Jag vill skriva om hur kort tid tre månader är samtidigt som det känns som en evighet sedan jag var i Finland. Jag vill skriva om alla känslor som brusar upp den sista morgonen i Berlin. Jag vill skriva om att jag alltid längtar lite någon annanstans fastän jag har det riktigt bra där jag är.
På en av Berlins toaletter lär det stå:
Take me home, I am lost. Take me lost, I am home.
Det beskriver mig ganska bra. Längtar alltid till nya äventyr, nyfiken på vad som händer till näst. I kväll landar vi på Helsingfors-Vanda och efter det är allt ganska öppet. Känns som om mitt liv är en tv-serie där jag otåligt väntar på nästa avsnitt för att se vad som händer. Hoppas ni vill följa med på resan.
