fbpx

Pretentiös poet

I somras fick jag en idé för några dikter inom samma tema. Jag har gått omkring med idéerna i huvudet men har inte haft någon ro att faktiskt sätta mig och skriva några rader. Kanske var det för att jag i söndags började läsa Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen som jag i går satte mig ner med ett nytt häfte och mina tankar.
Allt jag skrev lät naivt och dumt men inte ens jag har så stora tankar om mig själv att jag tror att jag genast skulle skriva lysande poesi. Det måste få ta tid, växa fram.

Jag vet inte om jag vill visa texterna för någon, jag har inte ens berättat åt en endaste själ vilket tema jag valt. Det känns på något galet sätt en miljon gånger privatare än mina romanprojekt som jag babblar på om helt obehindrat.

Så vi får se vad det blir. Än så länge är det en utmaning. Catzo bloggade om en poesikurs hon går i Göteborg – att den är ett steg utanför bekvämlighetszonen. Jag antar att det är just det jag också försöker, att nå utanför det självklara. När jag skriver brukar texten flöda ganska lätt, eller åtminstone mycket enklare än det jag nu försöker skapa.

När har du senast gjort något som inte kommer naturligt?

inspiration
Inspirationen fick jag här, mer än så tänker jag inte säga.

0

7 svar

  1. Visste du att vem som helst kan kalla sig poet? Det är det fina i poesi vs skönlitteratur. Medan det finns outtalade regler om att du ska ha gett ut minst två böcker innan du kan kalla dig författare, kan vem som helst vara poet. Och en bestämmer själv vad som är poesi. Är det inte fantastiskt! Så vi som inte har gett ut våra romaner kan istället kalla oss poeter!

  2. På min kurs i litteraturvetenskap har vi en delkurs som heter skapande svenska, där vi får skrivuppgifter som definitivt ligger utanför min bekvämlighetszon. Förra gången skrev jag haikudikter som behandlade Noras perspektiv i slutet av Ibsens pjäs ”Ett dockhem”. Nu (idag och imorgon) ska jag skriva fri vers med inspiration av exempelvis Dantes ”Den gudomliga komedin”, eller andra medeltida författare. Hu, säger jag bara. Det är så mycket utanför min bekvämlighetszon att jag ganska ofta önskar att jag inte gick den här kursen. Men jag tror ärligt talat att det är väldigt nyttigt. Bara asjobbigt 😉

    1. Oj jestas (eller jisses som svensken kanske skulle säga) vilka uppgifter! Det låter onekligen jobbigt, men samtidigt tror jag att för varje jobbig uppgift växer man lite och skrivsprektret vidgas. Tänker att det är lite som träning, det är när det är riktigt jobbigt som det faktiskt sker nån utveckling!

      1. Så tror jag också att det är! Så jag förväntar mig att vara rätt så vältränad när det kommer till skrivandet efter den här kursen 🙂

  3. […] och något jag helt enkelt var tvungen att skriva. Egentligen hade jag tänkt skriva något helt annat för tävlingen, men sen kom den här texten till mig. Blir det ingen vinst lovar jag att […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

Berlin

Jag mötte våren i Berlin

”Va, är du inte i Berlin?””Hur var Berlin?” Nu är det över en månad sedan jag kom hem från vårens resa till Sverige och Berlin. Den första tiden tillbaka i Helsingfors fick jag förvånade frågor av människor som

Läs mer »
företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »