Att vinna som ett lag

Finlands herrar vinner hockey-VM och hela nationen blir tokig. Jag vet faktiskt inte om det finns lika mycket som förenar vårt folk som hockeyn? Jag måste erkänna att jag följde rätt slarvigt med början av turneringen (främst för att jag inte längre har någon tv hemma), men när Finland slog Sverige i den otroliga kvartsfinalen i torsdags visste jag att jag måste se vad de här killarna kan åstadkomma. Och oj vad de kunde! Guld! Finlands tredje för herrarna och en nation som blir yr av glädje. Själv har jag fällt glädjetår efter glädjetår och blir rörd av alla memes, kolumner och som cirkulerar som bäst.

Jag kollade finalen hos en kompis och när Finland vunnit bestämde vi oss för att köra in till centrum och se vad som händer där. Det var så otroligt mycket bilar, finländska flaggor, folk som hängde ut ur fönstret och allmänt bra fiilis. Vi spelade alla hockeylåtar för full volym och när det blev trafikstockning var det ingen som försökte tränga sig in, utan alla gav plats åt varandra och människor som gick förbi stillastående bilar vrålade ut sin glädje och lyfte upp händerna i high fives. Aldrig har jag sett så många glada människor på ett och samma ställe.

Jag kan varmt rekommendera den här knäppa videon på Facebook. Den beskriver Finland (och hur vi firar) på ett underbart sätt.

Det är något speciellt med idrott. Att vara en del av ett lag. Alla idrottare vet hur det känns att förlora men alla drömmer också om att vinna.

Jag intervjuade nyligen en forskare som forskar om fotbollskultur. “Att folk betalar pengar för att bli besvikna” tycker hon var konstigt och syftade alltså på fans som betalar på att gå på match efter match – oberoende av hur det går för det egna laget. Jag tycker egentligen inte alls att det är konstigt. Det är så mycket känslor inblandat i att kolla på sport. Ibland förlorar laget, men så finns de där guldstunderna som väger upp för allt annat. Gårdagens match var en av de bästa hockeymatcherna någonsin. Spännande från början till slut. Helt otroligt. Och vilken insats av Finland!

Hela dagen i dag har jag läst analyser och artiklar om guldlejonen som ingen (!) trodde på när turneringen började. Laget bestod främst av unga killar, inga etablerade NHL-spelare och sammanlagt 18 VM-debutanter. Men det som det här laget bevisade är att det just handlar om ett lag. Det är inte antalet meriter eller personliga supertricks som är grejen, det är laget. Alla vinner och förlorar tillsammans. I en laginsats kan det aldrig hänga på bara en eller några få spelare. Alla behövs.

Själv har jag hållit på med en lagsport sedan jag var sex år gammal. Det bästa med det är att jag inte spelar handboll ensam, utan jag gör det med andra. Är jag en del av ett lag gör jag mitt allt. Jag dyker upp på träningar och matcher – i en lagsport måste alla ställa upp. Säsongen avslutades under helgen i ett regnigt Sjundeå Cup som var precis lika roligt som alltid. Vanligtvis brukar jag träna handboll på måndag kvällar men nu har sommarsäsongen börjat så vi har ingen träning förrän i september. Känns faktiskt märkligt att inte stiga in på handbollsplan i kväll. För det här skulle ju vara den perfekta dagen för lagsport.

Så tack hockeylejonen för den här lagvinsten. Jag tror ni gjorde så otroligt mycket gott för det ofta svaga finländska självförtroendet. Ni skrev historia och ni gjorde det tillsammans. Som ett lag.