Första tanken under månadens första morgon:
Har jag ont i halsen? Är jag frisk? Torsdagen var min sista dag i coronakarantän efter exponering, men lyckligtvis klarade jag mig undan endast med karantän. Men som hypokondriker är det inte jättekul att hela tiden fundera på om man känner av några symptom.
Jag ska jobba med:
Många, många artiklar! Jag ska skriva för tidskriften Martha, för Y-Studio, för SLS. Har också en översättning av en väns webbsida på gång. Alltså många deadlines! Nu i oktober siktar Jennifer och jag också på att lansera webbsidan för Let me create, mycket taggad för det! En lansering innebär rätt mycket trix och fix, men jag lovar att det blir jättefint.
Jag ska skriva:
Same old, same old – jobbar med min chicklit. Målet är att skicka den till några testläsare inom en vecka. Gulp!
Maträtt jag vill testa:
Väldigt sugen på rödbetor. Rödbetssoppa, rödbetshummus, rödbetor i ugn med getost och valnötter. Ja ni fattar: rödbetor.
Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen förverkligas:
Jag har skrivit en essä om hjärtesorg för En liten bok och jag borde snart få se layoutad version och förhoppningsvis går de små böckerna snart i tryck också! Mitt kontor är också så gott som färdigt. Har beställt en gardin och ska ännu hänga upp lite grejer på väggen, men sen så!
En målsättning som är möjlig att nå:
Att hålla igång träningen. Har ju börjat träna med PT-Lina och är mycket taggad. Körde första hemmaprogrammet i veckan och fastän det inte verkade så tufft var det jättetungt. Verkligen snabb och effektiv träning, hon kan den där Lina!
Den här boken ska jag läsa:
Fick ett förhandsexemplar av Josefin Soncks Jag måste sluta tänka på Patrik Lundgren och är halvvägs och gillar mycket, tack Schildts & Söderströms för boken! Är också halvvägs i en annan bok, Yliaika av Piia Leino. Gillar också den! Hoppas också att jag snart skulle få lägga vantarna på ett ex av Kjell Westös senaste, Tritonus. På ljudboksfronten blir det Dina händer var fulla av liv av Suad Ali efter ett tips.
Jag är mest kluven till:
Coronan och vad den gör med mig. En min kompis sa i augusti att man ska planera för sånt som kan bli av, men efter en karantän i bagaget är det inte konstigt att man kanske är lite nervös för eventuella framtida karantäner på grund av exponering … Men, men nu gäller det att ta en dag i taget.
Det här ger mig energi just nu:
Mitt nya träningsprogram och mitt finfina kontor. Meddelanden från Norge av en viss pilot som tillbringar största delen av tiden där. <3
Det här ser jag mest fram emot:
Sista veckan i oktober ska jag åka på en personlig skrivretreat till Kansjerf kulturgård och jag är orimligt pepp på det! Jag brukar ju åka iväg för att skriva minst en gång om året, men i år har det ju varit lite annorlunda. Lyckligtvis finns det mycket att utforska här i hemknutarna!
Så kanske oktober kan bli rätt okej ändå? De senaste veckorna har ärligt talat varit ganska jobbiga för mig. Nu är det väl bara att inse att den här situationen kommer att pågå ännu länge så det gäller att försöka göra det bästa av det. Giv mig styrka!
0
4 svar
den här tidens ovisshet är ju något av det värsta. vi kan hantera många saker bara vi får en deadline eller vet vad vi ska förvänta oss, men att ständigt planera för alternativa scenarion och inte veta – det tär ju verkligen. KUL med att skicka chickliten till testläsare i alla fall! heja heja!
Tack Ulrika! Och jaa, den där osäkerhet och ovissheten som bara pågår och pågår och pågår … Känns mycket nervöst skicka manus på testläsning men jag behöver verkligen input utifrån, känns som att jag trasslar in mig i mina egna tankar för mycket annars!
Vad bra att det inte blev mer än " endast karantän tid" Verkligen undelig tid vi lever i just nu , hoppas det inte varar länge till. Roligt läsa om dina oktober sysslor .
Jaa, mycket skönt att det inte blev värre än så. Kul att du gillar bloggen Petra! 🙂