fbpx

Om att skriva i hemlighet

Något som några av föreläsarna nämnde under sina föredrag på Författarkliniken var att de hade börjat skriva i all hemlighet – inte berättat för någon vad de höll på med. Vi snackade också om det med Charlotte. För oss båda tog det rätt länge innan vi erkände för vår omgivning att vi skriver. Men varför är det så?
Är vi som skriver så rädda att det ska bli pannkaka av alltihop eller bara rädda för att någon ska komma in och döma våra ord? Efter att jag börjat dela mina texter och fått hjälp av både vänner och lektör har jag blivit SÅ mycket bättre. Jag påstår absolut inte att jag knäckt koden (för det gör man väl kanske aldrig?), men jag har som jag skrev i det tidigare inlägget fattat så många grejer på sistone.

Skulle jag ha fortsatt i all hemlighet skulle jag väl ännu harva omkring där bland orden i det första och rätt dåliga utkastet. Jag skulle pilla på smågrejer som ordval och sånt när jag egentligen borde jobba med själva helheten. Det tog faktiskt pinsamt länge innan jag började se manuset som en helhet – så långt skulle jag inte ha kommit i min ensamhet.

Den största orsaken för att inte våga är väl rädslan för att misslyckas. Men vad är egentligen ett misslyckande? Har jag misslyckats för att jag inte kom på prispall i novelltävlingen jag deltog i? Har jag misslyckats för att jag blev refuserad? Kommer jag att misslyckas om jag inte blir antagen till Litterärt skapande som jag sökte till?

Det kan ju finnas någon missunnsam person där ute som skulle svara ja på alla frågor, men de flesta jag snackar med brukar i stället säga att jag är modig som vågar prata om mitt skrivande och om mina små misslyckanden på vägen. De flesta ser inte ens de grejer som jag nämnt som misslyckanden utan som etapper på vägen. Så försöker jag också se det och fortsätter att kämpa tills mina ord finns ute i bokhandlar och i folks händer och medvetanden.

0

12 svar

  1. Hm, jag tycker att det är jättebra att du delar med dig och tar emot feedback! Man lär sig nya saker hela tiden, oavsett om det gäller författarskap eller annat. Jag kan tänka mig minst två orsaker till att folk inte delar med sig av det de skriver på: a) Jante-lagen, man är rädd att folk ska tycka att man ”tror att man är något” (och det är man ju! Alla är NÅGOT! och det gör inget! att man är Något och Någon hindrar ingen annan från att vara något eller någon) b) man är rädd att folk ska knycka ens idéer innan man har fått dem publicerade och fått copyright på sina texter. Kämpa vidare, jag håller alla tummar för dig!

    1. Tack Yvonne! Det där om att nån ska knycka mina idéer känns en aning långsökt. Det är ju inte som att jag skulle hitta på något jättenytt när jag skriver om sak x. Allt det jag kommer att skriva om har redan skrivits om på ett sätt eller annat, hur jag än gör så kommer det vara mitt sett att betrakta världen.
      Det finns många som säger att man inte ska snacka sönder sina projekt, själv känner jag än så länge att jag själv fattar hur allt hänger ihop när jag snackar om det med folk. Men alla är ju olika!

  2. Jaa.. varför ska det vara så egentligen? Inte bara med skrivandet men med många saker man gör här i livet. Man vill ju oftast inte berätta om sina planer eller sin resa innan det är klart och helst när det är en succé. Jag tycker du visar gott exempel på att våga berätta innan man nått sitt mål <3 heja heja!

    1. Jag hoppas fler skulle våga prata om sina drömmar. Oftast finns det någon som kan och vill hjälpa en att nå målen. Kul att höra att du tycker att jag är ett gott exempel!

  3. Hej! Jag har 2 frågor. Det ser ut som om du bloggar med wordpress, varför kan jag inte hitta följar knappen? Och hur fick du upp goodreads vid sidan om? 🙂

    1. Hej Sofie! Nu finns följarknappen bland mina widgets, hade bara missat att lägga till den. Tack för att du påpekade det! Goodreads har jag fixat via en html-kod som jag googlade fram. Om du inte hittar koden ska jag försöka hitta den igen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »
skriva

Det skrivna året 2023

Att summera det skrivna året är en kär tradition här på bloggen. Lika mycket som jag vill summera året för att du som läsare ska få ta del av vad som hänt vill jag skapa ett eget arkiv

Läs mer »