fbpx

I höst går skrivandet först

”Att jag valt att jobba för mig själv och på mina villkor handlar till stor del om att jag ska ha tid för mitt skrivande och skapande. Att jag inte ska skriva sönder hjärnan på jobbet, utan har några hjärnceller för det kreativa skrivandet – antingen före eller efter jag gör mitt ”riktiga” jobb.”

Så här skrev jag i ett blogginlägg för fem år sedan. Ända sedan jag startade företag för 6,5 år sedan har jag haft som mål att ge mig själv mer skrivtid. Visst har jag också gjort det, men det har varit en långsam process och stor utmaning längs med åren.

I min jobbvardag har skrivandet oftast ramlat längst ner på to do-listan. Alltså till den tidpunkt på dygnet då jag inte har så många hjärnceller kvar att jobba med det kreativa.

Redan i några års tid har jag målmedvetet jobbat mot en arbetsvardag där jag har mer tid för mitt skrivande. Det jag egentligen allra helst vill göra. Mina olika försök har fungerat olika bra. I början av året provade jag på att skriva klockan 7 varje morgon. Och det gick! Trots att jag inte brukar gilla att stiga upp tidigt eller anse mig ha en särskilt skarp hjärna då.

Och från och med i måndags är det en ny rutin som gäller.

En utökad rutin så att säga. Fram till klockan 12 varje vardag ska jag bara jobba med mitt skrivande. Till skillnad från början av året då jag skrev hemma, åker jag nu till kontoret.

Speciellt den här första veckan tillbaka efter semester har det varit utmanande att fokusera på skrivandet när det finns så många andra saker jag också borde jobba med. Men vet ni, jag har lyckats hålla mig ifrån allt det andra under förmiddagarna. Jag har skrivit! Jag har verkligen gjort det.

Men, och här kommer ett viktigt men, jag har definitivt inte skrivit tre timmar per dag. Det finns antagligen människor som kunde göra det, jag är definitivt inte en av dem. Kanske kunde jag skriva mer än den timmer jag nu skrivit varje dag, men åtminstone så här i början har jag varit försiktig med att sätta alltför stora skrivmål.

Hellre ett lågt mål som man lyckas med, än ett mål som stressar ihjäl en.

Fastän jag vet att jag inte har bråttom någonstans har jag ändå kommit till kontoret med andan i halsen och hög puls. En känsla av att inte hinna med, inte vara tillräcklig. Snällt men bestämt har jag påmint mig själv om att ta det lugnt och bara skriva.

Det mesta brukar lösa sig så fort jag bara skriver.

Just nu jobbar jag med en helt ny text. En feelgoodroman berättad ur två perspektiv, en man och en kvinna. Jag rör mig på främmande mark på flera plan och har mer än en gång tvivlat på idén. För att inte tala om att det finns en snobbig liten röst i mitt huvud som säger att jag borde skriva en riktig roman, inte feelgood. Jag vet inte varifrån den rösten kommer men jag gör mitt bästa för att tysta ner den.

Inför dagens skrivpass var tvivlet extra starkt men jag tryckte ner det och började skriva. Och så gick det som det nästan alltid går: jag mådde mycket bättre efter mitt skrivpass.

Hittills har jag kommit knappt 9 000 ord in i berättelsen (jag skrev två kapitel i maj, så alla dessa ord är inte skrivna denna vecka) och är så himla nyfiken på vad det är för typer jag egentligen skriver om. Jag funderade på att skriva ett synopsis men insåg att jag inte vill det. Jag vill skriva mig fram till min text, precis som Ulrika.

Jag vill se vad som händer när jag utsätter mina karaktärer för olika situationer och händelser. Och jag vill bli överraskad längs med vägen.

När jag kommit kanske 30 000 ord in i berättelsen är det säkert bra att stanna upp och fundera. Vad har hänt? Vad har jag lärt mig om mina karaktärer? Vad kunde hända till näst? Men det får vi se sen när det är dags.

Författaren och hennes Scrivener-dokument på en ny stor extern skärm. Plötsligt har jag liksom blivit en sån som har skärm!

Författaren och hennes Scrivener-dokument på en ny stor extern skärm. Plötsligt har jag liksom blivit en sån som har skärm!

Hur ser mina skrivförmiddagar ut då?

Jag skrev ju redan att jag inte skriver i tre timmar, så vad gör jag då efter att jag skrivit en timme? Hittills har det sett ut ungefär så här, i åtta steg:

  1. Jag ramlar in på kontoret nångång efter nio och börjar med att diska min tekopp från föregående dag (jag dricker naturligtvis ur samma varje dag, den som syns på bilden ovan).

