fbpx

En roadtrip senare

Utsikt från hotellrummet i Yyteri.

Utsikt från hotellrummet i Yyteri.

Roadtripens sista kväll är här och bloggen har ekat tom. Det har helt enkelt hänt lite för mycket. Men nu är det dags att sammanfatta lite händelser från den gångna 1,5 veckan.

Obs! Varning för en riktigt hederlig reseberättelse!

Förra veckans tisdag hoppade jag alltså i bilen, körde knappt tre timmar och landade på Vanhakylä gård i Sastamala. Karin som driver stället tillsammans med sin sambo Nandel är en studiekompis till mig och ända sedan hon öppnade äppelmusteriet har jag velat besöka det. I drängstugan finns övernattningsmöjlighet och jag fick hela stugan för mig själv, sån lyx!

Tre nätter i Sastamala gick jättefort – jag hade två kursträffar med Sommarskriv-gänget och en hel del andra möten och intervjuer inbokade. Jag är alltså på nån sorts semisemester då jag passar på att jobba hehe.

Så vacker omgivning i Vanhakylä.

Så vacker omgivning i Vanhakylä.

Den här frukosten i sig är en god (hehe, see what I did there?) orsak att åka tillbaka!

Den här frukosten i sig är en god (hehe, see what I did there?) orsak att åka tillbaka!

Jag hann ändå med lite sightseeing genom att gå upp till Pirunvuori (djävulsberget) och titta på utsikten, annars hängde jag mest på gården och njöt av den otroligt goda frukosten. Kanske årets bästa frukost?! Längtar redan efter att åka tillbaka hit nångång senare.

Från Sastamala styrde lillbilen och jag norrut mot Jeppis och Ellen! Två nätter hemma hos henne och Pär gick jättefort. Vi pratade naturligtvis om skrivande, förlagsbranschen och allt som hör till när två författarkollegor möts.

Att få prata om den här knasiga bokbranschen med andra som verkligen förstår hur det kan vara är viktigt.

Tidigare i år fick Ellen och jag också ett stipendium från Kulturfonden för att hålla en NaNoWriMo-kurs så vi snackade naturligtvis lite om den. Håll utkik här eller prenumerera på mitt inspirationsbrev om du vill knipa en plats, mer info följer efter sommarsemestrarna!

Men som det kan vara när det är riktigt roligt så knäppte jag inte en enda (?!) bild under hela min tid i Jakobstad? Däremot var det många fina samtal och bara allmänt ljuvligt att få hänga med Ellen som är genuin på ett sätt jag verkligen uppskattar. Mycket glad över att internet och bokbranschen fört oss samman!

I söndags fortsatte färden mot Vasa. Jag hade bokat ett specialrum på Vaakuna mitt i centrum. Jag har varit rätt mycket i Vasa på senare år och längtade efter en ny hotellupplevelse och valde Vaakuna just för deras specialrum. Molnrummet på åttonde våningen var lugnt och harmoniskt.

Och tydligen mitt i en renovering.

På måndag morgon fick jag nämligen ett samtal om att jag måste byta rum för att det ska renoveras i rummet. Jag blev så paff att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga. Byta rum? På grund av en renovering? Va? Jag som uttryckligen hade bokat hotellet på grund av det rummet.

För första gången i mitt liv (tror jag?) yttrade jag orden: ”Får jag prata med din chef?”

Jag fick ett telefonnummer till en hotellchef som visserligen beklagade det skedda men var mer eller mindre fullständigt oförstående för min irritation och försökte få mig att se det ”fina” i situationen. Eh?

Efter ett tolv (!) minuters samtal och några väl valda ord av mig kom vi fram till att jag fick de två resterande nätterna gratis och bytte till ett annat temarum: skärgårdsrummet. Ett rum som är väldigt speciellt och kul, men inte alls det jag hade tänkt mig för min Vasavistelse. Nåja, slutet gott, allting gott.

I Vasa hann jag också med två skrivträffar med Anna och så en snabbträff med Julia som jag lärt känna via Friday Lab och som driver kontorshotellet Hello Hub i centrum. Alla människomöten har varit det absolut bästa på resan.

Nöjd kvinna på resa.

Nöjd kvinna på resa.

Bakom mig finns havet.

Bakom mig finns havet.

Sista etappen som pågår nu avnjuts i Björneborg, eller närmare bestämt på ett hotell som är beläget på den långa och fina sandstranden i Yyteri (eller Ytterö som det tydligen heter på svenska). Här har jag vattenjumppat i bassängen som den äkta tant jag är, sovit tupplurar, tagit kvällspromenader på stranden, jobbat lite och ätit supergoda middagar i hotellets finare restaurang Bistro Yvonne.

Ironiskt nog kändes det som att det var först i onsdags kväll som jag verkligen kunde slappna av och börja njuta av resan på riktigt. Kanske var det för att jag kommit in i reserytmen eller så att jag inte hade några måsten eller (fysiska) träffar planerade här. Jag har knappt lämnat hotellet och det har varit så skönt!

Hur mycket jag än älskar att umgås med människor så behöver jag också min egentid.

Mest tacksam är jag över att jag kunnat åka bort och få ett miljöombyte kombinerat med många fina platser och människor.

Och är så klart sugen på nästa roadtrip redan nu!

0

4 svar

  1. Den slumrande kulturtanten i mig tyckte det var helt underbart med en hederlig reseberättelse! 🙌

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

Berlin

Jag mötte våren i Berlin

”Va, är du inte i Berlin?””Hur var Berlin?” Nu är det över en månad sedan jag kom hem från vårens resa till Sverige och Berlin. Den första tiden tillbaka i Helsingfors fick jag förvånade frågor av människor som

Läs mer »
företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »