För några veckor sedan lunchade jag med en kompis som berättade om hur mycket hen jobbat på sistone. Hen är inte utbränd – inte ännu – men nu känner hen igen signalerna efter att ha varit utmattad två (!) gånger tidigare. Hen jobbar så klart inom kulturbranschen där lönerna är dåliga men där jobbet aldrig tar slut. Att hen dessutom är något av en perfektionist gör inte arbetsbördan mindre.
Jag fick mer och mer ont i magen där jag satt och lyssnade. Hen talade nästan lättvindigt om sin omöjliga arbetssituation. Det är nu bara sånt som händer. Men nej! Det ska inte vara så. Vi kan inte jobba ihjäl oss. Eller visst kan vi, men varför? Vad har vi kvar sedan?
Ångesten kramade om mitt hjärta på samma sätt när jag tittade på Yleserien Så jävla duktig. Jag såg programmet redan i juni och blev också bjuden till releasefesten i Vasa av Yle. I serien berättar fem unga finlandssvenska kvinnor om hur det är att leva med konstant press, stress och ångest. Som ung kvinna ska du vara kompetent (men inte för kompetent), snygg (men inte för snygg), rolig (men inte för rolig), ha bra självförtroende (men inte för bra självförtroende). Ja ni fattar.
Det är nästan omöjligt.
Foto: MiroJohansson & MarcusRosenlund / Yle.
Det sorgligaste är hur många unga, framförallt kvinnor, som mår dåligt och hur många som får kämpa för att någon ska ta deras illamående och ångest på allvar. I måndags publicerades Spotlightavsnittet Diagnos duktig där journalisten Michaela Rosenback gräver djupare i ämnet. De flesta hon pratar med är smarta, varma och kloka och belyser problematiken på ett bra sätt, men jag blir så provocerad av hur Jan Löfstedt, ansvarig sakkunnigläkare på FPA svarar på Michaelas frågor. Jag kanske misstolkar, men det känns som att han skjuter över ansvaret på individen och bortförklarar samhällets ansvar. Jag vet inte ens om jag kan förklara hur arg det gör mig!
Både Så jävla duktig och det granskande programmet Diagnos duktig är otroligt välgjorda och något alla borde se. Har du inte sett dem? Gör det nu, genast! Och om du redan sett är jag väldigt nyfiken på vad programmen väckte för tankar hos dig?
Missa inte heller Michaelas kolumn: Varför är kvinnor så jävla duktiga?
Själv har jag varit varken utmattad eller deprimerad och därför känns det extra viktigt för mig att se de här programmen. Det man inte själv upplevt måste man lära sig om för att kunna förstå andra som går igenom det. Jag önskar verkligen att vi skulle sluta jobba ihjäl oss, men just nu verkar det ju inte vara så.
Är du rädd för att bli utmattad på ditt jobb eller har du blivit det redan? Vad kan vi göra för att ändra på den här sjuka kulturen vi lever i? Så här kan det väl inte fortsätta?
0