  2. Jag skriver 5–10 minuter skrivdagbok. Tidigare har jag varit jättedålig på att dokumentera min process men jag tror att det är bra att kunna gå tillbaka till sina anteckningar och inse att tvivlet alltid finns där. Och också de fina stunderna. Dessutom är det utmärkt uppvärmning inför dagens skrivpass.

  3. Jag öppnar mitt Scrivener-dokument och börjar skriva. Vanligtvis skriver jag 25–40 minuter och tar sedan en paus …

  4. … och kokar dagens första kopp te. Medan vattnet kokar brukar jag sträcka lite på mig och kanske göra en armhävning eller två för att inte stelna totalt.

  5. Med mitt te sätter jag i gång dagens andra skrivpass. Här brukar jag nå mitt dagsmål på drygt 1000 ord och känna mig nöjd. Antagligen skulle jag kunna skriva mer men jag tänker att jag kan skynda långsamt.

  6. När jag skrivit klart har jag plockat upp ett gammalt manus för genomläsning och läst ungefär 30–50 minuter och gjort anteckningar om vad som kunde fixas.

  7. Alternativt har jag läst bok, just nu läser jag om Karin Erlandssons Alla orden i mig.

  8. Klockan blir 12 och jag får kolla e-post, sociala medier och inleda min arbetsdag som företagare.

 

Jag har börjat använda mig av skrivtrackern som kommer med min skrivbok. I stället för att kryssa i en dag har jag skrivit upp hur många ord jag skrivit, genialt eller hur?

Jag har börjat använda mig av skrivtrackern som kommer med min skrivbok. I stället för att kryssa i en dag har jag skrivit upp hur många ord jag skrivit, genialt eller hur?

 

Jag vill också ta mig tid för att tanka kreativitet.

Alltså att ungefär en dag i veckan ta mig tid för att gå på museum eller göra något annat kreativt. Att utsätta sig själv för nya intryck och tankar är en central del i skrivandet och hjälper mig att komma på nya idéer eller kanske lösa knutar som finns.

Och det är något jag varit extremt dålig på under de gångna åren, så det ska det bli ändring på. Tyvärr blev det inte av den här veckan, men nästa vecka lovar jag att ta mig ut ur min skrivkammare för att göra något annat.

En författare måste ju ha något att skriva om, eller hur?

Summa summarum är jag nöjd med min första skrivvecka. Fastän skrivandet gått bra och jag faktiskt gjort just det jag föresatt mig att göra har det känts konstigt att prioritera bort det jag normalt inleder mina arbetsdagar med.

Men jag har insett en viktig sak: ingen dör om jag inte svarar på ett mejl genast.

Väldigt få saker brinner i knutarna och jag vet att jag ändå alltid levererar mina frilansartiklar i god tid före deadline. Men det jag inte varit så bra på förr är att prioritera mitt skrivande. Därför denna nya världsordning. Ett litet steg för mänskligheten, ett enormt kliv för denna lilla kugge.

Planen är att jobba så här i höst, men förhoppningen är att detta blir min rutin för all evighet. För redan efter en vecka kan jag säga att jag gillar detta. Och att skriva skrivrelaterade blogginlägg är definitivt något jag kan göra under mina skrivförmiddagar, så förhoppningsvis blir det också många såna i höst!

Vad tror du – är det här konceptet ett genidrag eller ett genidrag? Och vad skulle du kunna göra i din vardag för att få till mer skrivtid?

0

4 svar

  1. tror helt klart genidrag! låter underbart! älskar att få följa med såhär i din rutin steg för steg. (och tack för länkningen btw!)

    1. Tack Ulrika! Undrade just om det blir FÖR detaljerat hehe, men nu vet jag i alla fall en som uppskattade den lilla listan. Och hallå, borde länka till dig typ hela tiden med tanke på allt guld du skriver! 🥳

  2. "Jag vet inte varifrån den rösten kommer men jag gör mitt bästa för att tysta ner den."
    MEN JAG VET! Hehe.
    Lycka till! Jag har väldigt liknande rutiner (när jag lyckas hålla dem). F-m är skriva på manus, skriva för hand, yoga. E-m är admin etc. Fast tex idag har det inte hållit alls – men så har jag fortfarande ett sommarlovsledigt barn hemma. Nästa vecka, då!

    1. Är det DU som viskar i mitt öra?! Nånej. Men du får gärna berätta för mig också, hehe!

      Också tryggt att höra att du jobbar enligt liknande modell. Tror det är rätt vanligt att freda förmiddagen till det kreativa och jag inser hur lite jag hade skrivit förra veckan om jag inte hade prioriterat det. Tur att man är envis!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

Berlin

Jag mötte våren i Berlin

”Va, är du inte i Berlin?””Hur var Berlin?” Nu är det över en månad sedan jag kom hem från vårens resa till Sverige och Berlin. Den första tiden tillbaka i Helsingfors fick jag förvånade frågor av människor som

Läs mer »
företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »