2 x 5 = kök och rum

Den här mystiska rubriken anspelar på två skrivövningar vi gjorde på skrivarkursen i dag. För det mesta snackar vi så mycket att vi inte hinner skriva (vi har bland annat läst och diskuterat mångamånga fina texter skrivna av varandra), men i dag blev det några korta skrivövningar på slutet.
Jag tänkte att ni ska få ta del av övningarna. Vi gjorde tre stycken, men den första texten blev så dålig att den får stanna kvar i häftet, men de två andra ska ni få läsa. Vi hade fem minuter tid per uppgift och jag publicerar de oredigerade versionerna. Jag skulle gääärna fixa till texterna, men tycker det är kul att låta er läsa det jag producerade på den lilla tid vi hade.

Första texten skulle utspela sig i ett rum som är bekant, men med en person som inte hör hemma i just det rummet (tanken var väl att det skulle vara något personligt, men jag tycker det är lättare att fantisera ihop nåt). Den andra texten skulle utspela sig i ett fantasirum och där skulle personen ha ett (valfritt) sjätte sinne. Huvudtemat var miljö och gestaltning.

Text 1:
Hon öppnar skåp och luckor. Drar ut låda efter låda  utan att hitta det hon söker. Hon slår armar och ben på ställen som inte fanns tidigare, hittar kärl som är nya, nästan oanvända. Längst inne i ett skåp hittar hon tallrikarna, de ser dammiga ut. Nästan oanvända. Förr stod de på bordet varje dag. Men det var ett annat liv, en annan värld. På samma kvadratmetrar med en helt annan planlösning. Hon går fram till vasken och vrider i gång kranen, fumlar efter glas som nu står någon annanstans. Fyller i stället en grön kaffekopp hon aldrig sett tidigare. Vattnet rinner ut ur mungipan och det är som att också det fått annan smak. Hon sniffar in i koppen, men det luktar bara vatten.

Text 2:
Han låter handen svepa över väggarna. Efter en stund börjar ojämnheterna tala till honom, berättar den historia de andra rummen beslutit sig för att dölja. Den skrovliga ytan skickar små signaler. Impulser nästan. Han spänner ihop ögonen, trycker handen mot väggen och berättelserna pulserar genom honom. En del glimtar rycker till i venerna, smärtan känns inte bara i de tillspetsade fingertopparna. Bilder spelas upp för hans själ. Bilder han inte kunde tro att var sanna, bilder han trodde att hade fantiserats ihop under sena kvällar vid lägereldar för att skrämmas. För att varna. För att få väggarna att hålla tyst.

Den andra texten är förresten mitt första försök nånsin på att skriva nåt slags fantasy. Det var överraskande kul!

P.S. Ni har väl inte missat Mias skrivövningar från arbiskursen i Åbo som hon delar med sig?