Löparn

I lördags gjorde jag något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag deltog i ett lopp på 10 kilometer! De två senaste åren har jag sprungit Berliner Firmenlauf (via Jons jobb), men sträckan är ”bara” 5,5 km så det har inte känts som ett riktigt lopp. Nu blev det alltså 10 km eftersom mina midsommargäster Catja och Lina skulle springa.
Jag hade först tänkt låta dem springa, men tänkte sedan att vad är det värsta som kan hända? Jag kryper i mål? Inte så farligt alltså. Min omfattande löpträning inför bestod av fem länkar och siktet låg på 1 timme och 15 min. MEN jag klarade det mycket bättre än så – min sluttid blev 1:07:16!

Nöjd och glad inför loppet.

Inför loppet hade jag haft en mental spärr – jag trodde inte att jag någonsin skulle klara av 10 km. Nu känns det som om att jag klarar av vad som helst!

För att klara av min nästa stora målsättning ska jag nu sätta mig med mitt manus som fått hänga helt för sig själv de senaste dagarna. Kan jag springa 10 km kan jag skriva en bok! Finns det något du aldrig trodde att du skulle klara av, men ändå fixade det? Är nyfiken!