Jag undrar om jag utstrålar en skrivaraura, för de författare jag gått fram till på sistone har alla frågat mig om jag skriver. I dag var det Märta Tikkanens tur att ställa frågan. Av någon anledning kände jag att jag blev högröd i ansiktet och visste inte längre hur man pratar. Jag stammade fram några ord om att jag skrivit ”på allvar” sedan januari 2013. Hennes blick brände in i mig men efter en stund kunde jag slappna av. Jag kan inte säga annat än att jag respekterar Märta Tikkanen otroligt mycket. Jag hörde henne ett flertal gånger under bokmässan i Göteborg och i dag hörde jag henne på bokmässan i Helsingfors. Efteråt gick jag då fram till henne med min nyköpta Århundradets kärlekssaga.
Hon uppmuntrade mig att skriva och att göra misstag. Det kan jag lova att jag kommer att göra.
Lev! Skriv!
Jag passade också på att fråga Märta om hon känner att skrivandet är enklare nu än när hon var yngre och hon sa att hon aldrig kommer att vara fullärd. Det kändes på något sätt trösterikt att hon också en gång mött ett blankt papper innan hon började skriva Århundradets kärlekssaga. Att hon fortfarande möter blanka papper. Precis som jag eller vem som helst som skriver.
0
2 svar
Härligt och hoppfullt inlägg! Tack!
Kul att du gillade! Kram!