Jag har blivit beroende. Jag försöker låta bli men jag kan inte. Jag stalkar min bok som vilken galning som helst och går in varje dag på diverse sajter för att kolla hur det går. Jag undrar om det här är normalt? Eller om inte normalt, så är det ens ett okej beteende? Kanske för en nervös debutant som börjar vara i upplösningstillstånd.
Men jag vet inte riktigt hur det ens ska gå att förklara hur det känns efter 4,5 år av skriv och slit att det faktiskt blir en bok. Den där bokdrömmen har funnits så länge att jag inte längre minns en tid före det. De senaste åren har en stor del av mitt fokus legat på att skriva och att bli utgiven.
Och sen när det äntligen händer är det nästan omöjligt att hänga med. Att förstå. Det är väl därför jag måste stalka boken, liksom se att den verkligen finns. Den existerar – om än bara elektroniskt än så länge. Men det är så himla mäktigt att se den dyka upp i bibliotekets register, på Goodreads, på Adlibris.
Det här leder så klart till att tjuter till av förtjusning i diverse sociala medier för varje liten upptäckt. Jag kan inte låta bli att dela med mig av resan och alla känslor som snurrar runt. Det är ju delvis därför jag också bloggat – för att öppna upp processen kring att skriva bok och bli antagen. Och det förvånande är att det är så många som ivrigt följer med och hejar på mig. Nästan varje gång jag laddar upp något bokrelaterat på Instagram får jag jättemånga gillningar (tack för det!).
Skärmdump från Goodreads. Jag registrerade mig som en officiell ”Goodreads Author” och det känns så stort på nåt sätt!
Skriva för att bli känd?
Därför blev jag ärligt sagt lite förvånad när jag lyssnade på senaste avsnittet av bokpodden Mellan raderna. Det var bara ett litet kort snack men det började ändå skava. Peppe och Karin sa att de är så trötta på att halva deras sociala medier-flöde håller på att skriva en bok och sen delar med sig av det i dessa flöden. Att det är så tråkigt att följa med processen.
Nå nu är jag ju då en av de här människorna som spammar sociala medier med min process och mina hurrarop, så jag är ju extremt jävig, men jag följer ju många andra som gör lika och det finns en sån otrolig gemenskap kring det. Det är som ett enormt kompisgäng som hejar på varandra och jag tycker det är så otroligt fint. Allra finast så klart att det finns ett sånt enormt intresse för själva skrivandet.
Sen förstår jag också att folk kan tröttna. Ibland tröttnar jag på mig själv också. Det är ju en evinnerligt lång process och det är så många små saker som händer, jag trodde faktiskt folk inte skulle vara så intresserade, men baserat på kommentarer och gillningar finns det verkligen ett intresse. Men jag fattar så klart att alla inte är lika intresserade och det är ju hur okej som helst!
Det jag blev ännu mer förvånad över var resonemanget kring kändisar/icke kändisar som skriver böcker. De sa nåt i stil med ”folk som försöker göra sig kända genom att skriva en bok” och att ”det är skillnad på någon som är känd från början och någon som vill bli känd för att ha skrivit en bok”. Jag antar att Peppe och Karin inte riktigt menade det så som det lät, men jag hajade till.
Nu kan jag ju bara tala om mig själv men jag skriver definitivt inte för att bli känd eller rik (det är ju mer eller mindre omöjligt på bägge punkter). Utan jag skriver för att jag vill och inte kan låta bli. Jag skriver sånt jag själv gärna skulle läsa. Jag skriver för att skriva är det bästa jag vet. Att det faktiskt blir en bok är som en enorm extrabonus som jag är otroligt glad och tacksam för.
0
14 svar
Nääär kan man beställa den från adlibris 😍
Jag vet faktiskt inte! Men jag kommer också att sälja den om du vill köpa den direkt av mig och få den signerad. <3
Det är lite platt med kändisar som skriver (ger ut) böcker bara för att, tycker jag. Hellre då någon okänd som har något bra att säga/kan skriva… 😉 Jag känner mest: När kommer din bok så man kan få läsa den????
Den kommer i augusti!! Iih! Så riktigt riktigt riktigt jättejättesnart. 😀
Haha, jag är ännu i det stadiet att jag stalkar varenda artikel jag skriver… Vill se reaktionerna och hur mycket de delas. Måste nog snart hitta en ny hobby eller något… 😀
Det skulle jag säkert också ha gjort om det hade funnits då när jag började jobba som journalist. Det ÄR ju roligt att se vad reaktionerna är och hur mycket en text sprids. Stalka på bara! 🙂
Oj, nu måste jag lyssna igenom hur mycket Magnus klippte bort ur den diskussionen. Det var inte meningen att shamea någon för att vara stolt över sin bok, för det ska man verkligen vara. Herregud sånt jobb man sätter ner på att skriva. Vi pratade om att bokförlagen gärna vill ha människor som redan är kända att skriva böcker för att de, ja redan är kända, men att det inte är alla som blir kända, trots att de kanske vill det, genom att skriva en bok. Väldigt glad för din skull!
Hej jag antog att det lät märkligare än vad ni egentligen menade. Trodde inte heller att du inte skulle vara glad för mig!
Jag tror dessvärre man måste förbereda sig på att också möta avund och missunsamhet när man har framgång. Människor är inte heller alltid så snälla som de vill ge sken av.
Ja så är det säkert, men jag måste faktiskt säga att hittills har jag mest bara fått kärlek och det är jag otroligt tacksam för. 🙂
Hej Michaela, jag undrar om det finns eller kommer att finnas en elektronisk version av din bok? Skulle gärna läsa den! Beskrivningen låter lite som mitt liv, förutom det där med 25… 🙂 Grattis till boken och hälsningar från Ecuador!
Hej Ellinor, vad kul att du är intresserad av boken! Den ska också komma som e-bok, men jag vet inte om e-boken kommer samtidigt som fysiska boken (som alltså publiceras i augusti). Eventuellt kan jag ju skicka boken till dig till Sydamerika. Gaah, är så avis på dig som får vara i Ecuador. Njuuut! <3
Jag är hyfsat säker på att jag skulle stalka min bok jag med. Men hey, den dagen den sorgen. Får väl se till att få något att stalka först. Och som du har jag hållit på aktivt med manuseländet i snart fyra år (för att inte tala om första hösten jag skrev ner hela storyn för snart 20 år sedan – OMG vad jag känner mig gammal!). Tror inte du är ensam om stalkandet iaf 😉
Haha nä det tror jag inte heller. 🙂 Är ju inte så konstigt att en är nyfiken på hur det går och om boken väcker ett intresse. Kämpa på, en dag kommer du också att få bli en manisk bokstalker! Heja!