fbpx

Omstart

För några veckor sedan skickade jag mitt manus till lektör och testläsare. Jag har fått kommentarerna av båda och nu känns det för första gången på länge att jag har en riktning med mitt manus. För det riktningslösa är exakt vad som varit problemet. Säkert har många andra testläsare redan försökt antyda det, men ingen har sagt det lika pang på som lektören.
Mitt största problem är att det jag skrivit är delvis för verklighetstroget. Eller som lektören skrev: ”Saker sker, inträffar och ordnar sig till slut precis som de gör i verkliga livet.”

Ni vet inte hur många gånger jag läst om romaner måste bygga på motivation och konflikt och ändå har jag inte riktigt fattat det. Med hjälp av alla kommentarer känns det som om någon skulle ha öppnat Pandoras ask – nu förstår jag i alla fall lite mer om vad som krävs för att en roman ska vara en roman och inte bara en trevlig berättelse.

De senaste dagarna har jag låtit hjärnan gå på högvarv. I går skrev jag närmare femton sidor i mitt anteckningsblock och jag har försökt strukturera händelserna med hjälp av den här boken. Jag har tänkt ut en helt ny bakgrund och premiss för hela historien, men ändå lämnat kvar vissa bitar. Oberoende så kommer det att betyda en massiv omskrivning och det är knappast mycket av det gamla som får stå kvar.

Nu undrar ni kanske om jag inte är lite galen. Om storyn inte funkar är det väl lönlöst att fortsätta. Jag kunde väl lika bra börja redigera manuset jag skrev under Nano. Ja, det kunde jag väl, men jag vägrar lämna den här historien. Dessutom så fick jag ju också beröm av lektören. Ord som jag sugit in mig och som gett mig nya krafter. För fatta, så här skrev hon, om mig (!) eller okej, min text:

Man känner med en gång att man är i händerna på en författare som skriver både med auktoritet och med lätt handlag, avspänt och följsamt så att det blir en njutning att ta del av. Och som samtidigt kan hantera språket med fingertoppskänsla och nyansering och även är bra på att förflytta handlingen i scener, att skapa rytm och flöde i berättandet. Karaktärerna, sinnesstämningar och situationer fångas snabbt och exakt.

Är fortfarande helt paff av orden. Men de behövdes för att jag ska orka kämpa vidare. Jag har ännu fyra veckor på mig i Berlin att ordna om mitt manus till något helt nytt och aj jäklar vad jag är ivrig! (Påminn mig gärna om det här när jag river mig i håret om några veckor.)

Och är det någon som funderar på att anlita lektör – gör det! Så värt alla pengar. Jag undrar mest varför jag envisades med att skicka in manuset till förlag, jag borde ju bara ha kontaktat en lektör. Men hej, ibland måste man göra saker bakvägen för att kunna hitta rätt senare.

 

0

13 svar

  1. Vilken kick! Låter super med en lektör. Helt obekant för mej, men så har jaginte tänkt skriva en bok.Kör hårt nu när ivern är där!

    1. Ja sannerligen! Fastän jag fick höra att jag inte har nån story känns den positiva responsen ändå övervägande. Och ja, de som inte funderar på att skriva böcker ska kanske inte heller bekymra sig över allt som ingår.
      Och tack! Ska idag sätta mig ner med min plan och fundera över hur jag kan göra den ännu bättre!

  2. Ja, man ska hitta den där rätta läsaren som kan och vågar ge en rätt riktning för det man skriver. Om det sedan är lektör eller testläsare som fyller funktionen är mindre viktigt. Men åh, vad roligt att du hittat rätt och fått en bra läsning. Heja!

    1. Det behöver ju absolut inte vara en lektör men åtminstone jag märker att proffshjälpen funkade på ett helt annat sätt för mig. Jag har inte riktigt kunna greppa kompisars kommentarer – och det är ju inte så konstigt att de inte heller kan peka ut brister på samma sätt som ett proffs. Och tack Mia, nu ska jag skriva, skriva, skriva. Eller först plotta, plotta, plotta!

      1. Ett sånt sammanträffande! Boken Rock your plot måste väl ha ett samband med Rock your comms? Den skrev för några år sen och handlar om bästa tipsen kring intern kommunikation. Och där är jag med 🙂 Lycka till med ditt fortsatta skrivande. Kom ihåg. Great things take time! /Anni

  3. Hej!Vad kul att läsa att du var nöjd med lektören, vilken genre skriver du i? Satt precis och letade efter bra lektörer! 🙂

    1. Jag kan verkligen rekommendera Jenny, kontakta henne eller läs på sidan. Jag var iaf jättenöjd! 🙂 Och uff, genrefrågan! Jag blir lite nervös av den, för jag har lust att svara att jag skrivet helt ”vanliga” romaner men det är ju inte ett så bra svar. Men kanske du ändå förstår? 🙂 Kul att du hittade hit förresten!

  4. Å vad roligt att du är peppad! Jag tror verkligen att det är helt ovärderligt med en lektör eller en väldigt proffsig skrivkompis som kan läsa och ge kommentarer, det är svårt att se sin egen text så klart som någon annan kan göra. Plus att, ja, vi aspirerande författare håller ju fortfarande på att lära oss – klart att en lektör borde vara snäppet vassare 😉
    Och visst är det märkligt det där att man kan veta om någonting i teorin (som att alla historier bygger på konflikt och drivkrafter hos karaktären), utan att faktiskt förstå det på riktigt. Och när väl polletten trillar ner så känner man bara liksom att: hallå, varför tänkte jag inte på det här innan? VARFÖR? Men det är nog så att man måste gå den där omvägen om att göra misstagen innan man lär sig, för människan är nu en gång till sin natur lite lat (är min övertygelse), och därför är det lättare att tänka: Äh, det är klart att det här funkar!, än att verkligen sätta sig ner och dissekera sin text – innan man förstått att man faktiskt MÅSTE göra det.

    Lycka till med omskrivningen! Jag håller på med en liknande (eventuellt inte lika omfattande, men ändå liknande tänker jag mig) omskrivning, färdigskrivning och redigering just nu. Känner mig inte alls lika peppad som du, så det var härligt att läsa om din entusiasm!

    1. Min iver jag kände förra veckan finns fortfarande kvar, men har delvis ersatts av ”vad fan har jag gett mig in på nu igen?”. Jag vet att känslan kommer att gå om, men ibland blir jag så trött på min text och mina idéer. Därför var det bra att du nämnde latheten, för det är ju exakt det det handlar om. Att man ibland är för lat för att göra det bästa, helt knäppt egentligen!
      Och tack, ska se vad det blir av alltihop. Är ju envis som en åsna och är inte redo att lämna det här projektet ännu. Så får väl fortsätta banka huvudet i väggen ett tag till och se vad jag lärt mig till näst! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

Berlin

Jag mötte våren i Berlin

”Va, är du inte i Berlin?””Hur var Berlin?” Nu är det över en månad sedan jag kom hem från vårens resa till Sverige och Berlin. Den första tiden tillbaka i Helsingfors fick jag förvånade frågor av människor som

Läs mer »
företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »