berlin. Den första tiden tillbaka i Helsingfors fick jag förvånade frågor av människor som

Läs mer »
företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »