fbpx

Tvillingarna

Just nu befinner jag mig i Umeå, jag ska delta i ett seminarium om samarbete mellan regionerna kring Umeå och Vasa och skriva om det för Addeto. Senast jag var i Umeå var någon gång i slutet av 1990-talet. Vi åkte färja över från Vasa och det enda jag kommer ihåg är att vi pantade burkar som inte hade någon pant i Finland och att jag fick en hög med Tvillingarna-böcker.

wp-1463477124606.jpg

Precis som många andra i ungefär samma ålder som jag har jag slukat Tvillingarna. Jag läste bok på bok på bok. Ofta läste jag på promenaden hem från bussen som räckte knappt tio minuter (antagligen längre då jag läste och gick samtidigt). Efter Tvillingarna läste jag fler böcker i samma stil, år efter år.

I vuxen ålder försöker jag mig ibland på ”intelligenta” böcker men de får oftast mig att känna mig dum. Jag fattar inte och blir bara frustrerad. Det här är ett av mina största komplex när det kommer till mitt skrivande och läsande (och jag har skrivit om det förr). Och visst, jag läser väldigt brett men vissa hyllade böcker förstår jag inte alls.

Under helgens LittSkap jämfördes en del texter med Kafka och Hemingway och jag satt bara och tänkte att jag mest läst Tvillingarna. Att jag är i fel sammanhang som inte kan dra till med en snygg och djup analys. Men men men, så är det inte. Det får jag påminna mig själv om hela tiden.

Underhållning är minst lika bra som ”fin” litteratur. Underhållning är viktigt. Har själv slukat romanceboken The perfect match den senaste veckan och jag bara njöt av att få läsa den. Dessutom är det inte alls lätt att skriva underhållande, snarare krävs det otroligt mycket av författaren att behålla läsarens intresse när alla vet att slutet blir lyckligt. Vill du läsa mer om romance kan jag rekommendera Simona Arhnstedts gästinlägg på Debutantbloggen.

Vad jag försöker säga (mest för mig själv) är att det jag skriver också har ett högt värde. Att alla inte vill läsa Hemingway och Kafka, eller kanske de ibland vill varva Kafka med en mer underhållande bok med bra flyt. Och lätt behöver inte alltid betyda att man skyggar från svåra ämnen. Det kan finnas också djup i underhållning.

Läser du underhållningsromaner? Eller tänker du ens på vilken genre du läser i? Själv läser jag ju egentligen alla genrer, men älskar verkligen välskriven underhållning.

0

20 svar

  1. Hemingway är faktiskt en av de få riktigt stora författarna som inte är så värst ”smart”. Hans stil är väldigt fokuserad på det fysiska, på handlingar och replikskiften. Visst finns det djup i texten, men det är ett djup som är ganska lätt att få tag i. Dessutom skriver han väldigt rytmisk och välklingande prosa. Rekommenderar varmt, om man står ut med att det är lite gammaldags macho 😉
    PS: Har bara läst på engelska, vet inte hur översättningar fungerar, men knappast är de helt dåliga heller.

  2. Jag läser gärna olika genrer och viktigast är att de är hyfsat välskrivna (har läst riktigt bra Harlequinböcker – som ju ofta kritiseras – men också riktigt dåliga). ”Finlitteratur” kan jag ha svårt för och ser inte alltid vad de hyllas för. Anser att all litteratur ska betraktas med snälla ögon eftersom den ofta fyller funktionen hos någon läsare 🙂

  3. Jag läser också mest underhållning, och håller med kommentaren här ovan – om litteraturen fyller sin funktion för någon är den bra! På sitt sätt.
    Och jag har inte heller läst Hemingway… än. En av de böcker jag inte orkat sega mig igenom är Röda rummet av August Strindberg. Och, jag läste snällt en novellsamling av Alice Munro häromåret när hon fick Nobelpriset. Helt ok, men varför hon är en sån fantastisk författare förstod jag inte. Det är mycket här i världen som en inte förstår 🙂

    1. Haha, jag känner precis lika. Att det finns så mycket jag inte förstår! 🙂 Och tänk vad skönt att det ändå finns så mycket att välja mellan!

  4. Härligt att höra att man inte är ensam. Jag läser också mest underhållning, hömppäpömppä och lättlästa deckare. Det måste gå snabbt o jag måste fastna i boken annars blir det inget. Och bättre så här än att inte läsa alls. Ibland försöker jag mej på något tyngre men då blir det oftast bara 30-40 sidor och sen stopp!

    1. Ja absolut, hellre läsa än att helt låta bli. Dessutom kan det ofta finnas också svåra ämnen i lätta böcker, så total hömppä är det sällan!

  5. Jag tänker inte direkt på vilken genre de är i. Jag väljer böcker som verkar intressanta men oftast är det just underhållningsromaner som fångar mitt intresse. 🙂 Jag har märkt med mig själv att det tar mycket fortare att läsa en lättsam roman än någon ”tyngre” text. Romanerna fångar mig på ett helt annat sätt om du fattar vad jag menar.. 🙂

    1. Jag förstår precis vad du menar! Lite så känner jag också, att det är skönt att bli fångad och att lustläsa. Ibland är det så klart också intressant att läsa annan typ av litteratur – variation förnöjer!

  6. Läste just ut en bok av Jojo Moyes och den var ju så härlig men knappast väldigt ”intellektuell”. Tror man behöver lite olika litteratur vid olika tillfällen för att inte bränna upp alltihopa…

  7. Välskriven underhållning är härlig att läsa! Men jag måste också få läsa romaner som inte slutar i happy end. Jag tycker helt enkelt om att blanda, har just nu Terry Pratchett och Marcel Proust på gång. De böcker som är viktigast för mig är såna som kan beskriva känslor, mänskor, relationsproblem, orättvisor jag kan känna igen. Att till exempel Proust kan beskriva besatt svartsjuka och hur förödande det är gör att jag känner mig mindre ensam. Sen är ju just Proust kämpig att komma igång med, haha jag började läsa på 90-talet och är nu i del fem av ”På spaning efter den tid som flytt”. 20-årsprojekt att läsa den boken. Men det är som är riktigt GULD är författare som kan vara underhållande, skarpa och samtidigt ta upp svåra ämnen som – Jane Austen.

    1. Ja alltså mångfald är absolut viktigt och alla historier behöver inte ha ett rosenskimrande slut, det håller jag med om. Det är väl snarare nån sorts utveckling man är ute efter i en roman – att se hur personen som skildras förändras under boken. Och haha, bra där med 20-årsprojektet!

  8. Om det alls tröstar så är jag jävligt seg också med såna där klassiker och tungsmält litteratur. Jag orkar inte alls med sånt. Jag har inte läst en enda Kafka eller Hemingway. Det är inget jag är stolt över eller så, det har nu bara blivit på det viset. Jag läser helst sånt där lätt och underfundigt, med ”djupa undertonder”. Typ Kerstin Thorvall. Åh, Kerstin.

    1. Har inte läst Kerstin Thorvall, måste nog göra det! Och sen sist och slutligen så läser ju var och en vad hen bäst gillar. Jag vill inte heller på nåt sätt dissa svår litteratur utan känner mest att jag vill säga att det också går att läsa (och skriva) annat!

  9. Jag brukade läsa en massa tyngre böcker men orkar inte nu längre. Under graviditeten slukade jag alla harlequin- böcker jag kunde komma åt men det har blvit bättre efter det, lol.

  10. I en ganska så tung verklighet behövs det också underhållningsromaner med lyckliga slut. Men precis som du säger, även om det är t.ex. romance behöver det inte betyda att man inte berör djupa ämnen. Exempelvis Simona Ahrnstedts böcker, det är romance men likväl tar hon upp viktiga frågor såsom feminism, klasskillnader m.m.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »
livet

Vad är en blogg utan ord?

Jag skulle vilja säga att det var med bloggen som allt började. Det är sanning med modifikation. Allt började mycket tidigare. Jag var blott fem år och drömde om att bli författare. Om att skriva historier. Om att

Läs mer »