Vi har en litterär agent

Redan ifjol sa Anne att vi ska testa på att skicka deckaren till en litterär agent innan vi skickar till förlag.

För ett par år sen hade jag kontakt med en svensk agent för min chicklit (den som nu är begraven längst bak i en mapp på datorn) och visste att agenter ofta reagerar snabbare än förlag. Jag skickade ett mejl till henne men fick ett snabbt nej.

Samtidigt, i början av juli, mejlade Anne till Elina Ahlbäck för att fråga om hon skulle vara intresserad av att läsa manuset. Vi fick ett snabbt svar också av Elina – och den här gången var det positivt!

Hon bad om att läsa ett längre synopsis, de femtio första sidorna eller hela manuset.

Eftersom vi var i slutfasen av vår redigering (typ sjätte versionen!) kunde vi skicka manuset nästan genast till henne. En sen måndagskväll i juli gjorde vi de sista ändringarna och fixet i manuset och skickade iväg.

Fastän allt sedan gick väldigt fort var det som att tiden segade sig fram.

Hade vi skickat till ett förlag hade jag inte förväntat mig något svar förrän efter någon månad, men med agenten visste jag att svaret kan komma snabbt. Och det gjorde det också.

Ungefär två veckor efter att vi hade skickat in manuset mejlade Elina till Anne och sa att hon vill representera oss.

En vecka senare hade vi skrivit på avtalet.

Och ytterligare några veckor senare är vi nu med i Elina Ahlbäck Agencys höstkatalog.

Jag har fortfarande lite svårt att ta in att det här händer. Att vi har en agent! Och inte bara för bok ett, utan för hela trilogin.

Det hela är ju lite bakvänt. Eftersom vi inte har något bokkontrakt har vi inte heller bokomslag eller några porträtt på oss. Så det fick vi fixa i all hast för ett par veckor sedan med Anne. Markus fick hoppa in bakom kameran och slutresultat blev ju riktigt bra?!

Men boken? Vad handlar den om? Här finns en kort pitch på engelska.

Vad gör agenten då?

Eftersom vi inte har något bokkontrakt med ett förlag jobbar Elina nu i första hand med att sälja manuset/trilogin till finlandssvenska, svenska och finskspråkiga förlag.

Men redan i höst börjar försäljningen utomlands! En provöversättning till engelska görs som bäst och den kan sedan förläggare runtom i världen läsa och se om de vill hoppa på Annes och mitt deckartåg.

Elina hör alltså av sig till förlag både i Norden och resten av världen med vår pitch och vårt manus. Om något förlag visar intresse för manuset kommer de med ett bud som Elina sedan levererar till oss. Om det är många förlag i samma land som är intresserade kan det bli budgivning. (Budgivning?!)

Fastän allt går via agenten är det självklart vi själva som väljer vilket/vilka förlag vi vill jobba med.

Som författare betalar man inget till agenten, men hen får istället en procent av förskott och royalty. Agenten gör alltså alltid en chansning. Tills vidare jobbar hon (och vi) utan att veta om och när pengarna rullar in. Det är också det som känns så häftigt med att vi nu har en agent.

Hon tror så mycket på oss och vår bok att hon är redo att satsa tid och energi på att sälja in den till förlag överallt i världen. Hur fint?

Psst! Känns det här med agent fortfarande lite oklart? Läs Rebecka Edgren Aldéns intervju med hennes agent.

Självklart firade vi

När det blev klart att vi skulle skriva på avtalet bestämde vi oss för att gå till Kappeli i centrum av Helsingfors – där också några scener i boken utspelar sig) Vi åt toast skagen, skrev på och skålade i champagne.

Efter ett par lite tuffare skrivår (refuseringar och sånt) är det en otrolig bekräftelse för mig att vi nu har skrivit på avtalet med Elina Ahlbäck. Det är tråkigt att det ska vara så, men de flesta av oss människor behöver bli bekräftade. Att någon säger att det man gör är bra.

Överlag har hela deckarprojektet blivit en nytändning för mig. Jag tror inte jag hade slutat skriva, men jag hade kanske tagit en lång paus om vi inte hade inlett vårt samarbete med Anne.

På sätt och vis har Anne och jag räddat varandras skrivande. Hon drog mig ur min svacka och jag har hjälpt henne att förverkliga en livslång dröm om att skriva en bok.

Det bästa är ändå hur roligt det har varit. Vi har inte tjafsat om något (förutom yrket på en av bikaraktärerna, och det också i bara tio minuter). Alla skrivdagar med Anne har på något sätt varit roliga eller givande.

Vi lär oss hela tiden nytt. Av varandra. Av skrivandet. Av texten.

Fastän vi nu har ett ”färdigt” manus vet jag att del ett i trilogin fortfarande ska knådas och bearbetas. Vi vill båda att texten ska bli så bra som möjligt och är redo att jobba för det.

Så nu väntar vi ”bara” på att förlagen börjar höra av sig. Medierna har redan gjort det! Igår gav vi två intervjuer och den första av dem har redan publicerats!

Så just nu är varje morgon som att vakna till julafton. Vi har ingen aning vilka julklappar som väntar under granen – eller hur många av de inslagna paketen är till oss.

Och det allra allra bästa är att jag får göra det här med Anne vid min sida. Att vara två gör både toppar och dalar roligare.

Nu framåt, framåt. Vi får se vart vårt deckartåg åker härnäst!

PS. Blev du sugen på att skriva? Ansök om en plats på höstens omgång av Skriv ditt manus. Kursen startar den 12 september!