När man bryter benet blir man körd till akuten, gipsad och får hoppa fram på kryckor tills benet läkt. När hjärtat brister är hela kroppen i nödläge och ropar på hjälp, men det är ingen som ringer 112. Man får inte åka ambulans till sjukhuset. Man bara faller ihop och tror att man ska dö.
Men man dör ju inte.
***
Det här är ett utdrag ur essän som jag skrivit för samlingen om förälskelse som En liten bok ger ut. Jag fick förfrågan redan hösten 2019, efter att min essä om ofrivilligt singelskap publicerades av Svenska Yle, och är så glad över att den här lilla samlingen äntligen finns!
Jag har burit med mig texten länge och nu existerar den, hittar förhoppningsvis ut till läsare och går inte längre att ändra i. Märklig känsla varje gång. Vare sig det är en bok eller något kortare som denna essä.
Utöver min essä består samlingen av fyra andra texter som handlar om förälskelse ur väldigt olika perspektiv. Jag fick de små böckerna hemskickade till mig tidigare i veckan och läste alla direkt. Så fint att få vara en del av denna samling! De övriga texterna är:
-
En liten queer bok av Catariina Salo
-
Abnorm is the new norm av Fabian Silén
-
Kattguld av Déa Solin
-
Morris av Axel Åhman
Att skriva om förälskelse och hjärtesorger handlar ofta om att blotta sig själv. Öppna upp och visa: jag är sårbar.
Också mitt hjärta har brustit. Shit vad det har brustit. Flera gånger! I essän skriver jag om mina egna hjärtesorger men citerar bland annat Martina Haag, Lena Andersson och så klart min ständiga kärleksfavorit: Sandra Beijer.
De gånger jag själv öppnat upp om hjärtesorger på bloggen har jag endast fått en massa fina kommentarer och kärlek av alla. En så universell känsla som kärleksbekymmer är ju något så gott som alla känner igen.
Men nåja, nu ska jag inte prata sönder min essä utan skicka er vidare till En liten boks shop! Där kan du köpa min essä för en tia, men för trettiofem euro får du alla! För vem vill inte läsa om kärlek och hjärtesorger? 💔
P.S. Om du råkat missa tidigare inlägg om kärlek kommer här tre:
