Hösten har varit hektiskt och allt kulminerade med Nano i november och nu märker jag hur all energi bara rinner av mig. Jag är så trött, så trött. Hur småbarnsföräldrar fixar vardagen är ett totalt mysterium för mig.
Jag är sämst i världen på att göra ingenting, så därför är jag med i det mesta, men jag märker nu att det helt enkelt inte går. Jag måste prioritera och fundera över vad jag verkligen själv vill och vad jag får ut av det. Det är knappast meningen att man som 28-åring är jättetrött konstant?
I fortsättningen ska jag försöka lägga lite mindre press på mig själv. Det betyder inte att jag skulle sluta utmana mig själv, men att jag kanske inte alltid ska hinna med allt. Förhoppningsvis har jag ännu många levnadsår framför mig för att förverkliga mig själv på ett eller annat sätt.
I går kväll när jag inte kunde somna snurrade tankarna runt och gissa vad det var – jo en ny romanidé. Håhhåh. Men kanske jag ska vara glad när idéerna flödar fram. Den här idén är ändå rätt suddig, men kanske nåt jag kan fundera på om ett halvår eller under nästa Nano! Nu ska jag försöka fortsätta ta det lugnt. I dag har jag kollat Love Actually, kokat risgrynsgröt, virkat på en mössa och läst. Helt okej dag alltså. Får leka helg nu när jag jobbar fredag-måndag.
